Uppmaningens realisering i en idrottspedagogisk kontext

Abstrakt

Förmågan att navigera mellan olika nyanser av uppmaningar är en
komplex färdighet som utvecklas över tid. Vi lär oss gradvis att skilja
mellan när det är lämpligt att vara direkt eller mer försiktig i vår
kommunikation. Ett litet barn kanske initialt svarar Nej på den
indirekta uppmaningen Vill du stänga dörren i tron att yttrandet är
en fråga. Så småningom kommer barnet dock att lära sig att tolka
den typen av yttranden som artiga uppmaningar och själv lära sig att
använda dessa när det är passande. Skillnaden mellan att uttrycka
sig rakt på sak och mer indirekt är starkt influerad av kulturella
faktorer och kan variera betydligt mellan olika språk, samhällen och
kulturer. Det krävs en god språklig förmåga om man ska kunna tolka
subtila nyanser i uppmaningar, förstå implicita budskap och anpassa
sin egen språkproduktion efter kontextens krav.
Denna avhandling fördjupar sig i den komplexa dynamiken mellan
språk och handling i en idrottspedagogisk kontext, med särskilt
fokus på uppmaningars funktion och variation. Genom en
djupgående analys av autentiskt talspråk från en lärare i Idrott och
hälsa under ett helt läsår utmanas och utvecklas den traditionella
förståelsen av uppmaningar. Genom att integrera pragmatisk teori,
interaktionell lingvistik och systemisk-funktionell lingvistik belyser
avhandlingen hur uppmaningar kan variera i direkthet, modalitet och
illokutionär kraft. Resultaten visar bland annat att uppmaningar i
idrottsundervisning inte enbart är raka anvisningar, utan snarare
subtila språkhandlingar som formas av den specifika kontexten och
av relationen mellan lärare och elev. Direkthetsskalan som
introduceras i avhandlingen erbjuder ett effektivt verktyg för att
analysera och anpassa uppmaningar efter olika kontextuella behov.