Att lära av det förflutna: Yngre elevers förståelse för och motivering till skolämnet historia
Hur förstår och motiverar eleverna skolämnet historia, dess innehåll och undervisningsformer? Det är en av huvudfrågorna i Karin Sandbergs avhandling.
Karin Sandberg
Professor Laila Niklasson, Mälardalens högskola Professor Niclas Månsson, Mälardalens högskola Docent Staffan Stranne, Mälardalens högskola
Docent Henrik Åström Elmersjö, Umeå universitet
Mälardalens högskola
2018-10-05
Att lära av det förflutna: Yngre elevers förståelse för och motivering till skolämnet historia
Att lära av det förflutna: Yngre elevers förståelse för och motivering till skolämnet historia
Yngre elevers historiekultur är en del av en samhällelig historiekultur. I skolans historieundervisning tar eleverna del av en organiserad samhällelig överföring av historiekultur syftande till att eleverna ska bli demokratiska medborgare. Hur eleverna förstår och motiverar skolämnets historia syfte och uppdrag blir en del av hur de uppfattar den samhälleliga historiekulturen. Denna studie undersöker yngre elevers historiekultur utifrån Jörn Rüsens definierade dimensioner av historiekultur: kognitiv, politisk, estetisk, moralisk och religiös. Syftet med studien är att undersöka yngre elevers uttryckta historiekultur och hur de uppfattar den historiekultur de möter i undervisningen i skolämnet historia. I studien tecknas elevernas historiekultur som bestående av elevernas definition, uppfattning och förståelse av historia, främst skolämnet historia.
Resultaten visar på att alla Rüsens fem dimensioner av historiekultur blir synliga i elevernas uttryckta historiekultur, om än i olika hög grad. I intervjuerna blir främst den kognitiva och den moraliska dimensionen synlig. Den kognitiva dimensionen är främst ett uttryck för elevernas förståelse av tid. Både den kognitiva och den moraliska dimensionen blir synlig i elevernas främsta motivering till och förståelse av skolämnet historia: att de ska lära av det förflutna. Det eleverna anser att de kan lära sig av är främst det de betecknar som de stora händelserna i det förflutna och de missgärningar människor förr begått. De anser också att de kan lära av det förflutna på ett praktiskt plan för att inte upprepa misstag eller genom att återigen tillämpa framgångsrika metoder. De menar att de också kan lära av det förflutna för att förstå det samhälle de lever i då det bygger på det förflutna.
Eleverna menar att skolämnet historia också har en underhållande aspekt, främst betonas de spännande och dramatiska händelserna. Elevernas historiekultur framstår som homogen och i hög grad präglad av den undervisning de fått i skolämnet historia, men även med intryck av en samhällelig historiekultur med ett intresse för, främst, andra världskriget.
Eleverna identifierar sig främst med den historiekultur som förmedlas via undervisningen i skolan och menar att den historia som förmedlas till dem i skolan är den samma som de möter i samhället. De olika historiekulturella identiteterna elever räknar tillhörighet till tycks överlappa och komplettera varandra. Eleverna litar på de förmedlingar av historia de möter både i och utanför skolan.