Hur man samtalar om litteraturen spelar stor roll

Hur blev du intresserad av ämnet?

– Jag genomförde själv litteratursamtal när jag var ämneslärare i svenska och engelska och tyckte att det var meningsfullt. Dessutom blev jag intresserad av all fokus kring samtal som finns inom den pedagogiska forskningen. Samtal har blivit något av ett honnörsord för skolan: man talar om samtal för lärande, samtal för demokrati, vikten av en dialog i klassrummet, och så vidare.

Vad handlar avhandlingen om?

– Den handlar om vad som händer när man samtalar om litteratur i klassrummet, som jag analyserar i termer av genrer. Jag har gjort en etnografisk klassrumsstudie inom ramen för ämnena svenska och svenska två i gymnasieskolan, och analyserat hur fem olika klasser (inom fyra olika program och med fyra olika lärare) samtalar om litteratur. Jag ville titta på hur man kunde karaktärisera de samtal som sker, och om det fanns några skillnader mellan dem. För att kunna placera in samtalen historiskt har jag även analyserat kursplanen och tittat på ämnestraditioner.
– Det intressanta var att när jag bad om att få vara med och lyssna i klasserna så var mitt enda krav att det skulle röra sig om ett litteratursamtal under en helt vanlig skolvardag. När det sen kom ut i skolorna visade det sig att de här fyra lärarna hade radikalt olika förståelser av vad ett litteratursamtal var.

Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?

– I lärarnas litteratursamtal framkommer fyra olika samtalsgenrer: det undervisande förhöret, det texttolkande samtalet, det kultur och normdiskuterande samtalet, samt det informella boksamtalet. Till varje genre kan man sedan koppla ett syfte. I det undervisande förhöret är syftet främst att kontrollera elevernas läsförståelse. I den här genren betraktas litteraturen som en kunskapskälla, vilket står i överensstämmelse med kursplanen. Samtidigt ses kunskapen i den här samtalsgenren som fast och färdig – den får sin struktur av de frågor som läraren har formulerat på förhand, och innehållet är därför ofta inte förhandlingsbart: även om läraren ställer öppna frågor så finns det en agenda med dem. Oftast handlar den här genren om att fastställa vad boken handlar om. I det texttolkande samtalet analyseras och tolkas texten. Där är de flesta frågorna öppna och man fokuserar mer på att tolka motiv i texten på olika sätt – ingen tolkning lyfts fram som rätt eller riktigt. I den här genren ses texten inte som en kunskapskälla. I det kultur och normdiskuterande samtalet är syftet att problematisera kulturella normer, företeelser och problem med utgångspunkt i litteraturen. Här betraktas litteraturen återigen som en kunskapskälla, dock inte utan prövning: eleverna förväntas diskutera om boken stämmer med deras tidigare erfarenheter. Det informella boksamtalet, slutligen, syfta till att väcka läslust genom att eleverna får presentera sin fritidsläsning för varandra och antingen rekommendera eller avråda sina kamrater att läsa. I likhet med föregående samtalsgenre så ses litteraturen som en kunskapskälla, som också här får prövas.
– Jag gör ingen värdering av vilken genre som är bäst, däremot så analyserar jag dem i termer av motstånd och samspel. Mest motstånd genererade det undervisande förhöret och det informella boksamtalet. I den förra genren så tror jag att motståndet till viss del handlar om att eleverna inte ville bli betraktade som språkrör för sin generation, eller tvingas fastställa något generellt som de upplevde var individuellt. Det ledde till att de introducerade motgenrer – de körde med parodierande skämt istället för att tala om sina personliga erfarenheter. Motstånd kan förstås framkomma på olika sätt, en del elever visar det genom att tala minimalistiskt eller undvikande. I de andra två genrerna förekommer nästan inget motstånd, vilket jag har tolkat som ett uttryck för att eleverna upplever att de blir respekterade också när de intar positionen som lyssnare. Men hur en samtalsgenre tas emot beror både på eleverna och undervisningssituationen i övrigt, så det går inte att dra slutsatsen att en genre som orsakade mycket motstånd i en klass nödvändigtvis skulle göra det i en annan.

Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?

-Det förvånande mig att synen på litteratursamtal skiljde sig så mycket från lärare till lärare, de var så radikalt olika.

Vem har nytta av dina resultat?

– Lärare. Inte bara svensklärare, utan alla lärare som samtalar med sina elever kan ha nytta av att fundera över sina samtalsgenrer. Som samhällslärare funderar du kanske inte så mycket på vilken litteratursyn du har, men du kanske skulle behöva tänka över din samhällssyn? Samtalsgenrer kan ses som en språklig resurs, men eftersom det är något vi gör omedvetet så tror jag att det är bra att synliggöra dem, och fundera över villkoren i det samtal man själv är med och skapar. Jag tror också att föräldrar kan ha nytta av resultaten: vad kan sägas och vad kan inte sägas i skolan idag?
– Jag har utvecklat en analys av samtalsgenrer i avhandlingen som kan betraktas som ett didaktiskt verktyg. Det verktyget kan lärare själva använda för att analysera sin undervisning: vad har jag för kunskapssyn, finns det fog för att förändra min undervisning? Till syvende och sist så är det lärarens ansvar att välja vilken samtalsgenre som är lämplig för deras elever. Min analys visar hur komplex undervisningen verkligen är, och jag skulle inte vilja dränera den komplexiteten från mina resultat genom att säga ”den här genren är bäst för alla, oavsett miljö”, för så enkelt är det verkligen inte. Jag vill heller inte bidra till att slå fast fördomar som att det undervisande förhöret skulle vara något odelat negativt. Ett förhör kan säkert vara precis vad vissa elever behöver ibland!

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?

– För enskilda lärare och elever kan det leda till att man förändrar sättet man samtalar på. Samtalsgenrer handlar mycket om vanor, och det är inte något man förändrar över en natt – men det går att ändra riktning om man för upp det på en medveten nivå. Mina resultat kan bli utgångspunkten för ett förändrat sätt att samtala.

Hedda Lovén