Organisationsförändring gav en helt ny skola

Hur blev du intresserad av ämnet?

-Det är en lång historia – jag skulle inte alls syssla med det här från början! Jag är inte lärare i grunden, utan vuxenpedagog och sociolog. Jag kom i kontakt med den kommunikativa pedagogiken i mitt arbete och tänkte ”aha, det är det HÄR som är professionalism” – att satsa på sig själv och sin egen kompetens, inte bara att sitta inne med en massa formell kunskap. Den kommunikativa pedagogiken bygger mycket på reflektion, vilket jag fann både nytt och spännande. Sen visade det sig att den danske upphovsmannen Lars Rokkjaer hade fått kontakt med en kommun i Västerås 1996, och inlett ett försök med den kommunikativa pedagogiken där. Det var två stora skolor med tillhörande förskola och fritidsverksamhet som hade beslutat sig för att skapa ett enhetsperspektiv kring barnet mellan 1-18 år. Syftet var att bygga en kommunikativ organisation där man kunde slippa vattentäta skott (när arbetet började var enheterna helt isolerade från varandra) och att finna en arbetsform där alla var lika viktiga i barnets utveckling. Med tanke på mitt intresse för den kommunikativa pedagogiken så ville jag förstås studera hur det här skulle implementeras i praktiken.

Vad handlar avhandlingen om?

– Jag har tittat på pedagogernas upplevda mening av att arbeta med den kommunikativa pedagogiken. Den kommunikativa pedagogiken utgår från att pedagogen är sitt eget bästa verktyg: enligt min förståelse har den tre innebörder: självinsikt, reflektion (i form av reflektionssamtal för både pedagoger och elever) samt ett kommunikationsmönster som kallas för ”non violent communication”. Det handlar om att föra fram ”jag”-budskap istället för att klandra andra, att säga ”jag behöver, jag upplever” och så vidare. Tanken är inte att man ska ge varandra massor av goda råd i de här samtalen, utan istället försöka hjälpa kollegorna till självhjälp genom att ställa frågor som får dem att reflektera och komma till en egen insikt – inte nödvändigtvis samma insikt som de andra. De här idéerna ska sedan föras vidare ner till eleverna.
– Avhandlingen är uppbyggd kring 19 intervjuer med samtliga yrkesgrupper inom verksamheten, utöver det har jag också gjort en enkät som de medverkande fick svara på. Ytterst handlar det här arbetet om att stärka individen, och därmed organisationen: att få tag i den dolda kunskap som finns inom oss alla, att lyfta sig själv, det är det samtalen syftar till. Det här är en pedagogisk avhandling som är socialpsykologisk: jag har bland annat analyserat intervjumaterialet utifrån begrepp som sociala band, stolthet, skam, samklang och respektsystem. Processen med den kommunikativa pedagogiken var obligatorisk eftersom den inte gick att genomföra på frivillig basis: risken var för stor att man halkade tillbaka i gamla mönster. Och jo, det fanns ett visst motstånd i början, det kan det nog finnas fortfarande. I de arbetslag där motståndet var starkt kunde jag också se att utvecklingen inte gick framåt i samma utsträckning som i de andra arbetslagen.

Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?

-Att det, även om det har funnits ett visst motstånd hos vissa individer, har skett en tydlig utveckling på tre plan: hos den enskilde pedagogen, i arbetslaget och organisatoriskt. Det finns ingen jämn utvecklingslinje i organisationen som säger att alla har kommit lika lång, men det finns inte heller någon som vill gå tillbaka och arbeta som man gjorde förr – så tydliga är fördelarna med den kommunikativa pedagogiken. Det positiva överväger helt enkelt det negativa. Ett arbetslag på högstadiet säger till och med att om någon förändring sker i arbetslaget så slutar de – de upplever att de har nått så pass långt i sin utveckling. Den dolda kunskapen hos den enskilde har genom den kommunikativa pedagogiken blivit gemensam, och dessutom mycket tydligare! En del lärare säger också att de möter (och ser) eleven på ett helt nytt sätt. En av mina informanter säger till exempel:

” Jag har upptäckt, det låter ruskigt men jag har upptäckt barnen som individer på ett annat sätt (…) Jag har haft en kille i tre år nu och jag har börjat tänka på hans sätt att reagera. Han är ju introvert och att … jag skäms för det men samtidigt är man ärlig när man tillstår att man fortfarande håller på att lära sig saker och ting. Han är introvert och jag kan ställa en fråga på ett annorlunda sätt eller ge honom mera tid och han blir jättelycklig och glad. Så jag har lärt känna barnen på ett annat sätt, jag går in i konflikter på ett annat sätt med barnen. Vi löser konflikter direkt, vi låter aldrig någonting vänta. Vi går in i varandras klasser och hämtar barn. Vi sätter oss ner och löser problemen här och nu. Vi låter aldrig någonting vänta så barnen är heltrygga. Det är det viktigaste ute hos oss.”

– Det jag verkligen skulle önska är att högskolor och universitet blir intresserade av det här sättet att arbeta: jag föreläser dagligen om reflektion och självinsikt för lärare runt om i landet, men det här behöver man arbeta med redan när man börjar utbilda sig till lärare. Blivande lärare borde fundera på hur de kan bli sitt eget bästa verktyg redan på lärarutbildningen – självinsikten måste komma tidigare än när de väl står i klassrummet.

Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?

– Egentligen inte. Jag hade läst in mig ordentligt och fick nog de resultat jag trodde att jag skulle få. Jag trodde att många skulle vara positiva till den kommunikativa pedagogiken, men förväntade mig också att finna pedagoger som var mer eller mindre negativa till den. Det viktiga är ju ändå att man tror på det här sättet att arbeta, att man ser att det ger goda resultat. Pedagogerna i studien upplever att de löser konflikter på ett helt nytt sätt, särskilt mellan barn, men också att det finns en harmoni i de här skolorna. De flesta upplever skolmiljön som väldigt trygg, öppen och ärlig.

Vem har nytta av dina resultat?

– Det tror jag pedagoger i allmänhet har, om man vill utveckla sig själv och sin roll.

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?

– För att få riktig genomslagskraft och utveckling genom den kommunikativa pedagogiken krävs att hela organisationen är med i processarbetet, det är alltså inte något den enskilde kan göra ensamt. Dessutom måste man börja på rektorsnivå, för har man inte rektorerna med sig blir det fullständigt meningslöst. Men den stora vinsten för hela verksamheten är den utveckling som sker hos den enskilde pedagogen och i arbetslagen: lärarna i studien upplever att organisations-förändringen också leder till en bättre skola och en förbättring av elevernas resultat. Det är en skola i vilken man möter varje individ, vuxen som barn, utifrån deras unika förutsättningar.

Hedda Lovén