Lärarna behöver rikta speciellt fokus mot enskilda barn för att ge stöd och främja relationen med barnet. Samtidigt begränsas då lärarnas möjligheter att ägna sig åt de andra barnen. Detta dilemma belyser Maria Olsson i sin avhandling om lärares ledarskap.

Elisabet Björquist har undersökt hur övergången till vuxenlivet ser ut för ungdomar med funktionsnedsättningar.

Användningen av inkluderande undervisning minskar över tid. Det visar Johanna Lundqvist som forskat om barns utbildningsvägar från förskola till klass ett.

Adam Helles redogör med sin avhandling resultaten från den första långtidsstudien av en relativt stor grupp män med diagnosen Asperger syndrom. Studien pekar på vikten av regelbundna uppföljningar för kunna stödja positiv utveckling och vända negativ utveckling.

Syftet med Marie Elwins avhandling har varit att utveckla ett självskattningsinstrument utformad för vuxna personer med AST som mäter sensoriska erfarenheter och upplevelser.

Lena Olsson har forskat om om barn med lindrig utvecklingsstörning och deras behov, användning och erfarenheter av stöd. Hennes resultat visar att barn i grundsärskoleklasser använder i högre utsträckning både insatser från socialtjänsten och från barn-och ungdomshabiliteringen än barn som var integrerade i grundskoleklasser.

Petri Partanen visar i sin studie att metakognitiv strategiträning ger effekter på arbetsminne och att planerings- och metakognitiv förmåga - så kallad komplex exekutiv funktion – bör tas hänsyn till i större grad vid utredning och stödinsatser kring barn i behov av stöd, särskilt vid risk för matematiksvårigheter.

Kenny Skagerlund har undersökt vilka kognitiva faktorer som påverkar skolbarn med specifika och stora matematiksvårigheter. Hans resultat visar att dyskalkyli är en heterogen snarare än en homogen inlärningssvårighet.