Sanna löste ekvationen

Sanna Wettergren är mellanstadielärare på Engelbrektskolan i Stockholms innerstad med matematik, no och svenska i sin examen. Men de senaste fem åren har hon fokuserat på matematiken. Och på forskningen.

I höst är hon klar med en licentiatuppsats om lärares samtal om bedömning av elevers kunskaper i matematik. Hon har intervjuat två lärargrupper på olika skolor med fokusgruppsmetoden.

– Jag har varit intresserad av att reflektera över min egen lärarroll: Varför väljer jag att göra som jag gör i klassrummet och hur ser min kunskapssyn ut? Det handlar i grunden om att utveckla min undervisning, förklarar hon.

Hösten 2008 utannonserade Stockholms stad doktorandtjänster, som kommunen bekostar, med inriktning mot omdöme och bedömning i grundskolans tidigare år.

– Det var något jag verkligen ville göra, så jag sökte med ett rekommendationsbrev från skolan och en forskningsplan.

Vid sidan av doktorandtjänsten på deltid vid institutionen för pedagogik och didaktik vid Stockholms universitet har Sanna Wettergren undervisat måndagar och tisdagar på Engelbrektskolan.

– Det bygger på att det fungerar schemamässigt, säger hon.

Att forska och arbeta som lärare samtidigt kräver planering. Det återkommer Sanna Wettergren till hela tiden under vårt samtal.

– Det gäller att hitta den struktur som passar en själv bäst. Och att vara medveten om att det är forskningen som behöver värnas. Det är lätt att undervisningen tar över, särskilt i perioder med nationella prov och betygssättning. Mitt råd är att vara mån om din tid. Du kan inte vara med överallt eller prioritera allt.

– Men det är svårt att inte vara lika delaktig i skolarbetet som vanligt. Tidigare var jag arbetslagledare. Det var en stor omställning för mig att inte vara det längre, men man måste välja och jag valde forskningen.

Även i klassrummet har hon fokuserat. Under forskartiden har det bara blivit undervisning i matte. Det gjorde det naturligt att söka en tjänst som matematikhandledare i Stockholms stads Stockholmslyftet. Stockholmslyftet är en vidareutveckling av Skolverkets Matematiklyftet.

Fredagseftermiddagarna har hon i fyra år vikt åt forsknings- och utvecklingsarbete på uppdrag av Stockholms stads utbildningsförvaltning. Det har bland annat inneburit att leda och koordinera ett ämnesdidaktiskt nätverk i matematik.

– Det fanns ingen form för det när vi började, utan vi har byggt det tillsammans, säger Sanna Wettergren, som koordinerat nätverket tillsammans med fyra andra licentiander.

De lärare som sökte sig till nätverket fick lyfta fram konkreta problemområden i sina klassrum.

– Det handlade exempelvis om att konkretisera eller abstrahera matteundervisningen i geometri. Det har gett dessa lärare en chans att beforska sin egen praktik. Det blev både forskning och utvecklingsarbete för dem.

Kombinationen arbete och studier var inget nytt för Sanna Wettergren när hon började sin forskarutbildning. Hennes väg till läraryrket började med ett vikariat och tack vare lärarbristen som då rådde fick hon ett förordnande, trots att hon inte var behörig. Parallellt läste hon in hela utbildningen.

– Det blev på kvällstid, med två undervisningstillfällen per vecka, samt under alla lov. samtidigt som jag jobbade heltid. Efter fyra år var jag klar. Att läsa och arbeta parallellt gav bra perspektiv. Jag kunde pröva direkt och se hur det fungerade.

Lärarutbildningen blev hon klar med 1985 och tio år senare var det en förälder som frågade varför inte Sanna började forska. Frågan förvånade henne.

– Då var det främmande för mig att lärare forskade. Men mannen, som ställde frågan och som själv befann sig i forskarvärlden, gav bra motiv och tog Finland, där många lärare forskar, som exempel.

”Mitt råd är att vara mån om din tid.
Du kan inte vara med överallt eller prioritera allt.”

I och med licentiatexamen har hon nu erbjudits en lektorstjänst på skolan. Hon ska undervisa på 50 procent och arbeta 30 procent med pedagogisk utveckling och skolutveckling, vilket bland annat innebär att hålla kontakt med forskningen, göra omvärldsanalyser och delta i seminarier.

– På det viset får jag behålla kontakten med min forskar- och doktorandgrupp på Stockholms universitet, vilket jag är väldigt glad för. Jag kommer också att delta i pedagogiska konferenser, som återkommer regelbundet. Det ger möjlighet att följa upp och konkretisera aktuell forskning.

Vad har du lärt dig av att vara i skolans värld respektive den akademiska världen samtidigt?

– Mitt intresse – bedömning – är en stor del av skolans värld och att få fördjupa sig i det är fantastiskt. Jag har fått många nya infallsvinklar och ett mer kritiskt förhållningssätt. Jag ställer frågor som: Vem säger detta? Vem har initierat forskningen? Jag bottnar i en helhetssyn, fast det beror inte enbart på forskningen utan även på att hela samhället just nu har fokus på skolan. Det är viktigt att skolan uppmärksammas i medier, men man behöver lyfta det som är bra i större utsträckning. Det finns massor av goda exempel!

Hon tycker också att hon lärt sig att använda forskningen i vardagen. Och att hon numera reflekterar mera tillsammans med kollegerna på Engelbrektskolan.

– Jag vill uppmuntra alla lärare som funderar på att forska att ta chansen för det är väldigt utvecklande. Det är en fantastisk förmån och även om det är hårt arbete så är det värt det.

Jane af Sandeberg

Artikeln är tidigare publicerad i forskningsmagasinet Skolporten nr 3 2013.