Det kritiska uppdraget: Diskurser och praktiker i gymnasieskolans svenskundervisning

Det kritiska uppdraget: Diskurser och praktiker i gymnasieskolans svenskundervisning

Hur förbereder svenskämnet på gymnasiet eleverna inför en ”Post-Truth” värld (Janks 2018) och för att bli kritiska medborgare? I svenskämnet ska eleverna lära sig att kritiskt granska texter och information, men det kritiska uppdraget kan omfatta även andra delar av svensk-ämnet. Avhandlingsarbetet syftar till att ringa in konstruktioner av det kritiska och hur dessa förhåller sig till svenskämnets och svensklärarens uppfattade uppdrag när det gäller arbete med och utveckling av elevers kritiska medvetande. Undersökningen är kvalitativ och bygger på tre delstudier. Den första utgörs av fokussamtal (Barbour & Kitzinger 1999) mellan svensklärare på gymnasiet, den andra är en diskursanalys (Fairclough 2015; van Leeuwen 2008) av policydokument, PISAs ramverk och nationella styrdokument och den sista baseras på klassrumsobservationer utförda med redskap från lingvistisk etnografi (Copland & Creese 2015). Den övergripande teoretiska ramen utgår från critical literacy och kritisk transitivitet Freire 1970; Freire, 1973), literacy, där det kritiska betraktas som en form av social praktik (Luke 2013) och Bernsteins kodteori (Bernstein 2000). Den språknära analytiska ramen hämtas från sociosemiotikens Systemisk funktionell lingvistik (Halliday & Matthiessen 2004) (transitivitet och modalitet) och den modell för diskursanalys som utvecklats av van Leeuwen (2008) där diskurser betraktas som rekontextualiseringar av sociala praktiker. Följande forskningsfrågor har använts:nVilka textpraktiker och diskurser kring det kritiska framträder i styrdokument och nationella prov, kommentarmaterial och i internationella policydokument?nHur konstruerar lärarna svenskämnets kritiska uppdrag och hur förhåller det sig till deras uppfattning av svenskämnets kärna, gränser och kunskapspraktiker? Vilka kritiska textpraktiker (kan) skapas inom ramen för svensk¬undervisningen? (Vem gör vad, hur och varför?)
Hur förhåller sig svensklärarnas uppdrag och diskurser kring de kritiska textpraktikerna till diskurser kring det kritiska i internationella policydokument och ramverk och de svenska styrdokumenten? Högstatusaktörers (OECD, EU) övergripande diskurser om behovet av och vikten av det kritiska rekontextualiseras i nationella styrdokument av relevans för svenskämnet och även i svensklärares samtal och undervisning. Lärarnas konstruerade inre uppdrag innefattar dock endast kritiska praktiker vilka kan inlemmas i svenskämnets kärna och dess ”unique identity” (Bernstein 2000:6) medan kritiska konstruktioner formulerade av yttre aktörer placeras längre från denna kärna. Det kritiska uppdraget konstrueras snarare som ett önskat sådant, där det kritiska, i en av läraren tämligen starkt inramad undervisning, utgörs av att elever tillsammans ”upptäcker” på basis av kunskaper utvecklade inom svenskämnet. Reella kritiska praktiker verkar istället grundas i oreflekterat görande där lärare och elever i högre grad förhåller sig till kunskapskravens formuleringar snarare än kunskap i sig. Resultatet indikerar att denna diskrepans skulle kunna överbryggas genom att låta konstruktioner av det kritiska som ligger nära det lärarna uppfattar som svenskämnets kärna vägleda det kritiska arbetet.