Cyberbullying in Childhood and Adolescence – Assessment, Coping, and the Role of Appearance

Det övergripande syftet med denna avhandling är att undersöka tre olika aspekter av nätmobbning. I första delen av avhandlingen ligger fokus på att öka kunskapen om ett nästan outforskat område; utseenderelaterad nätmobbning. Andra delen av avhandlingen inriktar sig på att undersöka vad elever uppger att de skulle göra om de blir utsatta för nätmobbning, samt om det skiljer sig åt utifrån ålder och kön. Tredje och sista delen av avhandlingen är en systematisk genomgång av olika frågeformulär som används för att mäta förekomsten av nätmobbning.

I första delen av avhandlingen (studie I & II) ligger fokus på utseenderelaterad nätmobbning. Nätet är en av de arenor där barn och ungdomar formar sin föreställning om sitt utseende och sin kropp i interaktion med andra. Barn och ungdomar kan på social medier, t.ex. Facebook, Instagram och bloggar presentera sig själva och sitt utseende med hjälp av bilder. De kan få positiva och/eller nedlåtande kommentarer på dessa bilder, och de kan även jämföra sitt utseende med andras utseende. Vad andra tycker och tänker om deras utseende spelar stor roll för barns och ungdomars sätt att uppfatta sitt utseende och sin egen kropp. Därtill är sociala medier en vanlig arena för nätmobbning, dock vet vi väldigt lite om utseenderelaterad nätmobbning.

Syftet med studie I var tvåfaldigt. Ett första syfte var att undersöka om det fanns ett samband mellan nätmobbning och kroppsuppfattning bland 1076 elever i årskurserna 4, 6, och 9. Studien genomfördes som en enkätstudie i 21 skolor i Göteborgsområdet. Urvalet gjordes genom att slumpvis välja ut en skola per stadsdelsnämnd. Resultaten visade att de elever som var utsatta för nätmobbning var mer missnöjda med sin kropp och sitt utseende än de som inte var utsatta. Resultaten visade också att flickor som var utsatta var mer missnöjda med sitt utseende än pojkar som var utsatta. Man har tidigare funnit att en negativ kroppsuppfattning kan vara kopplad till andra typer av problem, exempelvis ätstörningsproblematik och överträningsproblematik vilket gör dessa resultat extra bekymmersamma. I arbetet mot nätmobbning behöver föräldrar och lärare därmed uppmärksamma att det kan finnas en koppling till en negativ kroppsuppfattning hos de utsatta.

Det andra syftet med studie I var att undersöka i vilken utsträckning nätmobbning riktas mot utseendet hos den utsatte, samt om eleverna anser att flickor är mer utsatta för denna typ av nätmobbning än pojkar. Resultaten visade att elever ansåg att det är vanligt att nätmobbning riktas mot den utsattes utseende. Därtill ansåg eleverna att det var vanligare för flickor än pojkar, speciellt i årskurs 9. Dessa fynd väckte fler frågor om utseenderelaterad nätmobbning och ledde till att studie II genomfördes för att undersöka mekanismerna kring utseenderelaterad nätmobbning.

Syftet med studie II var att undersöka flickors och pojkars föreställningar om utseenderelaterad nätmobbning. Sammanlagt deltog 27 elever (13 flickor och 14 pojkar) i årskurs 9 i fyra fokusgrupper. Samtalen i fokusgrupperna behandlade vem som blir utsatt för utseenderelaterad nätmobbning och hur utseenderelaterad nätmobbning går till. Vidare diskuterades eleverna föreställningar om vad som driver förövarna till att utsätta andra för utseenderelaterad nätmobbning och hur de som utsätts reagerar.

Resultaten visade att eleverna ansåg att utseenderelaterad nätmobbning var vanligt och att flickor utsätts oftare än pojkar. Både flickor och pojkar kan få kommentarer om att de är fula och kommentarer om specifika delar av kroppen t.ex. näsa, acne och hår. Nedlåtande kommentarer riktade mot den utsattes utseende var ofta olika beroende på kön och följde rådande utseendeideal. Flickor fick oftast nedlåtande kommentarer om att de såg feta ut, medan pojkar kritiserades för att inte vara tillräckligt muskelösa. Nedlåtande kommentarer kunde också vara riktade mot den utsattes stil, även dessa var olika beroende på kön. Flickor kallades hora och pojkarna fick höra att de såg ”bögiga” ut på bilderna. Flickorna berättade att de sökte uppskattning för sitt utseende genom att publicera bilder på social medier så som Facebook, Instagram och bloggar. De påpekade att de publicerar bilder som ett sätt att få bekräftelse och bli omtyckta av killar, flickorna i en av fokusgrupperna kallade detta för ”bekräftelsemani.” De uppgav att genom att publicera bilder på social medier tar man en risk att råka ut för utseenderelaterad nätmobbning. Speciellt om man vill göra flickor illa så uppgav eleverna att det kunde vara effektivt att ge sig på flickors utseende. En av deltagarna formulerade detta på följande sätt: ”Man säger att de är fula, att de är tjocka och sånt, och så har de inget självförtroende och tycker dåligt om sig själva.”

Eleverna hade flera föreställningar kring vad som driver förövare att utsätta andra för utseenderelaterad nätmobbning. Bland annat tog de upp att förövare försöker höja sin status i kamratgruppen. Eleverna beskrev också att de kan irritera sig på någons utseende och att de då väljer att utsätta denne för utseenderelaterad nätmobbning. Ytterligare en anledning som framfördes var att de som utsätter andra för utseenderelaterad nätmobbning inte mår bra själva.

Flickorna och pojkarna påpekade att de reagerade olika på utseenderelaterade nätmobbning. Flickorna angav att de reagerade med att dra sig tillbaka, bli inåtvända och undvika sociala relationer på och utanför nätet. De tog också upp att de fick lägre självkänsla och kände sig nedstämda. Pojkarna tog upp att de reagerade med att ignorera nätmobbningen och att inte ta illa upp. De tog också upp att de skulle hämnas genom att använda våld mot förövaren om de blev utsatta.

Sammantaget visade studie II att eleverna ansåg att utseenderelaterad nätmobbning var vanligt och att särskilt flickor utsätts för det. Därtill ansåg eleverna att det är effektivt att ge sig på flickors utseende om man vill göra dem illa. En möjlig förklaring till varför det upplevs effektivt att ge sig på flickors utseende om man vill skada dem ger objektifieringsteorin, som tar upp att flickans kropp ständigt granskas och bedöms av andra. Ofta bedöms den utifrån rådande utseendesideal i samhället, som t.ex. utifrån värdet i att vara smal. Enligt teorin bedömer flickor också sig själva efter denna måttstock vilket gör dem väldigt sårbara för kommentarer om utseendet i allmänhet och speciellt den typen av negativa kommentarer som är vanliga vid nätmobbning.

I andra delen av avhandlingen undersöktes vilka strategier 697 elever i årskurs 4 och 6 uppgav att de skulle använda för att få slut på nätmobbning om de blev utsatta, samt om det skiljer sig åt utifrån ålder och kön. Studie III utgick från samma deltagare som i studie I, men innefattade inte elever från årskurs 9. Resultatet i studie III visade att elevernas vanligaste förslag på vad de skulle göra om de blev utsatta för nätmobbning var att de skulle berätta för någon (70.5%). Oftast var denna ’någon’ deras föräldrar (39.5%) eller deras lärare (20.2%). Få av eleverna uppgav att de skulle berätta för en kompis (2.6%). Studien visade också att fler yngre (årskurs 4) än äldre (årkurs 6) elever uppgav att de skulle berätta för vuxna. Däremot var förslaget att berätta för kompisar för att få slut på nätmobbning om de blev utsatta vanligare hos äldre elever än hos yngre elever. Därtill fanns könsskillnader, exempelvis uppgav flickor oftare än pojkar att de skulle berätta för en förälder, lärare, eller en kompis. Fler pojkar än flickor uppgav att de skulle hämnas genom att slå förövaren.

Att många av eleverna föreslår att de skulle berätta för en vuxen om de blir utsatta för nätmobbning, belyser vikten av att ge föräldrar och lärare verktyg för att de ska veta hur de ska hjälpa om de får kännedom om nätmobbning. Sådant som kan vara viktigt för vuxna att tänka på om elever vänder sig till dem är att de inte kan motverka nätmobbning genom att förbjuda elever att vara på nätet om de berättar att de har blivit nätmobbade. I så fall finns risken att eleverna tystnar på grund av rädsla för att inte få vara på nätet. Vuxna behöver avsätta tid till att lyssna på eleverna för att få ta del av deras perspektiv och för att få en möjlighet att hjälpa dem. Få av eleverna föreslog att de skulle berätta för vänner. En förklaring skulle kunna vara att eleverna inte tror sig kunna få hjälp av sina vänner om de skulle bli nätmobbade. Fyndet betonar vikten av att lära elever olika strategier för att säga ifrån när de ser nätmobbning ske samt för att hjälpa någon som blir utsatt för nätmobbning. Det kan exempelvis ske genom att man uppmuntrar elever att då de upptäcker att någon blir nätmobbad kontakta sajten och be dem ta bort eventuella obehagliga bilder, videoklipp, eller text. En anledning till att fler av eleverna i årskurs 6 föreslår att de skulle vända sig till vänner jämfört med eleverna i årskurs 4 kan vara att eleverna i årskurs 6 är på väg in i tonåren. En naturlig del av deras utveckling i tonårsperioden är att de vänder sig mer till kompisarna än till vuxna för att få stöd. Detta skulle kunna användas i preventions- och interventionsåtgärder för att förebygga och förhindra nätmobbning genom att äldre elever (under handledning av vuxna) får vägleda yngre elever.

Tredje och sista delen (studie IV) av avhandlingen är en systematisk genomgång av olika frågeformulär som används för att mäta förekomst av nätmobbning. Syftet med studie IV var tvåfaldigt. Ett första syfte med studien var att undersöka om frågeformulärens tillförlitlighet och giltighet har testas, dvs. deras reliabilitet och validitet. Studie IV visade att de flesta frågeformulären saknade uppgifter om validitet och reliabilitet. Studiens resultat visar därmed på behovet av att testa reliabiliteten och validiteten hos de frågeformulär som används för att mäta nätmobbning.

Ett andra syfte med studien var att undersöka vilka begrepp och definitioner som används i frågeformulären för att mäta förekomst av nätmobbning. För att mäta förekomsten av mobbning på andra arenor så presenteras ofta begreppet mobbning och en definition av vad mobbning är innan informanterna fyller i frågeformuläret. Det är vanligt att Dan Olweus definition används: ”mobbning är när en eller flera personer, vid upprepade tillfällen, och under en viss tid, säger eller gör kränkande eller obehagliga saker mot någon som har svårt att försvara sig.” I definitionen finns tre kriterier; intentionen att skada, repetition och obalans i makt. Studie IV undersökte om de tre kriterierna även används för att mäta förekomsten av nätmobbning i de frågeformulär som ingick i den systematiska genomgången. Resultaten visade att nästan hälften av frågeformulären inte använde begreppet nätmobbning utan andra begrepp såsom nätkränkningar, e-mobbning och internetmobbning. Därtill formulerades definitionerna på olika vis; det var till exempel få definitioner som innehöll kriterierna repetition och obalans i makt. En förklaring till detta fynd skulle kunna vara att kriterierna repetition och obalans i makt kan se annorlunda ut vid nätmobbning jämfört med mobbning som sker på andra arenor så som skolan. Kriteriet repetition innebär att förövaren utsätter den mobbade upprepade gånger för att det skall räknas som mobbning – enskilda episoder räknas inte som mobbning. Kriteriet repetition blir annorlunda vid nätmobbning t.ex. när en förövare lägger ut en ofördelaktig bild på någon på nätet. Då uppstår en upprepning varje gång någon annan går in och ser på bilden och trycker ”gilla”. Detta kan utifrån den utsattes perspektiv uppfattas som en upprepad kränkning. Det gör att man kan behöva se lite annorlunda på kriteriet repetition på nätet. Även kriteriet obalans i makt kan se lite annorlunda ut på nätet då det kan vara oklart för den som utsätts vem förövaren är och hur många som är åskådare. Att inte ha någon kontroll över vilka och hur många som tar del av mobbningen ökar känslan av utsatthet och maktlöshet.

Sammanfattningsvis visar resultaten från denna avhandling att elever som var utsatta för nätmobbning var mer missnöjda med sitt utseende och sin kropp än elever som inte var utsatta. Resultaten visade också att eleverna uppgav att utseenderelaterad nätmobbning var vanligt och att särskilt flickor utsätts för det. Avhandlingen bidrar med ny kunskap till två forskningsfält; nätmobbning och kroppsuppfattning. Den bidrar med kunskaper till ett nästan outforskat område inom nätmobbning—utseenderelaterad nätmobbning. Därtill bidrar avhandlingen med kunskaper om hur internet kan påverka flickors kroppsuppfattning negativt via nedlåtande utseenderelaterade kommentarer.

Avhandlingen visade också att många elever uppgav att de skulle berätta för en vuxen om de blev utsatta för nätmobbning. Det kan tolkas som ett tecken på ett förtroende för vuxna som behöver upprätthållas. Elevernas idéer för att lösa situationen var olika utifrån ålder och kön. Detta tyder på att det förebyggande arbetet mot nätmobbning behöver se olika ut utifrån elevers ålder och kön.

Vidare visade avhandlingen att frågeformulär som används för att mäta förekomst av nätmobbning använder olika begrepp och definitioner, och att det i stor utsträckning saknas uppgifter om frågeformulärens reliabilitet och validitet. Förhoppningsvis kommer forskare i framtiden att komma överens om en gemensam definition, samt säkerställa frågeformulärens tillförlitlighet och giltighet genom att testa deras reliabilitet och validitet.

Slutsatsen blir att nätmobbning är en utmaning för forskare på flera punkter; det saknas en gemensam definition, det är en brist på giltiga och tillförlitliga frågeformulär för att mäta förekomst av nätmobbning och det verkar som att utseenderelaterad nätmobbning drabbar flickor mer, samt att det förebyggande arbetet mot nätmobbning behöver se olika ut utifrån elevers ålder och kön. Förhoppningsvis kommer framtida forskning fortsätta undersöka dessa och andra aspekter av nätmobbning, vilket kan ge ökad kunskap som i förlängningen kan göra att vi kan utforma åtgärder mot nätmobbning.

Cyberbullying is a relatively new form of bullying that is conducted through modern information and communication technology. This thesis examines different aspects of cyberbullying, and is comprised of three parts. The first part (including Studies I and II) aims to extend our understanding of an almost unexplored area – the relationship between cyberbullying and appearance – using self-report questionnaires and focus groups. The aims of Study I were twofold. The first was to explore the relationship between cybervictimization and body esteem among 1,076 pupils in the 4th, 6th and 9th grades, and whether there were any age or gender differences in this relationship: cybervictims reported a poorer view of their general appearance and of their weight than non-cybervictims, and girls who were victims of cyberbullying reported a poorer view of their general appearance compared to boys who were victims of cyberbullying. The second aim was to examine how often pupils in the 6th and 9th grades believed that cyberbullying was directed at the victim’s appearance, and moreover, whether pupils’ views on these matters varied with gender and age: this belief was more common among 9th graders, and when girls were cybervictims. Study II used a different sample and approach than Study I. Twenty-seven 9th-grade pupils participated in four focus groups, divided by gender. The aim of this Study was to explore pupils’ experiences of appearance-related cyberbullying by examining characteristics of the cybervictims and cyberbullies as well as the reasons for and the content and effects of the cyberbullying. The pupils stated that cyberbullying was often directed at the victim’s appearance, especially when the victim was a girl, and that appearance-related cyberbullying is considered to be a potent strategy when attempting to hurt girls. Girls often received comments about being fat, while among boys who were cyberbullied it was common to receive comments about looking or seeming “gay.” The pupils reported different reasons for writing mean things about someone’s appearance, for example jealousy or a desire to attain higher social status. The negative effects associated with appearance-related cyberbullying differ for boys and girls. Boys tend to act out or not take offense at all, while girls reported taking greater offense. Girls also described the effects as sometimes being irreversible. The second part of this thesis, Study III, investigated the coping strategies that 697 pupils in the 4th and 6th grades suggested they would use if they were cyberbullied, with a special focus on whether there were differences in these strategies related to age and gender. The most commonly suggested coping strategy was telling someone (70.5%), especially parents (39.5%) and teachers (20.2%). Surprisingly, few pupils reported that they would tell a friend (2.6%). Differences in suggested coping strategies were found related to age and gender. The third and final part of this thesis, Study IV, aimed to offer a representative overview of instruments designed to assess the prevalence of cyberbullying. There is a lack of consensus regarding the term cyberbullying and its definition, and most of the included instruments had limited reports of reliability and validity testing. In sum, this thesis indicates that appearance-related cyberbullying may be gendered. It also showed that differences in suggested coping strategies were found related to age and gender, thus indicating that these aspects need to be considered when developing prevention strategies. Finally, this thesis reveals a need for investigating the validity and reliability of cyberbullying instruments, and resolving the conceptual and definitional fluctuations related to cyberbullying.