Språkutvecklande potential i ämnet idrott och hälsa
Idrott och hälsa har stor potential som språkutvecklande ämne då det fysiska görandet fungerar som ett språkstöd. Det konstaterar Johanna Karlsson som forskat om hur idrottslärare formulerar uppmaningar i undervisningen.
Född 1977
Bor i Köpingebro
Disputerade 2024-10-11
vid Lunds universitet
Uppmaningens realisering i en idrottspedagogisk kontext
Varför blev du intresserad av ämnet?
– Jag är gymnasielärare i grunden och har undervisat i svenska, engelska och svenska som andraspråk. Samtidigt har jag alltid varit intresserad av idrottsspråket, det finns en direkthet i det samtidigt som det är nyanserat. Jag har också arbetat för Lärportalen som drivs av Skolverket, där jag skrivit texter inom praktisk-estetiska ämnen. Jag fascinerades av hur speciell språkmiljön är inom ämnet idrott och hälsa, vilket väckte ytterligare intresse.
Vad handlar avhandlingen om?
– Avhandlingen är en bred beskrivning av hur lärare i idrott och hälsa formulerar uppmaningar i undervisningen. Ämnet idrott och hälsa är smockfullt av just uppmaningar där läraren instruerar eleverna. Syftet med avhandlingen är att bidra till en beskrivning hur uppmaningar i det svenska språket används i denna kontext: När och på vilket sätt uppmanar läraren i idrottsundervisningen? Avhandlingen bygger i huvudsak på observationer av en idrottslärare och en klass i årskurs 8 som jag följt under ett års tid.
Det är tydligt att undervisningsinnehållet i idrott och hälsa i mångt och mycket förmedlas genom lärarens språkliga uppmaningar.
Vilka är de viktigaste resultaten?
– Det är tydligt att undervisningsinnehållet i idrott och hälsa i mångt och mycket förmedlas genom lärarens språkliga uppmaningar. Det är genom dem som eleverna får veta vad som ska göras och vad som förväntas av dem. Uppmaningarna varieras i det oändliga av läraren som rent intuitivt förändrar dem beroende på situation och mottagare. När läraren ska introducera något nytt i undervisningen ges oftast indirekta uppmaningar, exempelvis ”du hoppar och lyfter armarna”. När eleverna redan känner till ett moment blir lärarens uppmaningar också mer direkta: ”hoppa upp och lyft armarna”.
– Ett mer övergripande resultat är att ämnet idrott och hälsa har stor potential som språkutvecklande ämne eftersom språket kan hängas upp på ett fysiskt och praktiskt görande. Att se lärarens kroppsliga instruktioner, och själv göra det som sägs leder till att språket bokstavligen sätter sig i kroppen.
Vad överraskade dig?
– Av eleverna som ingick i studien var flera nyanlända, och något jag märkte var att lärarens uppmaningar till de här elever ofta var indirekta, vilket egentligen är svårare språklig form. Samtidigt ger indirekta uppmaningarna mer utrymme för att förklara ämnesinnehållet. Jag tror också att det i ämnet idrott och hälsa finns plats för ett mer avancerat språk eftersom det praktiska görandet fungerar som språkstöd.
Vem har nytta av dina resultat?
– Främst lärare i idrott och hälsa, då jag hoppas att resultaten kan bidra till att öka kunskapen om de språkutvecklande möjligheter som finns inom ämnet. Men även lärare i andra ämnen liksom skolledare. Avhandlingen riktar sig också till andra forskare.