Så skapas förutsättningar för att projektresultat ska bli hållbara

För att resultatet av ett projekt ska bli hållbart räcker det inte med en bra projektplan och gott om resurser. Hållbarhet förutsätter en tydlig riktning och ett kontinuerligt lärande som involverar alla berörda parter – inte minst finansiärerna, visar Ann Öhman Sandbergs forskning.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag har tidigare arbetat som NO-lärare på högstadiet och har även undervisat på folkhögskola. Jag är även intresserad av skolutveckling och har deltagit i olika projekt som, även om de har ansetts som lyckade, inte alltid har gett avtryck i praktiken. Den problematiken är inte unik för skolan. Jag intresserad av hållbarhet i första hand ur ett socioekonomiskt perspektiv, där det handlar om hur man hanterar resurser som man avsätter för att driva utveckling.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om att förstå vad projektutveckling eller programutveckling innebär i ett hållbarhetsperspektiv. Konkret har jag studerat ett femårigt it-projekt som var en del av ett program med syftet att höja lärarstudenters digitala kompetens. Programmet kan sägas vara en fortsättning på Itis där finansiären förstod att de behövde höja den digitala kompetensen på lärarutbildningen för att på så sätt nå ut till alla lärare.

– Mitt intresse var framförallt att studera interorganisatoriskt lärande inom ramen för ett stort projekt. Det vill säga lärande mellan finansiären, en högskola som bedrev lärarutbildning, samt en av de kommuner som bedrev den verksamhetsförlagda delen av lärarutbildningen.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Att hållbarhet förutsätter ett kontinuerligt lärande som involverar alla parter, även de som sitter på pengarna. Det är positivt för projektets hållbarhet om projektfinansiären är aktivt intresserad av projektets utveckling under den tid projektet pågår. Projektledningen i det studerade projektet upplevde finansiärens aktiva intresse för projektet som ett stöd och inte som en form av kontroll.

– Den klassiska bilden av en projektfinansiär är att de delar ut medel till projekt med välskrivna ansökningar och att de sedan utvärderar projektet efteråt. Men efter att ett projekt är avslutat är det svårt att rätta till eventuella problem som har uppstått under tiden. Detta gäller framförallt i projekt som löper över flera år och som syftar till samverkan mellan olika parter. Det är därför en viktig förutsättning för att projekt ska leda till långsiktiga effekter att det redan under projekttiden sker ett gemensamt lärande mellan involverade parter i riktning mot ett gemensamt mål.

– Avhandlingens resultat visar också att det finns en risk att de förändringar som genomförs endast blir ytliga om projektet inte svarar mot konkreta behov i verksamheten. I skolans värld innebär det att innehållet i reformer och utvecklingsprojekt blir hållbara först då de svarar mot reella behov som lärare upplever att de har. I debatten om skolan lägger många ansvaret för att det inte sker förändringar enbart på lärarna, att det bland annat skulle bero på att lärarna är ointresserade eller förändringsobenägna. Men att driva hållbart utvecklingsarbete är mycket mer komplext än så. Utvecklingsarbete behöver svara mot verksamheters behov och involvera både finansiärer, ledning och de som arbetar i de verksamheter där förändringen ska ske.

Vad överraskade dig?

– Att finansiärens agerande hade så stor betydelse för projektets hållbarhet. I det här fallet var finansiärens representanter involverade i projektets utvecklingsarbete under större delen av projekttiden. Jag blev också överraskad av den stora betydelsen som det kollegiala lärande hade för att förändra verksamheten. Enskilda kurser hade inte så stor påverkan för att höja lärarutbildarnas kompetens. Lärarutbildarna upplevde att det var mer betydelsefullt att ha kunniga kollegor att kunna fråga och diskutera med då behov uppstod. Med kollegorna kunde lärarutbildarna föra samtal om hur de konkret kunde använda it i den egna undervisningen.

Vem har nytta av dina resultat?

– Alla som är intresserade av att driva hållbart utvecklingsarbete. Mina resultat kan ha stor bäring på skola och skolutveckling, även när det gäller satsningar med annat innehåll än it. Exempelvis har många kommuner genomfört så kallade en till en-satsningar, där varje elev har fått en egen dator. Ökad datortäthet medför inte automatiskt att undervisningen kommer att förändras i önskad riktning.

– I många kommuner har också förstelärartjänster tillsatts utan någon genomtänkt strategi om på vilket sätt satsningen på sikt ska bidra till skolutveckling. Viktiga förutsättningar för att utvecklingssatsningar ska leda till hållbara och önskade förändringar är att de behöver vara väl genomtänkta, ha en tydlig riktning och involvera alla involverade parter.

Åsa Lasson