Elevers perspektiv på skrivande i mellanstadiet – lärande, meningsfullhet och motvilja

Abstrakt

Att kunna hantera de krav som ställs på skrivande i olika situationer är av grundläggande betydelse för människors möjligheter att kommunicera med andra, meddela andra något, lära sig något och delta i en demokratisk debatt. Syftet med den här avhandlingen är att bidra med kunskap om elevers skrivande i mellanstadiet utifrån elevers perspektiv. Avhandlingen utgår från att elevers upplevelser av skrivande är av betydelse för de sätt som de hanterar skrivande på och för deras möjligheter att lyckas i skolan. Avhandlingen består av tre delstudier. I den första studeras vad elever erfar att de lär sig när de skriver, i den andra elevers upplevelser av meningsfullt skrivande och i den tredje elevers upplevelser av motvilja mot skrivande. I delstudie 1 används fenomenografi som ansats och i delstudie 2 och 3 socialt inriktad narrativ forskning. Avhandlingen visar att elever använder skrivande för att lära sig hantera texters form, lära sig ett ämnesinnehåll, positionera sig själv i förhållande till andra samt prestera texter som motsvarar bestämda krav. Skrivande riktat mot texters form samt skrivande riktat mot texter som motsvarar bestämda krav medför enligt avhandlingen motvilja mot skrivande. Svårigheter med stavning kan till exempel medföra att elever upplever skrivandet som jobbigt medan skrivande om ämnen som eleverna inte är intresserade av kan medföra att eleverna upplever skrivandet som tråkigt. Skrivande som riktas mot lärande av ett ämnesinnehåll upplever elever som meningsfullt under förutsättning att de får skriva om ett ämne som de själva eller deras klasskamrater inte kan så mycket om. Om elever inte får välja vad de ska skriva om eller om de inte förstår syftet med skrivandet kan de uppleva motvilja mot skrivandet. Skrivande som elever använder för att positionera sig själv i förhållande till andra kan både upplevas som meningsfullt och medföra motvilja. Skrivuppgifter som ger elever möjlighet att positionera sig själv som en elev som kan mer än andra eller påverka andra på något sätt medför att elever upplever skrivandet som meningsfullt, medan skrivuppgifter som medför att elever positioneras som sämre än andra medför motvilja. En första poäng i avhandlingen är att de literacyhändelser som sker före och efter skrivandet är av betydelse för de sätt som elever upplever skrivandet på. En andra poäng är att den funktion som undervisningen riktas mot inte alltid stämmer överens med den funktion som eleverna fokuserar. En tredje och sista poäng är att skrivandet är en del av det sociala samspel som utvecklas mellan elever i skolan. Elever som lyckas med sitt skrivande kan positionera sig själva som duktiga medan elever i svårigheter riskerar att positionera som misslyckade. Skrivandet framstår på så sätt som en riskfylld aktivitet för många elever.