Delade meningar: Om värdepedagogiska invitationer för barns inflytande och inkännande

Delade meningar: Om värdepedagogiska invitationer för barns inflytande och inkännande

I avhandlingens två studier följs olika sätt skolor arbetar med för att förbättra det sociala klimatet och öka elevers inflytande. I den första studeras ett treårigt elevinflytandeprojekt under ledning av Barnens Rätt i Samhället (BRIS) där nya former för elevers inflytande utprövas för elever i klasserna 6-9 i en specifik skola. Den andra studien följer istället arbete för de lägre åldrarna (år 1 till 5) i två skolor, där lektioner betecknade Livskunskap och Charlietimmar avser stödja elevernas sociala och emotionella lärande.De båda studierna tar fasta på spänningen mellan skolans uppdrag att fostra individer till autonoma aktörer och verka för vars och ens rätt att uttrycka sig, men samtidigt också förankra och förmedla samhällets gemensamma värdegrund . Övningar för de yngre barnen och projektet för de äldre analyseras med utgångspunkt i intersubjektivitetsbegreppet och barns perspektiv . Genom deltagande observation och intervjuer framträder i genomförandet av dessa pedagogiska interventioner olika hinder för barnens delaktighet. I projektet för ökat elevinflytande framkommer att barnens egna frågeställningar sällan beaktas, och deras kritiska och reflekterande tänkande ges lite utrymme trots intentionen. I de olika modellerna för socialt och emotionellt lärande för de yngre barnen analyseras varje övning utifrån vad de erbjuder barnen i fråga om delaktighet och villkor för självuttryck . Materialet tematiseras utifrån avsikterna att lära något om omvärlden, om andra och om sig själv. Även här framkommer svårigheter att ge plats för barns perspektiv på olika kamratkulturella frågor, liksom att skapa förutsättningar som gynnar utforskande och undersökande samtal. Det motstånd som barn utövar mot vissa övningar kan tolkas som ansatser att erövra viss autonomi och som ett brott mot de ofta ritualiserade samtal som tar form. Barns perspektiv på hur en demokratisk skola organiseras, på vägar att skapa ett gott socialt skolklimat och på vad som är väsentligt i den gemensamma kamratkulturen får träda i bakgrunden för en vuxenstyrd både problem- och lösningsformulering. Grunderna till varför dessa ansatser görs och till vilka uttryck de tar sig kan tolkas utifrån en kulturell barnsyn: barn är avseende delaktighet i vardande trots vår nutida betoning på barns kompetenser och ansvarighet.

Shared and Devided Minds: On affordances in education for participant and sympathetic children

In two studies efforts to enhance children s possibilities to participate and to improve the school as a social meeting place are followed. The first focuses on a three year project, aimed to work out new forms for pupils (grades 6-9) to participate in the school organization. The second study follows younger children (grades 1-5) in specific lessons where social dilemmas are discussed and solved, which can be characterized as social and emotional learning.Both studies concern the school s option to handle the child fostering to individual actors, their independence and ability to take part through self-expression , and at the same time instill the society s common value system . By following pedagogical interventions by participant observations and interviews, it appears that there is little interest to let the children get involved out of their own questions and problem definitions. In the participation project it appears that children often are rather strictly directed by adults, and they are not so often let to use their critical and reflective thinking. In the second study each exercise is scrutinized for what it affords the children. Also these results show that the underlying intentions are not to create pedagogical conditions that support communication that involves the children s own perspectives and interests, in an exploratory speech in learning about one s self, about the other and the world. The children s resistance to perform properly can be seen as a way to recapture some of their autonomy to break the ritualized’ communication. In both studies children s use of a field of free action is restricted.The interventions are analyzed through the concept of intersubjectivity and of child perspective. I conclude that the basis for why and how these efforts are done can be seen in a cultural childhood narrative: they are in certain aspects seen as not yets despite the late modern emphasis on competence and responsibility.