Konsumentkunskap är minerad mark för killar

Hur blev du intresserad av ämnet?

– Jag har en hushållslärarexamen som jag har byggt på med idrotts- och friskvårdspedagogik, och när min institution fick i uppdrag av Skolverket att vara med och genomföra den nationella utvärderingen fick jag möjlighet att delta. Det föll sig då naturligt för mig att titta på just jämställdhet, och samtidigt med utvärderingen började jag läsa genuskurser och blev mer och mer biten.

Vad handlar avhandlingen om?

– Jag var intresserad av att titta på interaktioner mellan elever under en pågående undervisning, främst genusordningar, för att kunna se hur jämställdhet framträder i undervisningen. Avhandlingen baseras på två olika källor: dels observationer från en egen fältstudie där jag har observerat tio olika ordinarie hem- och konsumentkunskapslektioner med elever i årskurs åtta, dels observationer med elever i årskurs nio från en processtudie som utfördes på åtta olika skolor i samband med den nationella utvärderingen.

Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?

– I den kontext som hem- och konsumentkunskap utspelas är könsmönstren väldigt dynamiska: det är skillnader såväl inom gruppen som mellan könen. Mellan flickor och pojkar skiljer sig utförandeformen i stor utsträckning åt, flickors omsorg visar sig ofta genom att de tar ett kollektivt ansvar för hela gruppen: de rycker in och hjälper till även om de är klara med sin egen uppgift. Pojkarna kunde göra klart sin uppgift ganska snabbt men ansåg sedan att det var färdiga: ”Tjejerna diskar ju, jag har ju gjort det jag skulle.” Dessutom var pojkarnas omsorg mer inriktad på ”manliga” uppgifter, som att flytta bord. Den traditionella hem- och konsumentkunskapsundervisningen är kvinnligt kodad och därmed säker mark för flickorna. Pojkarna, å andra sidan, kliver in på en arena som är minerad: de kunde råka ut för kränkande kommentarer om de agerade ”omanligt” under den ordinarie lektionen, till exempel om de var alltför duktiga. Vissa pojkar tilläts dock överträda de här gränserna mer än andra – det handlar mycket om vilken social position man har i klassen. Ibland kunde även expertis leda till att något blev säker mark: en pojke som var duktig på att mangla och frivilligt anmälde sig till det, kunde ”komma undan” med det just i egenskap av expert. Ett intressant resultat i avhandlingen är även att rummets kodning tillåter eleverna att ändra beteende: när läraren i hem- och konsumentkunskap införde ett tävlingsmoment i lektionen blev kontexten plötsligt manligt kodad istället för det traditionellt kvinnliga, och det hade betydelse för vilket beteende som tilläts. Kockduellen gjorde att den minerade miljön plötsligt blev säker mark även för pojkarna.
– I den nationella utvärderingen kunde vi se att flickor och pojkar samarbetar på ett bra sätt och att det inte fanns några könsmärkta uppgifter, men när jag började analysera och jämföra resultaten från processtudien med min egen fältstudie så märkte jag att jämställdheten till viss del var retorisk – tittar man närmre så ser man till exempel att eleverna alltid väljer kamrater av samma kön när de ska arbeta i grupper. Det visar att man verkligen måste gräva djupt för att komma åt de här genusordningarna. Samtidigt måste man fråga sig vad som egentligen är jämställdhet i hem- och konsumentkunskap: det är trots att samhällets ordning som återspeglas i de könsordningar som träder fram på lektionen. Våra egna föreställningar styr oerhört mycket, och eleverna har förstås med sig förväntningar på hur flickor och pojkar ska vara redan när de kommer i in i klassrummet. Utöver det spelar förstås faktorer som klass och social bakgrund roll.

Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?

– Att kockduellen gav så olika perspektiv på ämnet – ett enda moment förändrade allt! Men på lektionen veckan efter så var eleverna tillbaka i sina ”gamla” roller igen.

Vem har nytta av dina resultat?

– Jag hoppas att lärare ute på fältet kan ha nytta av avhandlingen, dessutom tror jag att den kan komma till användning på lärarutbildningen, just för att få nya perspektiv på jämställdhet. Hem- och konsumentkunskap är den kuliss jag har valt, men jag tror mycket väl att den genusteoretiska modell jag har utvecklat kan användas på andra skolämnen.

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?

– Jag hoppas att jag åtminstone kan väcka en viss genusmedvetenhet – att lärare får en insikt om att det ofta kan se jämställt ut på ytan, men att det inte alltid är så när man tittar närmre. Jag tror att det viktiga är att inte utgå från en föreställning om att skillnaderna beror på kön, för det finns lika stora skillnader inom de olika könen. Genusforskning blir så lätt uppdelad, antingen handlar det om biologi eller så handlar det om miljö – jag skulle önska att man såg på individen som helhet: du föds till kvinna/man och du blir det.
– Något som märktes tydligt var också hur elevernas intresse väcktes i samband med kockduellen: i jämförelse med den ordinarie undervisningen blev de riktigt taggade och ställde massor av spontana frågor – jag tyckte skillnaden var enorm. Det är något som skolan behöver arbeta vidare med, hur man ska hitta undervisningsformer där eleverna glömmer könsroller och stereotypa förväntningar och bara går in för vad de gör…

Hedda Lovén