Bokstunden som institution i förskoleundervisningen. Förskollärares syn på lärande och iscensättning

Abstrakt

Den här doktorsavhandlingen handlar om bokstunder i förskoleundervisningen, det vill säga om stunder där lärare eller annan personal högläser barnlitteratur och där det finns interaktion kring boken som avser att stödja barnens lärande och engagemang. Förskoleundervisning avser här det obligatoriska förskoleåret som inleds året innan barnen börjar skolan i Finland, vilket innebär att förskolebarnen oftast är kring sex år. Syftet med avhandlingen är att fördjupa förståelsen för bokstunder genom att undersöka hur förskollärarna resonerar kring dessa. Forskningsfrågorna tar fasta på hurdant lärande lärarna förknippar med bokstunderna och vilka föreställningar om bokstunder som syns i deras beskrivningar av sina iscensättningar av bokstunder.
Avhandlingen består av fyra delstudier som alla har en teoretisk inramning med grund i sociokulturell teori. Den sociokulturella inramningen har i avhandlingens sammanfattande del, det vill säga kappan, ett speciellt fokus på bokstunden som institution. Att jag fokuserar bokstunden som institution innebär att jag ser den som en social situation med vissa stabila mönster för interaktion och genomförande. Dessa mönster blir synliga i min syntes av avhandlingens delstudier. Då syftet är förståelse följer avhandlingen en kvalitativ och tolkande forskningstradition. Studier inom denna tradition intresserar sig för människors tolkningar och förståelser av sina upplevelser. Traditionen är också starkt inriktad på den sociala världen och att människor både tolkar sin omvärld och deltar i konstruktionen av den.
Materialet i avhandlingen består huvudsakligen av förskollärares muntliga och skriftliga svar på mina frågor om bokstunder. Den första delstudien använder emellertid videoobservationer av bokstunder för att studera pedagogers och barns agenda. Delstudie I får ses som en inledande studie som inspirerade mig till att framskrida explorativt och låta syften och tillvägagångssätt för de övriga delstudierna växa fram vartefter. Delstudie II använder frågeformulär som materialinsamlingsmetod och tar med hjälp av två öppna frågor reda på vilka ändamål lärarna anser att bokstunder kan fylla. I delstudie III kombineras material som erhållits genom frågeformulär med material från intervjuer. Avsikten är att undersöka hur lärare beskriver att de organiserar bokstunder samt hur de motiverar de val de gör. För delstudie IV har materialinsamlingen haft karaktären av samtalsintervjuer där jag dels ställt frågor till förskollärare, dels initierat samtal utan planerade frågor. Material-insamlingen har omfattat fyra träffar med lärarna över videosamtal där jag som forskare har talat med dem om estetiska förhållningssätt till litteratur samt uppmanat dem att utforska och berätta för mig vad som händer om de ger mer utrymme för barnens upplevelser och uttryck samt uppmuntrar estetisk respons i samband med bokstunderna.
Delstudiernas resultat kan sammanfattas med att de visar att lärarna förknippar bokstunder med lärande som har att göra med språkutveckling, omvärldskunskap och mångsidiga kompetenser. Lärarna uttrycker att bok-stunder med fiktionslitteratur hör till den dagliga verksamheten och att bokstundens böcker gärna kan ha innehåll som också är aktuellt i övrig verksam-het. Däremot arrangerar lärarna sällan bokstunder integrerade med andra aktiviteter inriktade på lärande. Även om lärarna i planeringen av bokstunderna beaktar barnens behov och intressen, böckernas kvaliteter och den övriga verksamheten så framgår det också att lärarna inte planerar alla sina bok-stunder. Vidare poängterar lärarna att man under bokstunder behöver upprätt-hålla en viss ordning samt att bokstunderna gärna får ha en trivsam atmosfär.
I diskussionen av den bild av bokstunden som institution som framträder utgående från delstudiernas resultat lyfter avhandlingen fram att bokstunden innehållsligt har en låg grad av specialisering eftersom lärarna förknippar bokstunder med flera olika typer av lärande, men inte med lärande som handlar om att utveckla kunskaper om litteratur. En låg grad av specialisering och isolering är kännetecknande för förskoleundervisningen i stort eftersom den i läroplansgrunden beskrivs som helhetsskapande, det vill säga att till exempel olika ämnesområden, intressen och tillvägagångssätt ska integreras. Samtidigt verkar bokstunden ha en hög grad av specialisering vad gäller att arrangeras som en egen aktivitet utan integrering med andra aktiviteter inriktade på lärande.
En implikation av avhandlingen är att synen på vilket lärande bokstunderna kan erbjuda behöver vidgas till att också omfatta estetiska förhållningssätt och kunskaper om litteratur. Detta förutsätter fördjupad litteraturdidaktisk forskning kring vad litteraturundervisning kan vara inom småbarnspedagogik och förskoleundervisning. Ytterligare en implikation är att bokstunder kan behöva iscensättas på mer varierade sätt för att ge en större variation i hurdana litteraturupplevelser barnen får erfarenhet av.