Från miljonprogram till högskoleprogram – plats, agentskap och villkorad valfrihet

Från miljonprogram till högskoleprogram – plats, agentskap och villkorad valfrihet

Det här är en avhandling om unga vuxnas erfarenheter av resan från en socialt marginaliserad förort till högre utbildning. Många elever från dessa områden fortsätter inte till högre utbildning, men några gör det. Det finns liten empirisk kunskap om hur detta är möjligt. Studien syftar till adressera frågan om hur agentskap är möjligt och hur hindrande strukturerande villkor associerade med platsen kan förstås och förklaras. Studiens relevans har sin grund i en segregerande urban utveckling som ställer ett skolsystem strävande efter social inkludering i en ny situation då betydelsen av plats får ökad betydelse. Man kan här tala om en möjligheternas geografi. Studien bygger på intervjuer med nitton informanter. Dessa informanter har varierande bakgrund vad gäller kön, familj och etnisk bakgrund. Urvalskriteriet är uppväxt och skolgång i en socialt underprivilegierad förort och tillräckligt höga meritpoäng för att påbörja högskolestudier. Det visade sig att de i de flesta fall var långt framgångna i att med goda resultat slutföra sina universitetsstudier. Det mest framträdande resultatet är bekräftelse av att dessa unga vuxna i hög grad måste hantera hur deras förortsbakgrund uppfattas. Detta är en identitetskänslig fråga som kräver emotionsarbete. Detta resultat hjälper oss att förstå agentskap och valfrihet som strukturellt villkorade av klass, andrafiering och plats. I sökandet efter mekanismer bidrar studien med att specificera de villkor som gjort agentskap möjligt. För att ta sig an frågan om social inkludering är det viktigt att vara uppmärksam på vad som främjar agentskap: Värdefullt var den speciella form av kulturellt kapital som polykulturella erfarenheter gett. Viktigt var också att informanterna i skolan varit aktiva i uppkomsten av grupper positiva till studier och dessa grupper i sin tur var viktiga för att upprätthålla hög nivå på studierna. Informanter med lågutbildade föräldrar hade särskilt värderat att dessa visat intresse för lärande och erbjudit en uppmuntrande familjeatmosfär, snarare än att de hade krävt prestation och resultat. Föräldrar hade också varit förebilder vad det gäller egenskaper som envishet och hög arbetsmoral. Informanternas mål var inte i särskilt hög grad riktade mot yttre motivation och specifika mål. Snarare kännetecknades mål av ökad självkänsla, social trygghet och framtida valfrihet. Det var inte ovanligt att mål var sociala till sin karaktär och att de hämtade energi från klasserfarenheter. Det var uppenbart att lärares engagemang i sina elever och till lärande hade formativ betydelse för vad eleverna brydde sig om. Denna studie har skolpolitiska implikationer då den segregerade staden kräver handling om likvärdighet vad gäller såväl förväntningar som kvalité skall uppnås. En högre medvetenhet om kontextuella skillnaders påverkan och betydelsen av plats och emotionsarbete är viktiga utgångspunkter om man vill ta sig an frågan om social inkludering.

Knowing one’s Place – Agency and Educational Opportunity