I lärares bemötande av skolledaren spelar kön roll

Hur blev du intresserad av ämnet?

– Jag har arbetat som förskollärare och som föreståndare inom barnomsorgen i många år. Det var nog där det tog sin början, för under den tiden blev jag intresserad av ledarskap och funderade mycket kring mitt eget och hur det togs emot av alla de människor jag mötte i mitt yrke. Under den här perioden så debatterades manligt och kvinnligt ledarskap ganska mycket, och det fastnade jag för.

Vad handlar avhandlingen om?

– Skolledare och lärares tal om skolledarskapet. Jag har lyssnat på hur de talar om skolledarskapet – det viktiga har varit att låta dem berätta med sina egna ord. Vad är det lärare och skolledare lyfter fram när de talar om det här, och kan man se några kopplingar till kön?

Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?

– Resultaten utmanar stereotypa föreställningar om kvinnliga respektive manliga ledare, till exempel att kvinnliga ledare är lyhörda, medan manliga ledare är tydliga. Mina resultat visar att den här bilden inte stämmer alls. Istället talar skolledande män och kvinnor ganska lika om sitt uppdrag, och lyfter fram kvaliteter som lyhördhet, tillgänglighet och att kunna fatta beslut. Däremot så finns det en skillnad i hur deras ledarskap blir bemött av personalen: där märks det att lärarna söker efter stereotyper, som till exempel den lyhörda kvinnliga skolledaren. Var skolledaren istället en lyhörd man, så blev det genast lite mer obekvämt – då hette det plötsligt att han inte var en tydlig ledare som kunde fatta raka beslut, och så vidare. Kön fick plötsligt betydelse i lärares bemötande.
– Ett annat intressant resultat är att skolledarna talar om sig själva som tydliga pedagogiska ledare, medan lärarna mer ser dem som inspiratörer. Det är något som man behöver få upp ögonen för, eftersom det lätt kan orsaka gnissel i maskineriet.
– Jag kunde även se att skolledarna gör kraftig motstånd mot innebörden av att vara chef och behöva ta de svåra beslut som arbetet kräver av dem. Eftersom de själva har jobbat som lärare så vet de precis vilka konsekvenser en del beslut får för verksamheten. Det är det här som gör skolledarens roll så komplex, att samtidigt lyckas balansera mellan kraven från både kommun och lärare. Man slår och klappar samtidigt när man dels ska vara lyhörd, dels ska fatta svåra ekonomiska beslut. Jag tror att man bör fråga sig om de här två rollerna verkligen är förenliga, eller om skolan kanske skulle vinna på att de delas.

Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?

– Att män och kvinnor talar om skolledarskapet på samma sätt.

Vem har nytta av dina resultat?

– Min förhoppning är att resultaten kan användas i skolans verksamhet – att både lärare och skolledare kan få med sig en utvecklande tanke från avhandlingen. Lärarna i min studie säger att det absolut viktigaste hos en skolledare är att han eller hon kan lyssna, men när de får beskriva sin egen ledare så efterlyser de typiska stereotypa drag hos både män och kvinnor. Så jag tror att både lärare och skolledare skulle kunna få tankeställare av att läsa avhandlingen och få upp ögonen för de här normaliserade könsstrukturerna.

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?

– Jag tror att tankeställare kan leda till förändring, och det är just det man får om man läser min avhandling eller diskuterar den i arbetslaget: man ser det som kan vara käppar i hjulen. Förändring börjar ofta med den där aha-upplevelsen som får en att fundera på sitt eget förhållningssätt.

Hedda Lovén