I NO-ämnena har skrivandet hamnat i periferin

Hur blev du intresserad av ämnet?

-Jag ingick i en forskargrupp där vi tittade på elevers skrivande och läsande i ämnena svenska, SO och NO. Det visade sig att skrivandet inom NO-ämnena skiljde sig en hel del från hur man behandlade skrivandet i de andra ämnena: inom NO var skrivandet något ganska perifert för både lärare och elever. Så jag bestämde mig för att titta närmre på vad man egentligen gör med texterna i NO-ämnena.

Vad handlar avhandlingen om?

– Jag har följt elever i deras skrivande i NO-ämnet: utöver analyser av deras texter och klassrumsobservationer har jag även diskuterat skrivandet med eleverna. Elevintervjuer i kombination med observationer i klassrummet ledde till att jag kunde ta hänsyn till det som skedde runt omkring skrivandet – därmed fick jag en bredare bild än om jag bara hade studerat elevernas texter. Men givetvis har jag gjort textanalyser där jag har tittat på abstraktion, täthet (hur packad texten är med information) struktur, genretillhörighet (är texten en förklaring, beskrivning, berättelse?) och så vidare. Eftersom jag både har tittat på elever i årskurs fem och åtta har jag kunnat jämföra deras texter med varandra, men även mellan låg- och högpresterande elever. Slutligen har jag också gjort jämförelser med andra ämnen, som till exempel svenska. Det framkommer tydligt i studien att elevernas förståelse skiljer sig väldigt mycket åt mellan svenska/SO och NO-ämnena. Eleverna har helt enkelt svårt att prata om NO-ämnena och förklara vad de har skrivit. Det finns förstås många sätt att ta sig in i ett ämne (och skrivandet är bara ett av dem), men nästan oavsett vilket ämne det handlar om så har skrivandet en stor betydelse för förståelsen. Det är därför det är så centralt för eleverna att ta sig in i just DET ämnets skrivande.

Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?

-En lärdom är hur viktigt det är att arbeta medvetet med språket i ALLA ämnen, så att skrivandet inte bara blir en fråga för svenskämnet. Resultaten från avhandlingen visar att eleverna har svårare att tala om sina texter i NO-ämnen – och det är synd. Ofta tror jag att man tar för givet att eleverna har förstått den text de har skrivit, men det visade sig att det inte alltid förhöll sig så. Om texter ska fungera som ett redskap för att lära sig något måste det finnas en relation till det man har skrivit, annars fyller de inte en pedagogisk funktion. Genom att samtala om det eleverna har skrivit framkommer deras relation till texten, och då märks det tydligt om de har förstått eller inte. Ibland kan det också vara så att elevens förståelse är större i verkligheten än i texten: då framkommer den kunskapen istället i samtalen. Elever är ju inte dumma – de gör ju vad de ska och inget mer, vilket medför att lärarnas krav får väldigt stor betydelse för vad eleverna presterar.

Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?

– Att det framkom i samtalen att det fanns så pass låg förståelse hos många elever -de kunde ofta inte sammanfatta vad texterna handlade om. Det förvånade mig också att elevernas förståelse skiljde sig så mycket från de andra ämnena. En annan överraskning var att elevernas texter i femman och åttan skiljde sig så lite åt: texterna hade inte utvecklats särskilt mycket. Jag hade nog förväntat mig att skillnaden skulle vara större.
– Det är inte självklart för alla att olika ämnen har olika språk, men när man har undersökt klassrum där man arbetar mer medvetet med språk kan man se en bättre förståelse hos eleverna. Alltför ofta diskuterar både elever och lärare bara faktainnehållet i texten, och man tänker då inte på att det finns ett språk däremellan. Alla innehåll är ju knutna till ett visst sätt att använda språket, och det tror jag att man måste lyfta i undervisningen så att eleverna inte lämnas vind för våg. Ur ett längre perspektiv kan det också vara en av orsakerna till att så många elever har problem med att klara godkänt i NO-ämnena. Dessutom tror jag att det är viktigt att höja textmedvetenheten rent generellt: lärare måste läsa och ge feedback på elevernas texter i större utsträckning än vad de gör idag. Det kommer aldrig att bli bättre om eleverna inte får förslag på förändringar, men tyvärr så läste och kommenterade lärarna elevernas texter ganska sällan. Om eleverna skriver labbrapporter som aldrig används till något blir textens levnadslängd väldigt kort (och dessutom ganska oviktigt) – därför tror jag att man måste låta förloppet vara lite längre och få texterna att leva vidare. Annars blir det heller inte viktigt för eleverna att lägga ner energi på dem.

Vem har nytta av dina resultat?

– Jag tror att resultaten är intressanta för lärare och lärarutbildare, men även för vetenskaps-samhället eftersom det i Sverige inte har forskats om skrivande inom NO-ämnena tidigare.

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?

– Förhoppningsvis genom att de som tar del av min avhandling stannar upp och börjar fundera över det egna klassrummet: hur ser det ut – och hur vill jag att det ska se ut? Att verkligen få upp ögonen för skrivandet, som idag är ganska perifert inom NO-ämnena. Jag har ingen patentlösning, men jag tror att avhandlingen är en god tankeställare om man vill och behöver göra förändringar i sin undervisning.

Hedda Lovén