Den levda läroplanen: en studie av naturorienterande undervisningspraktiker i grundskolan

Den levda läroplanen: en studie av naturorienterande undervisningspraktiker i grundskolan

Avhandlingens övergripande syfte är att utveckla kunskap om vad elever faktiskt får möjlighet att lära sig i grundskolans NO-undervisning, oberoende av intentioner och styrdokument. Detta kan beskrivas som en studie av den levda läroplanen. Under de senaste decennierna har nya sätt att organisera undervisning vuxit fram i den svenska skolan. Elever förväntas ta ansvar för vad, när och hur de studerar. Vi kan tala om en utveckling av individorganiserade undervisningspraktiker. Mot bakgrund av denna utveckling avgränsas avhandlingens syfte till en studie av den levda läroplanen i en individorganiserad NO-undervisningspraktik.

Den teoretiska ingången är en kulturhistorisk verksamhetsteorisk förståelse av mänskligt lärande och utveckling. Utgångspunkten är att vad vi lär måste förstås som en aspekt av de verksamheter som vi engagerar oss i. Forskningsansatsen är etnografisk. Fältstudier bedrevs under ett läsår i NO-undervisningen i två klasser, i år 6 och 7, vid en kommunal grundskola. Det material som analyseras innefattar ljudinspelningar från lektioner, fältanteckningar, undervisningsmaterial, elevarbeten samt intervjuer med lärare och grupper av elever.

Den studerade undervisningen konstitueras av två skilda praktiker: En kriteriebaserad praktik där elever i huvudsak arbetar individuellt med lokala kurskriterier som specificerar vad en elev måste kunna göra för att få betyget godkänd eller högre betyg. En laborationspraktik där elever gör laborationer och skriver labbrapporter. Studien visar att elever i båda dessa praktiker kan delta i olika slags arbete: antingen produktion och reproduktion av rätta svar eller utveckling av begreppsliga relationer. Dessa två slags arbete svarar mot skilda verksamhetsmotiv vilket innebär att eleverna i samma klassrum kan delta i två olika verksamheter, med olika möjligheter till naturvetenskaplig bildning.

Elevernas olika arbete analyseras vidare i relation till undervisningspraktikernas system för bedömning samt delade normer och värden. En slutsats är att den studerade NO-undervisningen understödjer elevernas arbete att producera och reproducera rätta svar medan arbetet att utveckla begreppsliga relationer är mer riskfyllt och osäkert.

The lived curriculum. A study of science classroom practices in lower secondary school.

The aim of this thesis is to develop knowledge about what students actually learn in lower secondary school science, regardless of intentions and policies. This is conceptualized as a study of the lived curriculum. During the last decades, new ways of organizing classroom work have evolved in Sweden. Students are to an increasing extent expected to take responsibility for what, when, and how they study. The aim of this thesis is therefore delimited to the study of which lived curriculum is constituted in such an individually organized science classroom practice.

The theoretical foundation is a cultural-historical activity-theoretical perspective on human learning and development. The point of departure is that what we learn must be understood as an aspect of the activities we engage in. The research approach is ethnographic; field studies were conducted in two science classes, grades six and seven (ages 12 to 14 years old), in a Swedish midsized compulsory school during one school-year.

The first result is that two different practices are discerned in the studied science classroom. One classroom practice is a criteria-based practice, where students work individually with local school criteria determining what students must be able to do in order to get a pass or a pass with distinction in the natural science subjects. The other classroom practice is a laboratory practice, where students do laboratory experiments and write laboratory reports. The second result is that students, in both practices, participate in different actions; either production and reproduction of correct answers or development of conceptual relations. These actions correspond in varying degrees to different motives; as a consequence, different scientific formation is made possible in the two different actions. A third result is that classroom practice supports student participation in the action of reproducing correct answers; while participation in the development of conceptual relations is a more risky and uncertain endeavour. However, there is evidence that students ways of participating can change, to a more qualified, as conditions for work change.

A conclusion is that work in science classroom practice cannot, as suggested in previous research, be comprehended in terms of cultural border-crossings, between a culture of science and student cultures. Rather, work in science classroom practice must be conceptualized in terms of schooling.