En skola för alla, eller? Om diskursiva dilemman i ett (o)möjligt värdegrundsprojekt

En skola för alla, eller? Om diskursiva dilemman i ett (o)möjligt värdegrundsprojekt

Syftet med denna avhandling är att diskutera möjligheterna för skolor i Sverige att vara ”en skola för alla”. Mer specifikt följer studien ett fyraårigt projekt för att bli ”en skola för alla” på en högstadieskola. Idén om ”en skola för alla” har länge varit närvarande i det svenska utbildningssystemet. Tillsammans med det närliggande begreppet inkluderande undervisning är de viktiga såväl nationellt som globalt. Begreppen innebär att utbildningssystemet ska vara till för alla elever och att undervisningen ska anpassas efter olikheter. Men det finns samtidigt en viss öppenhet med begreppen. Denna öppenhet gör att arbetet med att vara ’en skola för alla’ kan tolkas på olika sätt och översättas olika av aktörer inom skolan. I denna avhandling studeras en sådan översättning genom dokumentanalyser, observationer och intervjuer med aktörer relaterade till projektet. Studien visar att idén om ”en skola för alla” förstås på olika sätt av skolpersonal genom diskurser om rationalitet, och att det uppstår diskursiva dilemman i relation till rättvisa och inkludering. På grund av dessa dilemman och att utbildningssystemet är utformat utifrån normer om en ”ideal” elev, så är det omöjligt att bli ’en skola för alla’. Ett av studiens bidrag är begreppet ”en skola för allas lärande”. En modell presenteras som kan användas för att synliggöra vilka dimensioner som formar skolors möjligheter att vara ’för allas lärande’. Denna modell i kombination med att explicit diskutera underliggande diskurser i förståelsen av ’en skola för alla’ föreslås öka möjligheterna att nå ett utbildningssystem som är utformat för att passa alla elever. Diskussionen behöver börja där. Om den inte gör det blir det svårt att nå samsyn i frågan om hur den svenska skolan ska bli ”en skola för alla”.

Abstract in English

The aim of this thesis is to discuss the possibility for schools in Sweden to be “a school for all”. More specifically, the study follows a four-year long project at a secondary school, aiming at implementing the idea of being “a school for all.” The Swedish education system has long engaged with the idea that education systems should be for all pupils and that teaching should be adapted according to pupils’ differentials needs. There is wide recognition for such adaptive and inclusive education within Sweden and internationally. However, there is little conceptual consensus, among scholars and educators, on the practical educational and administrative characteristics of “a school for all”. This openness means that the efforts to be ”for all” can be interpreted in different ways and be translated differently by actors within schools. This dissertation is based primarily on document analysis, observations, and interviews with actors related to the project. The study shows that “a school for all” is variously understood by school staff through discourses of rationality, giving rise to discursive dilemmas related to justice and inclusion. As the Swedish education system is founded on the notion of an “ideal” pupil, these dilemmas make “a school for all” a practical impossibility. This study contributes the conceptual framing of “a school for everyone’s learning”. This is supported by a model depicting the dimensions forming schools’ possibilities of being “for everyone’s learning”. Also, the discourses underlying the understanding of “a school for all” need to be discussed. The combination of these measures is suggested as a means to increase the possibilities of reaching an education system fit for all pupils. That is where the discussion needs to start. If it does not, it will be difficult to reach consensus regarding how the Swedish school will be “a school for all”.