Lärande samtal måste ha mål och mening

Hur blev du intresserad av ämnet?

– För mig har nog den främsta drivkraften varit ett synbart ökat fokus på kommunikation och demokrati under slutet på 90-talet. Både politiskt och utbildningsmässigt pratades det mycket om kommunikation och samtal under den här tiden, till exempel genom Demokratiutredningen, tillägg till Lpo94 som betonade vikten av kommunikation, samtal och argumentation i undervisningen samt värdegrundsåret 1999. Som lärare i samhällskunskap på gymnasiet och magistrand vid lärarutbildningen har jag befunnit mig både i skolans vardag och i dess framtid, mellan teori och praktik, vilket så småningom ledde till att jag började forska om kommunikationsfrågor och klassrumsklimat. I dagens debatt om skolan fokuseras det mycket på individen, men mitt intresse har varit frågor som rör det gemensammas bästa i diskussionen, det vill säga en deliberativ kommunikation. Ett deliberativ samtal är öppet och övervägande, det karaktäriseras av att alla ska få komma till tals på lika villkor, under ömsesidig respekt, där det gemensammas bästa betonas framför individens egenintressen.

Vad handlar avhandlingen om?

– Den handlar om möjligheten att förstå gymnasieskolans samhällsundervisning i riktning mot en deliberativ kommunikation. Studiens empiriska material bygger på intervjuer med lärare och elever i mindre fokusgrupper, där de har fått berätta om samhällsundervisningen och de samtal som har förts i klassrummet. Avhandlingen tar upp vilka möjligheter till lärande som finns i det deliberativa samtalet, samspelet mellan eleverna när de samtalar, (här är deras uppfattning om klassrumsklimatet centralt), men även elevernas delaktighet, som så långt som möjligt bör ske på elevernas villkor.

Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?

– Vad gäller samtalen så visar studien att det finns ett stort intresse för att lära genom samtal och diskussion, både hos lärare och hos elever. Den främsta lärandepotentialen verkar finnas i det deliberativa samtalet, även om det givetvis går att lära sig om samhället genom olika former av samtal. I avhandlingen delar jag in samtalet i tre olika dimensioner: den värdegrundsrelaterade dimensionen (som är omdömesbildande), den samhörighetsbildande dimensionen (som handlar om elevers delaktighet, både i planerandet och undervisningen) och slutligen den kunskapsbildande dimensionen. Jag har även tittat på vad som utmärker det deliberativa samtalet när det gäller den kunskapsbildande dimensionen: i det avseendet visar avhandlingen att samtalen bör ha både ett tydligt syfte och kunskapsinnehåll om syftet är att ge eleverna en samtalsdemokratisk kompetens.
– När det gäller klassrumsklimatet så lyfter både lärare och elever i samtliga fokusgrupper fram svårigheter. Det är ett resultat som avviker något från de rapporter och undersökningar som Skolverket har presenterat tidigare, där klassrumsklimatet har beskrivits som gott. Den problematik som beskrivs av elever och lärare handlar främst om att det finns många tysta elever i klassrummet som aldrig deltar i samtalet. Efter ett tag ger man upp och accepterar de här elevernas tystnad, vilket leder till att en del elever kanske inte kommer till tals under hela sin gymnasietid. I värdegrundsrelaterade samtal uppgavs även hanteringen av rasistiska uttryck orsaka problem i klassrummet. I avhandlingen studerar jag om hur man kan arbeta med att förbättra relationerna och öka respekten i klassrummet. Uppstår det en situation där eleverna känner sig kränkta finns det sätt för läraren att genom olika utvärderingar få fram bakomliggande faktorer och information som dels kan stärka elevens självkänsla, dels bidra med olika sätt att tackla problemet.

Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?

– Att både lärare och elever uppgav att det fanns mycket problem med både relationer och respekt i klassrumsklimatet, trots att man under senare år att fått en ganska positiv bild av klassrumsmiljön i skolan. Samtidigt blev jag glatt överraskad av den lärandepotential som finns i samtalet.

Vem har nytta av dina resultat?

– Det fokus som finns idag på kommunikation, i synnerhet det deliberativa samtalet, leder till att många nyblivna lärare är sugna på att arbeta med det här i sin undervisning. Tyvärr glömmer man lätt bort att innehållet också är viktigt. Jag tror att det är viktigt att se till att lärare får med sig olika redskap från lärarutbildningen, inte minst att de frågar sig vilka samtal det är som förs i klassrummet och vad eleverna egentligen lär sig av dem. De tre dimensioner som jag nämner i avhandlingen – den kunskapsbildande, omdömesbildande och samhörighetsbildande dimensionen – kan lärare använda som analysredskap i samtalet för att utveckla sina och elevernas kunskaper. En medvetenhet om de här tre dimensionerna tror jag kan vara till konkret nytta i skolans undervisningspraktik, eftersom de väcker viktiga frågor: Vad är det i samtalet som behövs fokuseras i den här elevgruppen just nu? Ska samtalet främst bidra till att utveckla elevens omdöme eller kunskap? Som analytiskt verktyg är det något som jag tror att både lärare och forskare kan ha nytta av, den senare för att studera hur samtalet kan användas i skolans undervisning.

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?

– Idag finns ett växande intresse för kommunikation och samtal, men det saknas exempel om hur man ska arbeta med samtal i praktiken. Avhandlingen ger praktiska exempel som lärare kan använda sig av för att problematisera sin egen undervisning och för att utveckla både elevers delaktighet och klassrumsklimatet. Jag tror med fördel att resultaten kan användas som inspirationskälla för hur man kan anpassa undervisningen ännu mer för den aktuella elevgruppen. Samtidigt kan pedagogisk forskning aldrig direkt tala om för en lärare hur de ska göra i sin praktik, utan får snarare ses som ett erbjudande till lärarna – ett erbjudande som kan ligga mer eller mindre nära den egna verksamheten. Det blir sedan lärarens uppgift att vidareutveckla det erbjudandet och anpassa det för den egna undervisningen.

Hedda Lovén