Med särskild tonvikt på hur elever förklarar och hur de förstår historiska processer och begrepp i historieämnet, har Anna-Carin Stymne forskat om hur elever lär sig historia i konkreta lärandesituationer.

Hur kan formativ bedömning kan bedrivas och vilka krav den ställer på sin utövare och på vilka sätt kan undervisningen ge möjligheter för elever att utveckla självreglering av sitt lärande? Det är frågor som Charlotta Vingsle utforskat.

Med fokus på förskolans vardag visar Sara Dalgren hur aspekter av socialt samspel som ofta ses som triviala, i själva verket utgör centrala delar i den förskolepedagogiska praktiken.

Flickor strävar i större utsträckning än pojkar efter att utveckla de entreprenöriella förmågorna. Det visar Eva-Lena Lindster Norberg i sin avhandling.

Jan Blomgren har utforskat grundskoleelevers olika motiv till att prestera eller inte prestera i skolan. Vad som främjar eller hämmar deras motivation, målorientering och lärande i en digitaliserad lärmiljö.

Lärarna behöver rikta speciellt fokus mot enskilda barn för att ge stöd och främja relationen med barnet. Samtidigt begränsas då lärarnas möjligheter att ägna sig åt de andra barnen. Detta dilemma belyser Maria Olsson i sin avhandling om lärares ledarskap.

Vad kan dagens lärare lära av den svenska lärarkårens ideologiska ställningstaganden under krigsåren 1933-1945? Den frågan ställer Per Höjeberg i sin avhandling.

Det övergripande syftet med Karin Kittelmann Flensners studie är att ta reda på hur religionskunskapsämnet formas i praktiken i samspel mellan ämnesinnehåll, lärare och elever, hur diskussionerna går under lektionerna och hur elever förhåller sig till religionskunskapsämnets innehåll.

Eva Kanes avhandling handlar om hur arbetslag på fritidshem kan utveckla sin förmåga att ge utrymme för lek.

Anette Bagger menar i sin avhandling att det nationella provet är en arena för likvärdighetsfrågor och bör diskuteras som sådant, bland lärare, tjänstemän och beslutsfattare.