Så kan musikundervisningen möta varje elev

Anna Backman Bister har undersökt hur man som musiklärare kan anpassa undervisningen och ge varje elev det stöd som behövs. I sin avhandling lyfter hon fram ett antal strategier för hur lärare kan individanpassa sin undervisning.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag har arbetat som musiklärare i fjorton år. Min avhandling bottnar i ett problem som jag själv har stött på i mitt arbete – nämligen hur man ska kunna individanpassa musikundervisningen i en stor grupp.

Vad handlar avhandlingen om?

– Jag har följt tre musiklärare, varav den ena är jag själv, och gjort video-observationer av undervisningen för att se hur de gör för att hantera problemet med att möta varje elev fast man undervisar i grupp. Avhandlingen är ett slags sökande efter fungerande strategier. Jag har valt ut musiklärare som själva säger att de arbetar aktivt med att hitta strategier och som även är välrenommerade i kollegiet.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Jag har några resultat som är starka, som samtliga musiklärare i studien använder sig av. Det handlar om kamratlärande i klassrummet, om att eleverna får använda de kulturella verktyg som de vill och behöver, exempelvis en mobiltelefon, och slutligen att lärarna har ett dialogiskt förhållningssätt. Det dialogiska förhållningssättet innebär att dialogen med eleverna är central, och lärarna intar olika lärarroller beroende på vad som krävs. De måste inte alltid veta allt utan lär sig av eleverna i ett ömsesidigt lärande. Exempelvis var det en lärare som tyckte att ett visst sätt var det enklaste för att lära ut gitarrackord. Men en elev ville göra på ett annat sätt och läraren såg att det sättet faktiskt var lättare. Det resulterade i att läraren ändrade sitt arbetssätt.

– Det här som jag har räknat upp är alla faktorer som främjar individanpassning – om det finns fler sätt att lära sig så är det fler som kan ta till sig. Studien visar också att eleverna är duktiga på att hitta sätt att använda olika digitala verktyg – då måste vi kunna organisera lärandemiljön så att det finns plats för olika sätt att lära.

– Jag vill framhålla att gruppstorlekarna är viktiga. Fram till 1991 hade man musikundervisning i halvklass – nu är det rektor som ska besluta hur stor gruppen ska vara och det har gjort att grupperna är större. Det är naturligtvis lättare att individanpassa undervisningen med mindre grupper.

Vad överraskade dig?

– Jag blev överraskad över att det inte fanns en gemensam bild bland oss lärare av vad individanpassad undervisning i grupp är. Jag tänker att det har att göra med att lärare inte alltid har ett professionellt språk.

– I musikämnet finns det en tendens att arbeta utan noter, att arbeta gehörsbaserat. Jag har också sett det som positivt. I min undersökning såg jag hur viktigt det är att man också ger eleverna en bro till andra klassrum eller andra musiker genom att de får lära sig noter. Om man bara arbetar gehörsbaserat och eleverna efter gymnasiet vill söka till en musikhögskola så kommer de inte in.

Vem har nytta av dina resultat?

– Lärare i flera ämnen, i avhandlingen finns många strategier för hur man kan individanpassa undervisningen, men den vänder sig även till lärarutbildare och forskare.

Åsa Lasson