Nya perspektiv i det kollegiala lärandet

Att skapa struktur är det enkla arbetet. Mer utmanande är det att få till ett analyserande och reflekterande samtal. Det konstaterar rektor Rosmarie Sjöström samt lärarna Pia Lindberg och Elin Bergström som skrivit en utvecklingsartikel om kollegialt lärande.

Varför ville ni skriva en utvecklingsartikel?

– Vi arbetar på en grundskola i Arboga kommun som under två och ett halvt år deltagit i Ifous utvecklingsprogram Fokus undervisning. Syftet med att skriva en artikel är framför allt att vi vill dela med oss av våra erfarenheter och resultat.

Vad handlar artikeln om?

– Övergripande om hur vi utvecklat ett kollegialt lärande på skolan som leder till utveckling av undervisningen. Bakgrunden var att vi kände ett skav kring hur vi tidigare arbetade med kollegialt lärande. Även om vi hade ett välfungerande samarbete med regelbundna träffar upplevde vi inte att de ledde till utveckling av undervisningen. Vår skola är en liten skola med cirka 24 medarbetare som arbetar på skola och fritidshem. Av dessa har åtta lärare samt vi själva ingått i FoU-programmet och arbetat med kollegialt lärande och elevcase.

– Artikeln beskriver hur vi genom enkäter och fokusgruppsamtal med de åtta lärarna på skolan tagit fram fyra aspekter som vi anser måste finnas med för att ett kollegialt lärande ska bli konstruktivt. De är: organisation, ledning och struktur, gemensam reflektion och analys, tillåtande arbetsklimat som även innebär att vi ställer höga förväntningar på varandra samt delaktighet och eget ansvar för att bidra till gemensam utveckling. Artikeln beskriver vidare hur vi arbetat för att implementera de här fyra aspekterna i det kollegiala arbetet.

Idag diskuterar och analyserar vi vår undervisning på ett självklart sätt, såväl på de kollegiala träffarna som på raster och i korridorer.

Vilka resultat har ni sett?

– Framför allt att fokus i vårt kollegiala lärande ligger på reflektion, analys och en gemensam insikt om att vi tillsammans kan utveckla undervisningen. Tidigare fastnade samtalen oftast kring elevens svårigheter, idag undersöker vi vad vi kan förändra och göra för att stötta eleven. Vi hade ett bra grundklimat i arbetsgruppen redan före projektet och det har underlättat. Det mest utmanade i hela projektet har ändå varit att få till kollegiala samtal där vi vågar utmana varandra. Det kräver stor trygghet att både utmana och blotta sig och det finns också de som tycker det är svårt att ta plats i de kollegiala samtalen. Här har vi arbetat på olika sätt för att lyfta fram allas röster.

– Sammantaget visar resultaten att vi skapat struktur och ett klimat som innebär att vi utvecklar undervisningen tillsammans. Idag diskuterar och analyserar vi vår undervisning med varandra på ett självklart sätt, såväl på de kollegiala träffarna som på raster och i korridorer.

Hur har ert arbete förändrats av projektet?

– Vi har blivit mycket mer medvetna om vad som krävs för ett framgångsrikt kollegialt lärande, exempelvis vikten av samtalsstruktur där alla håller sig till ämnet och inte svävar ut, vilket var väldigt vanligt tidigare. Idag riktar vi i första hand blicken mot oss själva, frågar oss vad vi kan göra för att skapa önskad förändring. På så vis har projektet inneburit en perspektivförändring.

Hur för ni ert arbete vidare på er arbetsplats?

– För oss är det viktigt att hålla i och hålla ut på vår skola och vi fortsätter gemensamt med våra regelbundna kollegala träffar. Vi har pågående dialoger med andra skolor genom att processledare och förstelärare från alla skolor träffas regelbundet. Rektorer träffas och byter erfarenheter samt att vi har träffar med alla skolor, där vi lyfter elevcase genom rundabordspresentationer i tvärgrupper. Vi har också deltagit i Ifous spridningsseminarium.