Lärares berättelser är en tillgång i undervisningen

Hur blev du intresserad av ämnet?

– Jag gjorde ett fynd! Jag skulle egentligen titta på hur erfarna lärare skapar mening i kemiämnet, men så upptäckte jag att de använde sig av berättelser i sin undervisning, och då blev jag intresserad. Jag är ju själv lärare och har använt mig av berättelser på mina egna lektioner, men jag hade faktiskt inte tänkt på att andra också gjorde det.

Vad handlar avhandlingen om?

– Den handlar om lärare och elevers möten i klassrummet, där berättelser ur deras levda erfarenheter ger dimension och mening åt ämnena kemi och naturvetenskap. Man kan säga att jag har gjort två fynd: delas att lärare använder sig av berättelser, dels att eleverna gör det. Hos lärare finns stora berättelser som spänner sig över hela Big bang, men även små berättelser som går ut på att förklara något vetenskaplig mer specifikt. De sex lärare jag har intervjuat använder sig av olika berättelser som är nära knutna till deras egna livsupplevelser. Den lärare som berättade om Big bang har till exempel ett oerhört starkt engagemang för naturen och våra resurser -hennes liv är besjälat av det här: var kommer ämnena ifrån, och vart tar de vägen? Hennes engagemang för naturen lyser igenom i berättelsen, och det kan sägas gälla för samtliga berättelser i min studie – de bottnar alltid i människan. Jag har även intervjuat vuxenelever och elever på gymnasiet, som också använder sig av berättelser. En kille berättade till exempel att han fick syn på varför han hade haft så mycket problem med sin motorcykel efter en kemilektion – det gjorde honom otroligt intresserad, så han gick vidare till KTH och började läsa materialteknik. Överhuvudtaget så ville eleverna lära sig saker som var meningsfulla och som knöt an till deras verklighet.

Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?

– Jag tror att vi måste tänka om när det gäller vår undervisning i kemi och naturvetenskap – när det gäller science education i världen överhuvudtaget. Man ska hela tiden arbeta med begreppsutveckling och experiment, men det hela måste ju göras meningsfullt också – det måste finnas en anknytning till verkligheten, och det får man genom berättelser. Tänk bara på hur mycket barn älskar sagor: jag tror att det här är något djupt medfött och grundläggande för vårt lärande. Tyvärr finns det en tradition i den naturvetenskapliga undervisningen som går ut på att man ska ta bort berättelserna. Inom lärarutbildningen har det till exempel funnits ett uttalat förbud mot dem, man ansåg att de inte hörde hemma i undervisningen därför att de var ovetenskapliga.

Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?

– Jag var nog inte så förvånad över berättelserna i sig, för jag hade ju själv använt mig av dem i min undervisning, utan mer över att de var lite bortglömda. Lärare är ofta så fokuserade på sin undervisning att de glömmer bort att eleverna har så mycket med sig in i klassrummet. Det var en bra tankeställare. Det var också oerhört intressant att se konsekvenserna av att Gagarin kom upp i omloppsbanan: amerikanarna blev helt vansinniga, och tillsatte en kommitté som fick i uppdrag att skriva om läroplanen. Samtliga deskriptiva moment skrevs om i de naturvetenskapliga läroböckerna, och den här förändringen spred sig faktiskt över hela världen: även här i Sverige blev läroböckerna mycket mer abstrakta.

Vem har nytta av dina resultat?

– Jag tror att mina resultat kan stärka redan etablerade lärare, det blir som en bekräftelse på att det man håller på med faktiskt är etablerat bland många lärare. Jag tror också att blivande lärare kan ha nytta av det, jag skulle vilja att Lärarhögskolan kom ur det stora koma de befinner sig i på grund av eventuellt samgående med universitetet och omorganisation – så att vi kan börja jobba med det här på allvar. Jag tror också att resultaten kan vara nyttiga för dem som skriver läroplanen. Det kan låta kaxigt, men de är ju ändå så att undervisningen i de naturvetenskapliga ämnena inte har lyckats engagera eleverna. Det här är ett nytt sätt att tänka kring det.

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?

– Resultaten är praktiknära – jag har arbetat med det som faktiskt sker i klassrummen. Därför tror jag att resultaten definitivt skulle kunna göra skillnad om de började användas i lärarutbildningen. För de lärare som redan arbetar så här, tror jag att resultaten är en form av stärkande bekräftelse. Oavsett vilken kunskapsnivå man slutligen landar på – som framtida samhällsmedborgare medborgare eller som experter – så ska ju alla elever lära sig det här: alla har rätt att få med sig meningen och betydelsen. Annars blir det roligare att vara programledare på tv.

Hedda Lovén