I Dagens Nyheters ögon är läraren en hjälte

Hur blev du intresserad av ämnet?

– Jag har en bakgrund både inom pedagogikämnet och medie- och kommunikationsvetenskap, vilket i sin tur ledde till att jag började undervisa om relationen mellan medier och skola på lärarutbildningen. Det finns ju en ömsesidighet mellan medier och skola som alltid har intresserat mig: dels hur skolan arbetar med medierna, men även hur medierna skriver om skolan. Sen har jag alltid varit intresserad av offentlig debatt.

Vad handlar avhandlingen om?

-Den handlar om relationen mellan skola och medier, som i det här fallet representeras av Dagens Nyheter. Jag har tittat på hur skolan skrivs fram i tidningens ledar- och debattsidor under 90-talet. Inledningsvis beskriver jag utbildningspolitiken och 90-talets skola som helhet, men mitt främsta fokus har varit att undersöka hur bilden av den goda läraren konstrueras i de här texterna. I samband med det framträder även en bild av andra aktörer, till exempel elever och föräldrar.

Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?

– Den goda läraren konstrueras som en ganska traditionell ämneslärare i Dagens Nyheter, en expert som förmedlar kunskapen vidare trots den kris som skolan befinner sig i. Den här kriskonstruktionen finns även i England, USA och Australien, och när jag jämförde dessa länder med Sverige så märkte jag att läraren skuldbeläggs i mycket större utsträckning utomlands än här hemma. Här får läraren nästan en sorts hjälteroll, medan pedagogikforskare och politiker blir skurkar och bärare av ansvar.
– Den politik som lyser igenom i tidningen är också intressant: å ena sidan finns det ett tal som är både nyliberalt och konservativt, man betraktar helt enkelt den socialdemokratiska skolpolitiken som orsaken till skolans förfall, å andra sidan använder man sig av klassiska socialdemokratiska argument till stöd för den egna linjen. Det går förstås inte riktigt ihop. Det är som att de liberala lösningarna som förs fram (ökad konkurrens, friskolor etc) har krävt ett konservativt problem, så då har man skapat ett genom den här kriskonstruktionen som säger att det inte är någon ordning och reda och att eleverna inte lär sig någonting nuförtiden.I min diskussion ifrågasätter jag även om det är rimligtatttalaomen utbildningsdebatt, eller om det snarare handlar om en utbildningspolitiskmanifestation.

Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?

– Jag trodde nog att läraren skulle bli mer skuldbelagd i medierna, det kom lite som en överraskning att läraren snarare framställdes som en hjälte. Och så den övergripande politiska diskussionen, att den var så motsägelsefull.

Vem har nytta av dina resultat?

-Jag tror att det kan finnas en nytta i att lyfta fram HUR vi kommer överens om sanningar om världen, och vad medierna har för roll i det. Förhoppningsvis kan det bidra till att man förhåller sig reflexivt kritiskt till det som skrivs.

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?

– Det är svårt att säga, men jag hoppas på att lärare kan få styrkan att ta plats i diskussionen och göra sin röst hörd i större utsträckning. Och så tror jag att resultaten går att använda i undervisningssammanhang, särskilt inom mediepedagogik.

Hedda Lovén