Att förvärva yrkesläraridentitet. En fenomenografisk yrkespedagogisk studie av praktikhandledningens inflytande på yrkeslärarstuderandes identitetsutveckling.

Att förvärva yrkesläraridentitet. En fenomenografisk yrkespedagogisk studie av praktikhandledningens inflytande på yrkeslärarstuderandes identitetsutveckling.

Läraridentiteten är ett centralt element i lärares utveckling och förknippas med termer som ämnesmässig kunskap eller pedagogisk och didaktisk expertis. Yrkeslärarens roll kan ses som mångfacetterad, eftersom yrkesläraren representerar yrket för sina elever och själva yrkeskunnandet innehåller en komplexitet som läraren ska kunna förmedla. Yrkeskunskapen är ofta ”tyst kunskap” och beroende av sitt sammanhang samt av villkor och behov i yrkeslivet. Yrkeslärare behöver därför ha både en identitet som lärare och en identitet i samband med yrket i vilket han eller hon undervisar.

Yrkeslärarstuderande i Finland inleder sina pedagogiska studier med många år av ämnesstudier och arbete bakom sig. Detta kan ge en stark yrkesidentitet rotad i branschen som sedan ska kopplas till en pedagogisk identitet. Syftet med studien är att undersöka hur den pedagogiska identitetsutvecklingen kan stödas hos blivande yrkeslärare, i första hand sedd genom vilken betydelse praktikperioden och handledningen som ingår har i processen.

Den övergripande forskningsfrågan lyder: Hur betraktar blivande yrkeslärare handledningens betydelse för den egna professionella utvecklingen? Hur upplevs yrkesidentitetsförankringen inför och efter genomförda praktikperioder? Studien belyser dessa frågor med en fenomenografisk metodansats baserat på Marton och Booth (2000). Fenomenografin ses som en forskningsspecialisering om lärande och förståelse i pedagogisk miljö, där forskningens objekt är variationen i sätt att erfara fenomen. Studiens teoretiska bakgrund finns förankrad i socialkonstruktivismen samt i begrepp som rör praxisteori, handledning och reflektion med fokus på studerandes pedagogiska identitetsutveckling. Den empiriska undersökningen är fördelad på två semistrukturerade intervjuer, före och efter praktiken, med 21 respondenter i den första och 17 i den andra intervjuomgången.

Resultaten tyder på att en förändring i studerandes uppfattningar kan spåras efter genomgången praktik med handledning och att de riktar sig mot en mera lärarbaserad identitet. Handledarens personlighet och yrkeskunskap ses som värdefulla, speciellt i de inledande stadierna av praktiken. Reflektion med handledning upplevs ha central betydelse för att kunna utveckla lärarrollen och den egna undervisningen. Insikt i didaktikens betydelse i undervisningen ökar genom undervisningsobservation och handledd diskussion och bekräftelse under handledningens gång befrämjar självförtroendet.