Determinants of Depressive Symptoms in Adolescents: The Role of Sexual Harassment and Implications for Preventive Interventions

Abstrakt

Depression anses vara den världsledande orsaken till sjukdom och funktionsnedsättning hos unga människor och en av de viktigaste folkhälsofrågorna gällande ungdomar. Inom folkhälsoområdet är det viktigt att fördjupa förståelsen av bestämningsfaktorer för depressiva symtom (DS) som är möjliga att ta itu med på en politisk eller organisatorisk nivå. Det är också av stort intresse att finna metoder för att förebygga depression hos ungdomar. För att adressera detta hade denna avhandling två Syften: I) Att studera bestämningsfaktorer för DS hos ungdomar 14-16 år, och II) Att genom en icke-randomiserad pragmatisk utvärderingsstudie undersöka effekten av en kognitiv beteendemodifierande intervention (DISA) så som den implementerats i praktiken i skolan i förhållande till bestämningsfaktorer för DS hos flickor. Följande frågeställningar formulerades: a) Vilka bestämningsfaktorer på individ, psykosocial och strukturell nivå är förknippade med DS hos ungdomar? (Paper I); b) I vilken riktning går sambandet mellan sexuella trakasserier (ST) och DS? (Paper II); c) Vad karaktäriserar elever som gått en kognitiv beteendemodifierande metod (DISA) avseende nivåer av DS, psykosociala aspekter och respondenternas och skolornas socioekonomiska status? (Paper III); d) Har DISA en effekt på DS hos flickor i åldern 14-16? (Paper IV); och e) Fanns det skillnader mellan DISA-deltagare och icke-deltagare avseende effekterna av psykosociala och strukturella faktorer på DS? (Paper IV). Metod: Data samlades in i januari 2010, 2011 och 2012 med hjälp av en självadministrerad, elektronisk enkät i skolan. Elever i åldrarna 14-16 i samtliga nio kommunala skolor och i en friskola i en kommun i norra Sverige deltog i studien (~1000-1200 elever beroende på datainsamlingsår). Samtliga studier hade DS som enda hälsoutfall. Individfaktorer som antogs ha samband med DS var självkänsla och upplevd förmåga att hantera problem i livet. Psykosociala faktorer var föräldra-, kamrat-, och lärarstöd; krav i skolan; sexuella trakasserier och mobbning. Strukturella faktorer var materiellt välstånd i familjen; föräldrar med utländsk bakgrund, föräldrars arbetslöshet; splittrad biologisk familj och personligt relativt välstånd. Logistisk regression användes för forskningsfråga a) (Paper I). Strukturell ekvationsmodellering (SEM) med en cross-lag design användes för forskningsfråga b) (Paper II). Mann-Whitney U test användes för forskningsfråga c) (Paper III). SEM användes för forskningsfrågorna d-e) (Paper IV). Resultat: Bestämningsfaktorer på individ-, psykosocial och strukturell nivå var associerade med DS hos båda könen. Upplevd förmåga att hantera problem i livet, lågt lärarstöd, utsatthet för mobbning, och lågt personligt relativt välstånd var associerat med förhöjda nivåer av DS för både pojkar och flickor (Paper I). Bland flickor var dessutom lågt föräldrastöd, höga krav i skolan, och utsatthet för sexuella trakasserier (ST) också associerade med förhöjda nivåer av DS och hos pojkar var även föräldrars invandrarbakgrund associerat med DS. Bland flickor förklarades sambandet mellan DS och ST både av att flickor med förhöjda DS blev utsatta för ST, och av att ST ledde till senare DS. Hos pojkar var det endast att pojkar med DS blev utsatta för ST som förklarade sambandet (Paper II). Endast flickor deltog i DISA och de rapporterade högre nivåer av DS och lägre självkänsla än de som inte deltog, vilket tyder på att DISA användes som en riktad intervention för flickor med förhöjda symtom. DISA-deltagare rapporterade även högre nivåer av utsatthet för ST, lägre kamratstöd och lägre personligt relativt välstånd (Paper III). DISA-deltagarnas genomsnittliga nivå av DS hade inte försämrats vid åttamånadersuppföljningen vilket icke-deltagarnas nivåer hade. SEM-analysen visade dock att effekten av DISA-deltagande på DS vid uppföljning var försumbar (Paper IV). Slutsatser: Denna studie visade att utsatthet för SH var en viktig faktor för DS hos flickor, följt av lågt personligt relativt välstånd. Hos pojkar var lågt personligt relativt välstånd den viktigaste bestämningsfaktorn följt av föräldrarnas invandrarbakgrund. Utsatthet för ST hade konsekvenser för psykisk ohälsa för flickor men inte för pojkar. DISA genomfördes som en riktad intervention snarare än som en selektiv eller universell intervention och hade inte en effekt på DS i denna grupp av flickor. Implikationer för fortsatt forskning samt för hälsofrämjande arbete i skolan diskuteras.

Determinants of Depressive Symptoms in Adolescents. The Role of Sexual Harassment and Implications for Preventive Interventions