De nationella proven genomförs och används olika

Hur blev du intresserad av ämnet?

– Jag har alltid intresserat mig för frågor som rör jämlikhet och rättvisa för eleverna i skolan – och vilka chanser de har att lära sig. Att jag kom att forska om just den här frågan berodde delvis på att Skolverket vill utreda hur de nationella proven fungerar som ett stöd för en likvärdig betygssättning. Och det gick bra ihop med mitt intresse för sociala skillnaders betydelse.

Vad handlar avhandlingen om?

– Grundfrågan gällde hur de nationella proven fungerar som stöd för en likvärdig betygssättning och avhandlingen visar att det finns många problem med den funktionen. Den visar också att de förutsättningar som eleverna i gymnasiemiljöer har att nå målen som skiljer sig ganska mycket åt. Jag ville förstå vad som låg bakom lärarnas skilda sätt att hantera de nationella proven och sätta betyg. Hur resonerade lärarna om sin praktik och villkoren för sitt arbete?

Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?

– Att hela kedjan i de nationella proven – från förberedelse till vilken vikt proven får vid betygssättningen – varierar mellan skolorna. Det har sin grund i att det finns stora skillnader mellan olika skolors villkor och miljöer: det handlar helt enkelt om vitt skilda utbildningskulturer. Elevernas förutsättningar och inställning till studierna kan variera, samtidigt som lärarna kan ha olika föreställningarna om elevernas behov. Därtill kommer också skillnader mellan resurser och program.
– Jag kunde till exempel se att man förberedde provet i svenska B på helt olika sätt: en del lärare analyserade elevtexter från tidigare prov tillsammans med klassen och tog upp de nationella proven i utvecklingssamtalet för att belysa vad eleven behövde bli starkare i – deras förberedelser var mer strategiska. Textmaterialet delas ju ut innan provet för att eleverna ska vara bekanta med det, och i en del klasser arbetade man mycket med texterna, men i andra lämnade lärarna det helt upp till eleverna att avgöra om det överhuvudtaget ville hämta ut texterna.
– Sen har även de nationella proven ett format som ligger i linje med de studieförberedande programmen snarare än de yrkesförberedande. Det ser du redan på formen: det handlar om ett klassiskt skriftligt salsprov, och det kan vara ganska jobbigt för elever som går ett yrkesförberedande program. De uppgav till exempel att provformatet var ovant och att de inte orkade sitta tiden ut. Är det så att vissa elever missgynnas genom de nationella proven, att deras kunskaper aldrig syns här – men att de skulle kunna visa ett kunnande om de fick göra det i andra former än ett skriftligt prov? Ja, så kan det vara. Men de skillnader som syns speglar också att undervisningen i kärnämnena ligger på olika nivå i olika program och därmed ger eleverna olika chanser att nå de högre betygen. Och att elever från högutbildade hem har lättare att känna igen undervisningens koder.

Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?

– Organisationens betydelse. En del skolor hade organiserat arbetslaget kring klasserna, andra kring ämnena. Det förra är säkert bra ur elevvårdssynpunkt, men på skolor där man hade drivit det långt hade lärarna väldigt få arenor för att möta andra ämneslärare. Det blir kontraproduktivt för en likvärdig betygssättning mellan olika program eftersom kulturerna skiljer sig åt, men också för att dagliga referensramar påverkar nivån på betygssättningen.
– En annan överraskning var att rektorerna var väldigt lite inblandade i kvalitetssäkringen av betygssättningen: man varken sammanställde eller analyserade hur resultatbilden stämde överens med de betyg som sattes. Att man på central nivå varken försäkrar sig om kvalitén i pedagogiken eller rättssäkerheten kom som en förvåning.

Vem har nytta av dina resultat?

– Alla som arbetar med gymnasieskolan, lärare , skolledare och politiker, men också lärarstudenter och personer med ett allmänt intresse för utbildningssociologi. Jag tror att man behöver säkra kvalitén i kurserna: vems kunskap blir undervisningsstoff och på vems villkor förmedlar man kunskap? Jag tror även att man behöver en ökad samverkan mellan karaktärsämnen och kärnämnen. Elever i yrkesförberedande program SKA ha en rejäl utbildning i kärnämnena – då stängs inga dörrar. De saker man behöver kunna som medborgare är ju samma för alla. Jag tycker inte att man ska differentiera genom att säga att elever på yrkesförberedande program ”bara” behöver lära sig vissa saker.

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?

– De ger lärare och rektorer en utgångspunkt för att genomlysa och arbeta med kvaliteten i betygssättningen. Men framför allt hoppas jag att avhandlingen ska inspirera till djupare diskussioner om skolans betydelse för att skapa eller motverka ojämlikhet i samhället.

Hedda Lovén