Läraryrket som ett nyckelhål till historien
Sofia Persson har studerat hur läraryrket har utvecklats de senaste 200 åren genom att titta på tre större omstruktureringar inom utbildningsväsendet. Hon säger att läraryrkets utveckling har varit oerhört tids- och samhällsbundet: läraryrket är som ett nyckelhål genom vilket du kan se samhällsutvecklingen mycket tydligt.
Hur blev du intresserad av ämnet?
– Jag började arbeta som grundskollärare i mitten på 90-talet, under samma tid som skolan genomgick en mängd stora omstruktureringar: i första hand skedde en decentralisering, men utöver det omorganiserades lärare i arbetslag och fick individuell lönesättning. Det var med andra ord en mindre revolution på gång i skolan under den här tiden, vilket är orsaken till att jag blev intresserad av skolreformer och hur de påverkar lärares arbetsvillkor – men även vilket inflytande lärare har på de här förändringarna. Jag upplevde nämligen att lärarna inte riktigt var med på tåget, så jag började fundera på vilken kraft lärare själva utgör när det kommer till att vara med och utforma den verksamhet man faktiskt bedriver.
Vad handlar avhandlingen om?
-Den handlar om tre stora omstruktureringar i utbildningsväsendet – uppkomsten av folkskolan, bildandet av grundskolan samt decentraliseringen på 90-talet – och hur de har påverkat lärares arbetsvillkor. Hur har lärare organiserat sig för att kunna påverka yrket och skolan? Avhandlingen är en lång historisk studie och kan därför sägas handla om uppkomsten och förändringen av läraryrket inom den grundläggande utbildningen: ambitionen har varit att levandegöra lärares historia och deras arbetsförhållanden över tid genom nära skildringar av deras yrkesförutsättningar. Studien bygger på tidigare forskning, minnesskrifter från lärares fackförbund och föreningar men även broschyrer och tidningar som lärarförbunden har gett ut.
Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?
– Att läraryrkets utveckling har varit oerhört tids- och samhällsbundet. Lärare har på olika sätt varit en viktig kraft i samhället och för samhällsutvecklingen, och då menar jag inte bara genom det vardagliga arbetet i skolan: genom att engagera sig i fackförbunden har lärare drivit på utvecklingen av skolan, dessutom har många lärare varit politiskt engagerade i lokalsamhället och på olika sätt påverkat utvecklingen även på en politisk nivå. Läraryrket är som ett nyckelhål genom vilket du kan se samhällsutvecklingen: klassförhållanden, genusfrågor och många andra samhällsfrågor blir väldigt tydliga i läraryrket. Hur försökte då lärarna påverka sina yrkesvillkor? Under den första perioden, (bildandet av folkskolan) som sträckte sig fram till 1840-talet, var förhållandena väldigt tuffa: lärarna hade inte hunnit organisera sig och var i stort sett i händerna på lokalsamhället. Under den andra perioden blev saker och ting bättre: 1880 organiserade sig lärarna i Sveriges allmänna folkskollärarförening och blev därmed en enad kollektiv kraft. Eftersom skolan var och är politiskt styrd insåg lärarna att om man ville påverka utvecklingen så fick man söka sig till politiken i olika utsträckning – och det gjorde man. Lärare drev politiska projekt för att höja statusen på folkskolan och öka resurserna, man såg det som ett samhällsintresse som samtidigt sammanföll med deras eget intresse att öka lärarresurserna – det vill säga få till stånd bättre villkor och löner. Senare under den här tidsperioden (som avslutas med införandet av grundskolan på 1960-talet) organiserade sig män och kvinnor i separata förbund och blev på så sätt splittrade i nästan 60 år. Under den tredje perioden (som utmynnar i decentraliseringen på 90-talet) blåste mer nyliberala vindar: man vill inte längre ha stora, centrala lösningar utan talade om individens val, mångfald och profilering. Det, i kombination med förändrade relationer på arbetsmarknaden, ledde till att lärarna fick formulera nya visioner och projekt: lärarförbundet omfamnade mångfald, variation och valfrihet i kombination med önskemålet om att skapa en skola för alla: hänsyn ska tas till individen, men skolan ska också ska vara likvärdig. Under den här tidsperioden förväntas lärare bygga sin egen individuella pedagogiska portfölj och förhandla om sin lön på egen hand – samtidigt fanns det förstås vissa kollektiva visioner, även om det kanske inte kan sägas vara förbundets starkaste tid.
– Att manliga och kvinnliga lärare var organiserade i olika förbund i nästan 60 år var absolut inget jag kände till när jag började arbeta, jag måste säga att jag var ganska historielös som nyutexaminerad lärare. Men 60 år är en lång tid, i synnerhet om man tänker på att det var ojämnställda villkor mellan män och kvinnor som ledde till att det förhöll sig på det här sättet. Jag imponerades verkligen av de feministiska fröknarna i folkskollärarinnornas förbund som kämpade för kvinnornas rättigheter, men som också hade ett brett samhällsengagemang och kämpade för jämställda villkor inom utbildning och samhälle överhuvudtaget. Ulla Alm Lindström var en av dessa kvinnor, och hon satt faktiskt till och med i regeringen – hur många känner till det? Jag tycker att det är en dimension av lärarnas historia som inte har lyfts fram tillräckligt.
Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?
– Ja, hur djupt inbäddat läraryrket är i det samtida samhällsförhållandet: det låter kanske naivt, men ta bara det här med mäns och kvinnors olika villkor – det slår igenom så tydligt just i läraryrket. Att vara särorganiserade i nästan 60 år under kampen för jämställdhet, i synnerhet när man har samma lärarutbildning och samma kompetens, det hade jag aldrig trott. Vi talar om en period där lärare och lärarinnor kunde ha skilda lärarrum, så påfallande var det.
Vem har nytta av dina resultat?
– Avhandlingen är en nära skildring av lärarna, eftersom ambitionen har varit att levandegöra lärares historia. Jag hoppas därför att lärare och lärarstudenter ska ha nytta av resultaten för att kunna koppla yrket och arbetet till ett vidare perspektiv och känna en stolthet över den egna historien och vad lärare har åstadkommit genom tiderna. Kanske kan resultaten fungera som en slags självspegel för praktiker. Jag hoppas också att avhandlingen kan tydliggöra att den nuvarande situationen för lärare på inget sätt är konstant: det har inte alltid sett ut så här och det kan komma att se väldigt annorlunda ut i framtiden – det går att förändra saker och ting! Om vi går tillbaka 50 år i tiden så ser vi en helt annan lärarroll, vilket förhoppningsvis gör att man får upp ögonen för vilka möjligheter till förändring som finns i framtiden. Jag hoppas även att resultaten, när det gäller den teoretiska delen, kan stimulera till en diskussion inom forskningen om hur samhälleliga villkor styr och påverkar en yrkesgrupp, men även hur samhällsförändring kan framträda om man använder en yrkesgrupp som raster.
Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?
– Jag tror att resultaten främst kan påverka på ett indirekt sätt genom att bidra till en slags självspegling där man kan få syn på den egna yrkesutövningen genom ett samhällsperspektiv. Det finns en fransk forskare (Dreyfus) som har sagt att historien kan fungera som en slags psykoanalys av den egna sociala världen: man kan förstå sina egna gärningar bättre om man blir medveten om de föreställningar som har bakats in i ett yrke över tid. Trots att dessa föreställningar är outtalade så är de verksamma i bakgrunden, och det tror jag är viktigt för lärare att få upp ögonen för.