Social rättvisa i inkluderande idrottsundervisning för elever med rörelsehinder: En utopi?

Social rättvisa i inkluderande idrottsundervisning för elever med rörelsehinder: En utopi?

Det övergripande syftet är att bidra till kunskapsläget om inklusion och inkluderande undervisning. Avhandlingen beskriver ett potentiellt dilemma som både är teoretiskt och praktiskt. Dilemmat består av å ena sidan ett behov av identifiering och kategorisering av särskilda grupper inom samhället för att fördela och omfördela tillgängliga resurser, och å andra sidan ett behov av socialt erkännande av mångfald i utbildningsmiljöer för att uppnå en rättvis undervisningssituation. Elever med fysiska funktionshinder och skolämnet idrott och hälsa används som ett särskilt exempel för att illustrera ett allmänt dilemma. Det specifika syftet var att beskriva och tillämpa ett teoretiskt ramverk för ”social status” som ett möjligt sätt att hantera detta dilemma (studie I), och att studera idrottslärares inställning till inkluderande idrottsundervisning (studie II och III), samt med hjälp av en fallstudie undersöka upplevelsen av idrottsundervisningen utifrån en elev med en rörelsehinder och att hans föräldrar, klasskamrater, idrottslärare och personlig assistent (studie IV).Resultaten visar att svenska idrottslärare i grundskolan är positiva till inkluderande idrottsundervisning för elever med fysiska funktionshinder. Faktorer som visat sig bidra till dessa positiva attityder var utbildning i inkluderande undervisningsstrategier, stödjande skolmiljöer och personliga resurser. Trots den positiva attityden upplevde idrottslärarna fortfarande svårigheter att implementera detta i praktiken. I en systematisk genomgång av internationell forskning om idrottslärares attityder till inklusion och inkluderande idrottsundervisning visade sig en ambivalent inställning till inkluderande idrottsundervisning. Denna ambivalens återfanns över kulturgränser bland de 1200 deltagarna i de 15 granskade artiklarna och kan tyda på en latent medvetenhet om dilemmat. Tidigare erfarenhet av elever med fysiska funktionsnedsättning tillsammans med utbildning i inklusion och ett inkluderande förhållningssätt, ger en mer positiv attityd. Fallstudien med en 10-årig pojke visade sig vara ett exempel på ett lyckat fall av socialt rättvis idrottsundervisning. Honneth tre nivåer av socialt erkännande (individ-, policy och gruppnivå) användes i analysen. Ett erkännande på alla dessa nivåer är en förutsättning för att uppnå social rättvisa i inkluderande skolundervisning. Dessa fynd tyder tillsammans på ett behov av att hantera problematiken genom lösningar som innefattar både ett socialt erkännande och ett omfördelande av ekonomiska resurser för att uppnå målen om en rättvis utbildning för elever med fysiska funktionshinder i inkluderande PE undervisningen. Vidare behöver samhälleliga (externa) och individuella faktorer kombineras i samband med att frågan om social rättvisa i inkluderande undervisning adresseras. En modell av social status, utvecklad av Fraser (2001, 2003), används tillsammans med pluralistiska identiteter och föreslås som ett möjligt sätt att hantera det dilemma som beskrivs i avhandlingen.

Abstract in English

The aim of this thesis is to contribute to the knowledgebase of inclusion and inclusive education and to outline possible consequences that may arise from an educational ideology of inclusion. The thesis describes a potential dilemma that is both theoretical and practical. The dilemma consists of, on the one hand, a need of identification and categorisation of specific groups in society in order to allocate and redistribute available resources, while, on the other hand, there is a need of social recognition of diversity in educational settings in order to achieve social justice and parity of participation. The inclusion of pupils with physical disabilities in the school subject of physical education (PE) is used as a particular example to illustrate a general dilemma. The specific aims were: i) to describe and apply a theoretical framework of social status as a possible means of resolving the dilemma (study I); ii) to study PE teachers attitudes toward inclusive physical education (studies II and III); and iii) using a case study, to explore the experience of physical education through the eyes of a pupil with a physical impairment and his parents, classmates, PE teachers and personal assistant (study IV). Results show that Swedish PE teachers at primary school level are positive to inclusive PE for pupils with physical disabilities. Factors found to contribute to these positive attitudes were adequate training in inclusive education strategies, supportive school environments and personal resources. In a systematic review of international research PE teachers, in general, were found to have ambivalent attitudes to inclusive PE. This ambivalencewas found over cultural borders among the 1200 respondents covered in the 15 articles reviewed and may indicate a latent awareness of the dilemma. Previous experience of having taught PE to pupils with physical disabilities, together with proper education ininclusion, mediated a more positive attitude. The case study of a 10-year-old boy with physical disabilities and significant others in his educational life proved to be a signal example of successful inclusion. Honneth s three levels of social recognition were used in the analysis. Social recognition at individual, legal and value dimensions is a prerequisite for achieving social justice in inclusive PE settings. Finally, these findings, taken together, indicate a need to address social recognition and redistribution demands simultaneously in order to meet goals of equitable education for pupils with physical disabilities in inclusive PE teaching. Societal (external) and individual factors need to be combined when addressing the issue of social justice in inclusive education. A model of social status, developed by Fraser (2001; 2003), used in conjunction with the notion of plural identities is suggested as a possible resolution to the dilemma described in the thesis.