Relationen mellan skola och föräldrar är komplex
Att sprida den insikten är nog mitt viktigaste forskningsbidrag, säger nydisputerade Marie Karlsson. Hon har intervjuat 19 föräldrar om deras relation till skola och barnomsorg, och säger att det vore oerhört värdefullt om de verksamma kunde börja betrakta relationen till föräldrarna som en pågående process, och därmed frångå stereotypa kategoriseringar.
Hur blev du intresserad av ämnet?
– Det började nog med att jag själv blev förälder, med mitt eget möte med alla de här barninstitutionerna, men också med skolan. Först var tanken att avhandlingen skull fokusera på relationen mellan föräldrar och förskola/skola, men i intervjuerna så märkte jag att föräldrarnas relation till barnomsorgen inte kan förstås som ett isolerat fenomen. En förälder tog till exempel upp barnavårdscentralen som ingång till en förskola i intervjun, så då insåg jag att jag var tvungen att bredda blicken.
Vad handlar avhandlingen om?
– Den handlar om föräldraskap ur ett samhälleligt perspektiv – jag ville lyfta fram att föräldraskap inte bara kan förstås i relation till familjen, utan också till samhället i stort: föräldraindentiteter tar form i relationen mellan barn OCH institutioner. I 19 intervjuer har jag frågat föräldrar av varierande ålder, kön, klass och etnicitet hur deras möte med den svenska förskolan, skolan och barnomsorgen har sett ut.
Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?
– Att relationen mellan föräldrar och förskola/skola är komplex. Syftet med avhandlingen var att utmana stereotypa kategoriseringar av föräldrar, och ifrågasätta den vedertagna förståelsen av relationen mellan föräldrar och skola. Jag ville liksom krångla till det lite, och lyfta fram olikheter och variationer som kan öka förståelsen.
– I en och samma intervju kunde en förälder lyfta fram både goda och dåliga relationer, för mig var det därför viktigt att lyfta fram variationer inom varje intervju, eftersom saker sällan är antingen nattsvarta eller rosenskimrande. Enskilda händelser i intervjuerna står därför inte i fokus, utan jag ville synliggöra hela processer genom deras livsberättelser. Jag ville också se hur sociala kategorier som kön, klass, ålder och etnicitet gavs betydelse i berättelserna: jag märkte till exempel att en förälder som hade en annan etnisk bakgrund talade om skolan på ett annorlunda sätt – för honom var det framför allt viktig att betona betydelsen av att hans pojke skulle lära sig svenska, vilket inte var vad de andra föräldrarna lyfte fram.
Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?
– Min egen forskarröst framkommer i de analyser jag gör, och på så sätt bidrar även jag till de berättelser som tar form. Det som förvånade mig var att jag ser i analysen hur jag har reagerat mot berättelser som bryter mot det förväntade, som är ovanliga.
Vem har nytta av dina resultat?
– Lärarstudenterna. Jag skulle bli glad om avhandlingen användes på lärarutbildningen. Jag tror att relationen till föräldrarna är något som är viktigt att diskutera och lyfta fram på ett sätt som visar hur komplext det är, att man börjar synliggöra både motsättningar och möjligheter. Det vore oerhört värdefullt om man kunde få lärarstudenterna att tänka på relationen till föräldrarna som en pågående process, och frångå ett tänkande i termer av olika kategoriseringar. Det är lätt hänt att det blir så, till exempel att man oreflekterat prisar pappor som hämtar på förskolan, bara för att de är män. Eller att det kanske inte är så lysande att be alla föräldrar att berätta om sina jobb när de träffas på förskolan för första gången – då sätter man igång sociala klassfrågor direkt. Mycket skulle vara vunnet om vi såg varandra som människor istället för sociala kategorier. Slutligen så hoppas jag också att föräldrar läser avhandlingen, jag tror det finns mycket att hämta där, även för dem. Föräldrarna konstrueras ofta som konsumenter eller samarbetspartner i relation till skolan, men då tittar man inte på vad som händer i det specifika mötet mellan lärare och föräldrar. Ett viktigt syfte med studien har varit att visa på att ansvaret för ett barn inte BARA är föräldrarnas, det delas med samhället och de institutioner som finns här för att ta hand om barnet.
Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?
– Genom att uppmuntra till reflektion över sånt som man har tagit för givet så tror jag att avhandlingen kan bidra med en djupare förståelse: vad är relation mellan föräldrar och skola, och vad kan man förvänta sig av det? Vad är krångliga föräldrar och vad är bra lärare? Min forskning öppnar upp för alternativa perspektiv och förändring genom att ifrågasätta våra antaganden om varandra.
Hedda Lovén