Development of Academic Well-Being during Secondary Education: Relations to Performance, Motivational Beliefs, and Aspirations

Syftet med denna avhandling var att undersöka utvecklingsdynamiken mellan akademiskt välbefinnande (skolengagemang och skolrelaterad utmattning), skolprestationer (matematik- och lästest), och motivation (ämnesspecifik självuppfattning och intresse), samt hur dessa formar elevers utbildnings- och yrkesrelaterade målsättningar. Syftet besvaras genom tre empiriska studier. Studie I (NÅk 7 = 583, NÅk 9 = 497) fokuserade på relationen mellan akademiskt välbefinnande, matematisk självuppfattning och skolprestationer band elever i årskurserna 7 och 9. Studien antog en person-fokuserad approach (latent profilanalys) och utredde hur stabila elevers välbefinnande- och prestationsprofiler var under ett läsår (konfigurell frekvensanalys), och hur elever inom olika profiler skiljde sig i de mål de satt upp gällande sin framtida utbildningsnivå. Studie II (NÅk 9 = 966) antog en variabel-fokuserad approach för att undersöka hur skolrelaterad utmattning, skolprestationer och motivation i både matematik och läsning generellt påverkar flickors och pojkars utbildnings- och yrkesrelaterade målsättningar (strukturekvationsmodell). Slutligen, i den tredje studien (Studie III, N = 1131) användes både latent tillväxt- och profilanalys (s.k. growth mixture modell) för att undersöka individuella skillnader i hur elevernas akademiska välbefinnande utvecklades från årskurs 7 till andra stadiets utbildning, samt hur olika utvecklingsprofiler var relaterade till elevers skolprestationer och utbildningsmålsättningar.

Resultaten från Studie I och III avslöjade fyra olika konfigurationer av akademiskt välbefinnande, skolprestationer, motivation och utbildningsmålsättningar bland eleverna. Ungefär en tredjedel av ungdomarna var relativt högt engagerade, värderade studierna, visade inga tecken på skolrelaterad utmattning och de presterade bra i skolan, trodde på sina förmågor, och hade höga utbildningsmålsättningar. Det var sannolikt att elever med en sådan positiv profil fortsatte att trivas i skolan under ungdomstiden, och de tycktes klara av eventuella utmaningar och förändringar som förekom i skolkontexten i samband med övergången till andra stadiets utbildning väl. Däremot identifierades även en elevprofil som uppvisade ett ganska motsatt mönster av akademiskt- och emotionell utveckling. Ungefär 15% av eleverna i Studie I och 30% av eleverna i Studie III var relativt oengagerade och kände sig utmattade och otillräckliga i skolan, de hade relativt låga matematikprestationer, en relativt låg självuppfattning och de strävade inte efter en högre utbildning. Dessa elever fortsatte att tillhöra denna negativa profil under årskurserna 7–9, och det var osannolikt att det skedde någon förändring i detta mönster.

Vidare, i linje med tidigare person-fokuserade studier, uppvisade några elever även icke-linjära mönster i deras välbefinnande och skolprestationer, och dessa elever tycktes även uppvisa något större förändringar i deras utveckling av akademiskt välbefinnande över tid. I Studie I identifierades en grupp elever med medelhöga nivåer av skolengagemang, men som också uppvisade något förhöjda nivåer av skolrelaterad utmattning. Trots detta presterade dessa elever väldig bra i skolan och strävade efter högre utbildningsnivå. Inom Studie III hittades en liknande, men något mindre grupp elever som inledningsvis uppvisade ett väldigt positivt akademiskt välbefinnande, men vars välbefinnande försämras signifikant under årskurserna 7–9. Den fjärde elevprofilen som kunde identifieras i studierna var elever som uppvisade låga/medelhöga nivåer av skolengagemang, låga skolprestationer, låg självuppfattning och lägre utbildningsmålsättningar, men som trots det inte var utmattade i skolan. Denna elevprofil var relativt stabil under ungdomsåren.

Slutligen visade Studie II att skolprestationer, motivation och skolrelaterad utmattning alla är relaterade till elevers utbildnings- och yrkesmålsättningar. Trots det verkade flickornas målsättningar vara styrda av många olika faktorer från både matematik- och läsrelaterade ämnen, medan pojkarnas målsättningar främst formades av deras prestationer och motivation (självuppfattning och intresse) i matematik. Resultaten visade även att flickors matematikrelaterade yrkesmålsättningar eventuellt påverkas negativt av deras självuppfattning i läsning, medan inga negativa associationer mellan skolämnen kunde identifieras bland pojkar. Vidare konstaterades att höga utbildningsmålsättningar var relaterade till högre känslor av utmattning i relation till skolan, medan känslor av otillräcklighet och cyniska inställningar till skolan påverkade elevers målsättningar för framtida utbildning och yrke negativt. Dessa resultat tyder på att det inte är ändamålsenligt att endast stödja elevers prestationer i skolan, men att också fokusera resurser till att stödja elevers välmående och motivation för att hjälpa dem att sätta upp önskvärda mål för dem själva.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att en av de främsta implikationerna av denna avhandling är insikten i att elever uppvisar varierande mönster och utveckling av akademiskt välbefinnande under ungdomstiden, och att dessa är relaterade till deras skolprestationer och motivation på ett betydande sätt, och att de tycks ha en inverkan på de utbildnings- och yrkesrelaterade mål de strävar efter. Det är viktigt att inse att både skolprestationer, motivation och målsättningar är relaterade till hur elever upplever, känner sig och ser på skola och utbildning för att kunna identifiera elever med varierande behov, och för att effektivt kunna överväga alternativa sätt att möta dessa.