Tekniken förändrade undervisningen under pandemin

Fakta

Sara Mörtsell

Bor i Stockholm
Född 1982

Disputerade 2024-06-14
vid Umeå universitet

Avhandling

Maintaining teaching. Exploring te(a)ch-abilities with actor-network theory

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag tycker att det finns en alltför snäv bild av skolans digitalisering. Vi tänker oss att teknik bara är något som vi använder för att uppnå en viss effekt, men den är också något som vi måste ta hand om: vi måste ladda enheterna, se till att uppkopplingen fungerar och lösa allt som händer när tekniken spelar oss ett spratt. Under pandemin, när digital teknik implementerades utan alla stora löften som den annars brukar förknippas med, uppstod ett intressant tillfälle att studera denna relation.

Vad handlar avhandlingen om?

– Min avhandling är en etnografisk undersökning av vad som hände med den vardagliga undervisningen när gymnasieskolan stängdes ner och ersattes av digital teknik. Jag följde en gymnasieskola under drygt ett år. Sedan analyserade jag resultaten med så kallad actor-network theory, som utgår från att människan inte har full kontroll över tekniken utan att det finns en påverkan åt båda håll. En del av avhandlingen är också vetenskapsteoretiskt orienterad och handlar om hur man kan undersöka skolans digitalisering på nya sätt som ger mindre förutsägbara svar.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Den digitala undervisningen gjorde det mindre klart vad det innebar för eleverna att vara i rätt tid på rätt plats. Det ledde till en mer intensiv övervakning. Under den första tiden fick eleverna till exempel lämna in massor av mikrouppgifter för att visa att de var närvarande, vilket blev jobbigt både för elever och lärare. Samtidigt fanns det strategier som tjänade till att göra tillvaron mera dräglig, som att eleverna bara behövde klicka på en ”gilla”-knapp för att räknas som närvarande.

– Gränserna för vad som var en lektion blev också flytande. Eleverna kunde till exempel få jobba med en uppgift i grupper och ”så ses vi sedan”. Detta berodde inte på slarv från lärarna, som lade ner väldigt mycket tid på att planera lektioner, boka in möten på digitala plattformar och ta hand om tekniken. I stället kan man säga att lektionerna fick stryka på foten lite på grund av den nya digitala arbetsbördan.

Resultaten visar att förmågan att hantera oförutsägbara händelser är en viktig kompetens som behövs vid sidan av ”digital kompetens”.

Sara Mörtsell

Vad överraskade dig?

– Hur skickligt lärarna hanterade den osäkra situationen. Många sa att de inte var tekniskt kunniga, men det motsades av hur de med stor säkerhet lyckades hitta nya sätt att undervisa på. Lärare är vana att improvisera, eftersom nästan vad som helst kan hända i ett klassrum. Den förmågan tycker jag att de klarade av att tillämpa på tekniken när något gick sönder eller inte fungerade som det skulle.

Vem har nytta av dina resultat?

– Jag hoppas att min avhandling ska hjälpa oss att lära av pandemin, som vi annars gärna vill lägga bakom oss och glömma. Resultaten visar att förmågan att hantera oförutsägbara händelser är en viktig kompetens som behövs vid sidan av ”digital kompetens”. Jag vill också ge röst åt alla lärare som upplever hur tekniken förstör eller förändrar det som annars skulle ha fungerat väldigt bra. Tekniken är inte så perfekt som vi tänker, utan den medför ett ansvar som kräver tid och engagemang.