Ökad läsförståelse – huvudroll för skönlitteraturen

Fakta

Anna Nissen

Född 1966
Bor i Lidköping

Disputerade 2024-09-27
vid Karlstads universitet

Avhandling

Nordic Literature Instruction

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag har arbetat 30 år som svensklärare och det är framför allt två saker som väckt mitt intresse för ämnet. Dels för att skönlitteratur är spännande att diskutera med elever och använda i undervisningen, dels för att läsförståelsen sjunker bland elever. Min forskning är också knuten till Quint, Quality in Nordic Teaching, som bedriver forskning om undervisningskvalitet i nordiska klassrum, därav avhandlingens nordiska perspektiv.

Vad handlar avhandlingen om?

– Övergripande om hur skönlitteratur används i förstaspråksundervisningen under det första året på högstadiet i Sverige, Norge, Finland, Danmark och Island. Avhandlingen bygger på videoobservationer från 71 klassrum samt enkäter besvarade av totalt 701 lärare från de fem nordiska länderna. Jag har jämfört varför och hur lärarna använder skönlitteratur sin undervisning, vilken typ av texter som används samt vilken litterär kompetens som lärarna önskar främja genom att använda skönlitteratur i undervisningen.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Genomgående i samtliga länder, men framför allt Sverige, är att skönlitterära texter främst används för att utveckla elevernas läsförståelse. Men lärarna framhåller också vikten av att ge eleverna positiva läsupplevelser och valet av litteratur är därför i huvudsak anpassat till eleverna. I Sverige läser i regel hela klassen samma bok, för det mesta tonårsromaner, medan norska elever ofta själva väljer vad de vill läsa.

– Resultaten visar vidare att eleverna sällan uppmuntrades att relatera sina egna erfarenheter till de skönlitterära texter som de tog del av. I de fall elevernas förväntades identifiera genredrag eller litterära verkningsmedel, vilket var vanligare i finska, danska och norska klassrum än i de övriga två länderna, utnyttjades sällan den kunskapen till att utveckla elevernas förståelse och tolkning av skönlitterära texter. En slutsats jag drar är att läsning av skönlitteratur för litteraturens egen skull behöver få större utrymme i nordiska klassrum. 

Vad överraskade dig?

– Det finns mycket som de nordiska länderna har gemensamt, men också en del som skiljer. Något som slog mig när jag analyserade materialet var hur olika lärare i olika länder lägger upp sina lektioner. I Sverige får eleverna ofta arbeta med samma uppgift under en längre tid, medan norska och även finska lärare i högre grad varierar uppgifterna under en och samma lektion. Här kan en lektion exempelvis inledas med läsning av en skönlitterär text för att sedan övergå till en gemensam teoretisk genomgång och sedan avslutas med ytterligare ett moment. Å enda sidan är det ju bra att ge eleverna tid att arbeta färdigt, å andra sidan riskerar tempot och motivationen sjunka. En mer varierad lektion kan möjligen upplevas splittrad, men är kanske mer inspirerande. Min poäng är att det kan finnas skäl för lärare att reflektera över den egna undervisningen och varför man gör som man gör.

Vem har nytta av dina resultat?

– Jag hoppas att de kan göra nytta på olika nivåer. För yrkesverksamma och blivande lärare kan resultaten användas för att spegla den egna undervisningen, kanske särskilt i jämförelse med hur den ser ut i övriga nordiska länder. Avhandlingen vänder sig också till forskarvärlden och beslutsfattare. Mina resultat visar hur det faktiskt ser ut i klassrummen, och det behöver den senare gruppen veta för att kunna fatta rätt beslut.