Stress, ensamhet, kaos: lärarnas första tid i yrket

Hur blev du intresserad av ämnet?

– Jag arbetar som lärarutbildare och funderade mycket på hur det gick för mina studenter när de kom ut i arbetslivet – jag hade satsat på att undervisa om en del specifika frågor som jag tyckte att de borde kunna när de väl gick ut. Jag kom på att jag skulle följa ett par grupper och se hur det hade gått för dem. Initialt ville jag inte fokusera på yrkets svårigheter, men de blev ganska snabbt omöjliga att bortse från, tyvärr.

Vad handlar avhandlingen om?

– Den handlar om övergångstiden från student till lärare, med fokus på de svårigheter som studenterna möter den första tiden i yrket och orsaken till dessa svårigheter. Jag har följt 25 studenter, samtliga tjejer, som är 1-7 lärare, 4-9 lärare och gymnasielärare under tre terminer. Avhandlingen har en narrativ ansats, med utgångspunkt från lärarnas berättelser: jag samtalade med dem gruppvis om deras yrkeslivserfarenheter en gång i månaden – de fick prata om vad de ville i tre timmar, och de pratade oavbrutet! De var så uppfyllda av vad de hade varit med om.

Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?

– Avhandlingens resultat bekräftar tidigare internationell och svensk forskning som beskriver vad nyblivna lärares svårigheter består av, och det är inte ämneskunskaper eller didaktiska kunskaper som orsakar problem, utan den sociala kompetensen. Svårigheter i relationen med föräldrar, kollegor och elever gör den första tiden i yrket problematisk: konflikter och samarbetsproblem uppstår, inte sällan vad gäller problemelever. Under lärarnas första termin var det främst klassrumssituationens sociala delar som orsakade problem, till exempel att kunna skapa arbetsro. Under den första terminen fokuserade även lärarna mycket på vad de själva gjorde och sin egen roll, medan de under termin två flyttade fokus till vad eleverna gjorde och började fundera mer på pedagogiska och didaktiska problem. Under den tredje terminen börjar de inse läraruppdragets vidd och komplexitet.
– Lärarnas första tid i yrket kännetecknas av kaos: det råder tidsbrist, det är stressigt, de får psykosomatiska problem, hinner inte äta, får ont i magen och huvudet. Stegvis kommer de in i yrket, och upptäcker att det svåraste är just den relationella biten: att kunna hantera kollegor, elever och föräldrar. Det är oerhört påfrestande för dem att inte lyckas samarbeta med en förälder vars barn behöver hjälp. Det här är en brist i lärarutbildningen, att studenterna får lära sig teorin kring grupprocesser, ledarskap och konflikthantering, men de vet inte hur de ska tillämpa de teorier de har fått lära sig – de saknar exempel på hur det här yttrar sig i konkreta situationer. Dessutom saknar läraryrket en yrkesintroduktion – man kastas rakt in i verksamheten, ofta på heltid, i de svåraste klasserna som ingen annan vill ta, och som om inte det vore nog så är man väldigt ensam med sina problem. Vi har ett lagstadgat mentorssystem som inte fungerar idag, och det är ett problem som skolan måste ta itu med: vi har inte råd att förlora utbildade människor på det här sättet – två av lärarna i min studie valde att helt lämna yrket.

Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?

– Lustigt nog så förvånades jag över något ganska självklart, men som jag faktiskt inte hade tänkt på tidigare: läraryrket handlar främst om att sköta relationer, och i det finns lärandet. Frågan är om lärarutbildningen har uppfattat att det här är ett relationsyrke. Dessutom förvånade det mig att studenterna var så utelämnade under första tiden i yrket – de hade ingen att prata med, och när man vill visa att man kan och duger, då berättar man inte om sin rädsla eller sina misslyckanden. Och det kostar.
– Men trots nattsvarta beskrivningar så trivdes studenterna med sitt yrke och tyckte verkligen om sina elever. Det är kanske inte något som framkommer ordentligt i avhandlingen, men de här studenterna är erfarna lärare idag, och de flesta av dem stortrivs: jag kunde höra kärleken till yrket i deras beskrivningar när jag pratade med dem efter några år.

Vem har nytta av dina resultat?

– De som planerar lärarutbildningen och yrkesintroduktionen för nyblivna lärare. Skolan måste börja fundera över hur man hanterar nyblivna lärare, där tror jag att man kan dra stor lärdom av militären, för de har en fantastiskt bra yrkesintroduktion. Det går inte att lagstadga bort problemen i skolan – de försvinner bara med utbildning.

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?

– Jag tror att blivande lärare som läser avhandlingen kan få en viss beredskap för hur man kan hantera den stress och det kaos som uppstår när man går ut i yrkeslivet. Det är alltid bra att veta vad som väntar en! Jag försöker förbereda mina egna lärarstudenter på det sätt jag finner bäst, och jag uppmuntrar givetvis andra lärarutbildningar att göra detsamma. Under den absolut sista terminen så måste man vända blicken mot yrkeslivet.

Hedda Lovén