Idiot eller övernormal – om den tidiga skolans utsortering

Hur blev du intresserad av ämnet?

– Jag har alltid varit intresserad av vad som har betraktas som normalt och inte, särskilt vad gäller uppförandenormer.

Vad handlar avhandlingen om?

– Hur man under första hälften av 1900-talet delade upp eleverna i folkskolan efter begåvning. Arbetet ingår i ett stort forskningsprojekt, ”Normalitetsprojektet ” vid Linköping universitet. Bakgrunden till uppdelningen av barn var bland annat skolreformen 1927 som gav alla barn rätt till fyra eller sex års skolgång. Därefter gavs de olika möjligheter till vidare studier beroende på begåvning – men för den fattige var möjligheterna i praktiken få. Det fanns på många håll ett väldigt intresse för intelligensmätningar, vilka användes för att dela in barnen i sex olika kategorier: idioter, imbecilla, debila, lätt efterblivna, normala och övernormala.

Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?

– Att hela den tekniska utvecklingen av intelligenstester kom till för att det inte längre var okej att rangordna människor efter social bakgrund, kön eller etnisk härkomst. Men följden blev till stor del ändå densamma eftersom intelligensen mättes med frågor som var anpassade för medelklassbarn och deras kulturella bakgrund. Något som också en av dåtidens läkare konstaterade genom att peka på antalet undernärda barn och att det kan vara svårt att hänga med när man inte får tillräckligt med mat.

Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?

– Ja, att mycket av arbetet och idéerna med de här mätningarna och experimenten drevs på lokal nivå. Jag trodde först att staten var den drivande kraften om hur styrningen skulle gå till men så var det inte. Istället har jag hittat en mängd varianter på hur man arbetat med tester och sortering av barn. Göteborg var en av de mest experimentlystna orterna, där fanns flera tongivande personer under den här perioden som förespråkade en långt driven uppdelning. Det fanns till och med de som ansåg att ”det inte får bli för många på de lärdes bana”, och pekade på risk för arbetskraftsbrist om alltför många skulle börja studera.

Vem har nytta av dina resultat?

– Ett kritiskt perspektiv i frågan om sortering av barn som det här är, kan förhoppningsvis vara av intresse för alla som i dag sysslar med uppdelning av barn i någon form.

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?

– Jag vet inte riktigt, men vad som är tankeväckande är hur aktuell frågan om vad som är skolans främsta uppgift fortfarande är. Under hela 1900-talet har det återkommande diskuterats huruvida skolans viktigaste uppgift är att förmedla kunskap alternativt fostra till demokrati. De som föredrar det förstnämnda vill ha en skola som delar upp barnen efter begåvning medan de som förespråkar den demokratiska uppgiften som störst hellre ser en sammanhållen skola. Den här debatten pågår ju alltjämt och i praktiken har skolan alltid sorterat sina elever i hjälpklasser, B-klasser eller läs- och skrivklasser.

Susanne Sawander