Talhandikappade barn måste stärkas i sin uttrycksförmåga
I skolan finns en tendens att inte se barn med talhandikapp som potentiella läsare och därför sätter man inte igång med någon läs- och skrivträning för dem.
– Men jag menar att de har möjlighet att förbättra sin fonologiska medvetenhet trots att de inte har något tal, säger forskaren Janna Ferreira.
Janna Ferreira
Född 1973
i Stockholm
Sounds of silence. Phonological awareness and written language in children with and without speech
Linköpings universitet,
2007-11-09
Hur blev du intresserad av ämnet?
– Jag har jobbat som logoped inom habilitering, och har arbetat mycket med barn som använder sig av alternativ kommunikation och barn som inte har något tal. Det var något jag ville fördjupa mig inom och det kändes bra att göra det inom handikappvetenskap – att inte bara köra på inom mitt eget huvudämne som är logopedi, för jag har alltid varit tvärvetenskapligt inriktad.
Vad handlar avhandlingen om?
– Den handlar om fonologisk medvetenhet, läs- och skrivförmåga och förmågor som man bör ha med sig för att få en skjuts i läs- och skrivutvecklingen.
Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?
– Min studie är en sammanläggningsavhandling där den första artikeln handlar om läs- och skrivsvaga barn – det är en intressant jämförelsegrupp eftersom de har svårt med läs- och skrivutvecklingen trots att de har ett tal. Jag tittade på deras fonologiska och ortografiska ordavkodningsförmågor, det vill säga hur de går till väga när de ska läsa texter. Använder de sig av strategier som är inriktade på ljud eller strategier som är mer visuella? Jag delade upp dem i grupper, en grupp tränade ortografiskt och den andra tränade fonologiskt. Den ena gruppen bestod till hälften av de som huvudsakligen har ortografiska svårigheter och den andra gruppen de som främst har fonologiska problem. Jag ville undersöka om man har hjälp av att träna det man redan är bra på eller om man ska fokusera på det man är dålig på. Man skulle kunna tänka sig att det är bra att träna det man redan är bra på för att stärka och kompensera, men för den här gruppen visade det sig att man måste träna det som man är svag på. Andra studier visar att detta troligtvis gäller för en tidig läs- och skrivutveckling: uppåt i åldrarna har man redan cementerat sina strategier och då är det troligen så att man måste jobba med det som man redan är bra på. Den andra studien i min avhandling handlar om talhandikappade barn. Det finns en del forskning om läs- och skrivsvaga barn, men det finns ont om forskning om talhandikappade barn. Jag har tittat på tolv barn med varierande grad av motoriska och talmässiga handikapp; vissa sitter i rullstol, vissa har inget tal alls, en del kan gå – det var en stor bredd i gruppen. Jag kunde se två viktiga aspekter som stack ut: det ena var vikten av en auditiv diskriminering – det vill säga förmågan att skilja små ljudenheter från varandra som exempelvis bil och pil – som ligger till grund för att man ska kunna läsa och skriva. Den andra aspekten var att det är viktigt med högre språkliga förmågor som ordförråd och grammatisk förmåga. Det är ett klassiskt resultat, man brukar betona antingen det ena eller det andra, men jag kunde se att man behöver ha med sig båda delarna.
Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?
– Jag gjorde en interventionsstudie, där barnen från den första och andra studien, det vill säga både läs- och skrivsvaga och talhandikappade barn, tränades i fonologisk medvetenhet. Jag kunde visa att det går att träna fonologisk medvetenhet även i den talhandikappade gruppen, och om det är ont om forskning om den gruppen är det ännu sämre vad gäller träningsstudier. Jag kunde se att den lässvaga gruppen förbättrades och gick framåt i läsutvecklingen medan den talhandikappade gruppen gick framåt i stavning av ord. När jag läste upp ord i diktamen blev de bättre på att höra ut vad det är för ljud ett ord börjar respektive slutar på – deras fonologiska medvetenhet blev bättre. De stavade inte nonsensord så väl, jag kunde se att de behöver en koppling till orden. Men bara det att de gick framåt vad gäller den fonologiska medvetenheten betyder mycket och det reducerar antalet gissningar vilket är värdefullt för de här barnen rent kommunikativt. Det viktigaste resultatet är att det går att träna, och att det är meningsfullt även för barn med talhandikapp. Man få inte glömma att det inte bara är läs- och skrivutveckling som man ska jobba med hos de här barnen, min andra studie visar att även det språkliga är viktigt att ha med sig för att utveckla läs- och skrivförmågan.
Vem har nytta av dina resultat?
– Skolor, föräldrar till funktionshindrade och primärt barn som är lässvaga och som har talsvårigheter.
Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?
– Jag hoppas att resultaten kommer att påverka skolan så att de ser de här barnen som potentiella läsare och skrivare i så hög grad som möjligt. Jag menar inte att man ska stöta huvudet i väggen in absurdum – men man ska åtminstone försöka! Jag kunde se att många av de barn jag testade inte ens hade med sig hela alfabetet – även de som var duktiga. Man hade varit snäll mot dem, eftersom ”de har det så jobbigt ändå”, och då har man inte lärt dem bokstäver som w och x utan man har fokuserat på enkla bokstäver. Men många av de här barnen var ”blissare” (användare av Bliss, ett system för att kommunicera som bygger på symboler) och hade inga svårigheter att lära sig komplexa symboler, däremot kan vissa av dem ha svårt att lära sig kopplingen mellan bokstav och ljud. Men att inte ens lära dem symbolerna – där har skolan ett ansvar att ge de här barnen ett pedagogiskt upplägg så att de kan lära sig det som läroplanen säger! Jag gjorde en fallstudie där jag fokuserade på en tjej som inte har något tal alls. Jag tittade på hennes stavning, eftersom jag kunnat se att det var just stavningen de barnen gick framåt med. Det är bara en fallstudie men det är intressant att se vilka problem man kan ha med stavning och vad som kan gå fel när man inte har något tal. Jag fick väldigt tydliga resultat, det var inte vissa ljud som försvann, hos henne var det minnet som fallerade. Barn som är på en tidig läs- och skrivutvecklingsnivå ljudar ofta som stöd för sin skrift, och det hade den här flickan ingen möjlighet att göra. Det medför att hon stavar bokstäver i början och i slutet av ett ord, men i mitten blir det suddigt. Det är ett klassiskt exempel på minnessvårigheter – att det blir svårare att komma ihåg i mitten. Det behöver inte betyda att hon har ett sämre minne, men det visar att hon har inte talet som stöd för minnet. Om man får ett telefonnummer brukar man repetera det högt för sig själv tills man hinner skriva ner det – men det har hon inte möjlighet att göra. Titeln på avhandlingen Sounds of silence kommer från Simon & Garfunkels låt där följande citat finns med ”And the vision that was planted in my brain, still remains within the sound of silence”, vilket är en utmärkt sammanfattning av vad det egentligen innebär att läsa: att ta in ett visuellt intryck i sin hjärna som sedan måste omvandlas och lagras i form av tysta språkljud.
E-postadress till Janna Ferreira: janna.ferreira@liu.se