Berättelseskrivande i skolan: Att studera, beskriva och utveckla ett kunnande

Berättelseskrivande i skolan: Att studera, beskriva och utveckla ett kunnande

Syftet med avhandlingen är att bidra med kunskap om hur kunnandet att skriva berättelser kan bli undervisningsbart. Detta belyses ur två infallsvinklar, svenskdidaktiskt och metodologiskt. Avhandlingens empiriska underlag består av elevintervjuer, filmade lektioner, elevtexter, fältanteckningar, mötesprotokoll och reflektionsanteckningar som samlades in under genomförandet av en Learning study om berättelseskrivande i årskurs 3 och 4. I en Learning study undersöker en forskargrupp, med forskande lärare, iterativt hur undervisningen kan läggas upp för att eleverna ska utveckla ett avsett kunnande.

Med hjälp av narratologi, fenomenografi och variationsteori analyserades elevers kunnande, elevers lärande och undervisningen. Resultatet visar att när kunnandet att skriva berättelser ska göras undervisningsbart, behöver eleverna få möjlighet att urskilja (a) vad ett läsarperspektiv innebär samt (b) hur berättelsers struktur kan byggas upp med problem och lösning. Dessa båda aspekter specificeras i några andra aspekter, till exempel det utrymme olika delar i berättelsen får samt övergångarna mellan berättelsens ingående delar. I den här avhandlingen analyseras också hur lärares erfarenhetsbaserade kunskap samverkar med variationsteori i en Learning study, med utgångspunkt i Polanyis begrepp tyst kunskap och teoretiska resonemang om hur erfarenhet påverkar hantering, tolkning och bedömning av yrkesspecifika situationer. Resultatet visar att när lärares erfarenhet och variationsteorin kombineras i en iterativ modell finns förutsättningar för en kunskapsgenererande forskningsprocess. Lärarnas erfarenhetsbaserade kunskap påverkar valet av forskningsområde och gör att fokus riktas mot relevanta delar i analysprocessen. Variationsteorin bidrar med teoretiska redskap i analysen och leder till att lärandeobjektets innebörd och synliggörande är i fokus i hela processen.