Etik måste bli mer än retorik i klassrummet

Hur blev du intresserad av ämnet?

– Intresset för etik grundlades redan under lärarutbildningen. I början var min ambition att kritiskt granska texter om skolans värdegrund och etik, i linje med läroplanens formulering. Men efter 10 år som verksam lärare har jag insett att det etiska arbetet går djupare än så, därför vändes mitt intresse istället mot den praktiska etiken i klassrummet och relationen mellan lärare och elev. Som lärare märkte jag att mina ord ibland fick konsekvenser som jag inte hade tänkt mig – jag beskriver bland annat en klassrumsincident i avhandlingens inledning, en händelse som jag funderade över länge och som på ett sätt ligger till grund för att valde att studera den etiska dimensionen i pedagogiskt arbete. Den problematik som framträder där, gjorde att jag ville lyfta fram hur SVÅR den etiska relationen i klassrummet kan vara. Det är inte så enkelt att vi bara kan tillämpa vissa etiska värden på en situation, etik kan inte beskrivas eller förstås utifrån enkla ord eller standardlösningar.

Vad handlar avhandlingen om?

– Den handlar om den etiska relationen mellan lärare och elev, och hur den kan beskrivas och förstås med hjälp av filosofen Lévinas teori. Med hjälp av hans tänkande ville jag komma bort från standardlösningar och istället lyfta fram den etiska relationen på ett djupare plan.
– Den etiska relationen finns i varje möte mellan lärare och elev, eftersom språket i sig har en etisk dimension. För att fånga upp det har jag gjort direkta observationer och videoinspelningar i årskurserna 7-9. Den problematik jag brottas med i avhandlingen är etikens förhållande till undervisningen – hur ser relationen mellan de båda ut? En vanlig åsikt är att etik är något utifrån kommet som ska tillämpas på en given undervisningssituation: den ska alltså göras till något meningsfullt inom skolans väggar. Men jag menar att etiken är implicit och ligger underförstådd i undervisningen och pedagogernas arbete. Därför kan undervisningen i sig betraktas som en etisk relation. Med begreppet relationsetik vill jag tydliggöra ett sådant relationellt perspektiv.

Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?

– En viktig slutsats är att lärare inte enbart ska ses som förmedlare och kunskaper och värden, utan som individer. Av det följer även att eleverna inte ska ses som objekt som ska fyllas med kunskaper och värden. Istället är det själva relationen som måste betonas: undervisning är en uppmärksamhet mot någon, och jag menar att det är en form av levande kommunikation som är riktad mellan lärare och elev – det är något som sker mellan två subjekt. Men kommunikation kan vara både verbal och icke-verbal, och det som sägs har ofta oanade effekter på den pedagogiska situationen OCH relationen mellan lärare och elev. Den insikten är minst lika viktigt som själva undervisningsinnehållet! Ord och kroppsspråk är värdeladdade och kan underminera eller underbygga en undervisningssituation: en blick kan bekräfta, skapa engagemang och få en elev att känna sig sedd. Små detaljer kan vara avgörande. Jag anser till exempel att ett intensivt lyssnande är ett sägande i sig självt, eftersom det är riktat till någon. Det innebär vidare att lärarens uppgift att fostra och undervisa inte kan hållas isär, de är sammansmälta i mötet och att läraren har något ytterst kraftfullt i sina händer som kan användas till något positivt. Därför menar jag att det finns en etisk potential i själva talsituationen, och därmed att etiken finns i själva undervisningssituationen – det är inte något som ska tillföras på en situation. Etiken börjar i ett möte, i den andres ansikte. Risken finns dock i alla relationer att individer görs ansiktslösa, så även i den pedagogiska relationen. I ett klassrum kan det ske när elever betraktas som ett kollektiv istället för unika personer, precis som läraren kan göras ansiktslös och stereotyp bakom sin lärarroll. Just därför är det så viktigt att betrakta varandra som unika individer och fokusera på själva relationen.

Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?

– Att det som framträder i en undervisnings-situation i form av kroppsspråk och ansiktsuttryck har oanade effekter: det kan ibland betyda väldigt mycket mer än det didaktiska innehållet. Här finns en potential, eftersom den underförstådda etiska innebörden kan öppna upp och skapa något nytt i en undervisningssituation. Ibland kan det låsa upp ett pedagogiskt möte mellan en lärare och elev – bara en bekräftelse med kroppsspråket kan räcka för att en elev ska känna sig sedd och därmed öppna upp för lärande. Men för att det ska ske tror jag att det är oerhört viktigt att man som lärare bekräftar och bejakar olikhet och annanhet hos eleverna.
Det är förstås ett dilemma att som lärare (under bråkdelen av en sekund) se ett etiskt behov hos en elev, för att i nästa sekund bejaka vad hela klassen behöver, men man måste ju fatta ett beslut.

Vem har nytta av dina resultat?

– Lärare och lärarstudenter. Jag tror att min avhandling fyller igen en kunskapslucka: jag blev ju medveten om den etiska dimensionen i klassrummet genom min egen forskning. Den insikten har hjälpt mig och borde rimligtvis också kunna hjälpa andra lärare. Att bli medveten om den etiska potentialen: att se, lyssna och inse att det eleverna uttrycker faktiskt påverkar MIG – det tror jag gör det lättare att veta hur jag ska agera som lärare. Ofta känner sig ju lärare illa förberedda när det gäller att handskas med etiska dilemman, eller att de inte är insatta i de etiska implikationer som deras undervisning innebär. Där tror jag att min avhandling kan vara en god början om man vill utveckla en dialogkompetens.

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?

– Avhandlingen kan göra lärare mer medvetna om de etiska konsekvenserna av sin undervisning, inte minst när det gäller ansiktsuttryck och kroppsspråk. Jag tror att alla kan tjäna på en medvetenhet om att språk i säg är etiskt – och att relationer har etiska uttryck. Vi kan använda den etiska potentialen till något gott – men då måste vi bli medvetandegjorda först.

Hedda Lovén