Pedagogerna behöver ett yrkesetiskt språk

Hur blev du intresserad av ämnet?

– Jag har arbetat som specialpedagog sen 1996, förutom att jobba med olika specialpedagogiska insatser i grundskolan har jag även arbetat med särskilda ungdomshem och inom grundsärskolan. Så funderingar kring elevers olikhet och en skola för alla har funnits med mig under lång tid, eftersom jag i min vardag har mött elever som har varit särskilda från sin ordinarie grupp. En del av de elever som separerats från gruppen upplevde att de äntligen hade hittat rätt, medan andra tyckte att det var hemskt att inte få gå med sina klasskamrater. Jag ville helt enkelt titta närmre på uppdraget att möta alla elever på deras egna villkor.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om uppdraget att möta och behandla alla elever på ett likvärdigt sätt – den utbildningspolitiska intention som kan sammanfattas som en skola för alla. Syftet var att bidra med kunskap om hur lärare ser på och förstår detta uppdrag. Jag har beskrivit och analyserat hur lärare i förskola och grundskola samtalar kring ett konstruerat problem i fokusgrupper. De problem som lärarlagen ställdes inför var egentligen bara en ”trigger” – lösningen i sig var inte det primära intresset, utan de föreställningar och värderingar som framkom i samtalen, deras yrkesetiska överväganden.

Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?

– Samtalen visar att uppdraget är väldigt komplext, det innehåller moraliska dilemman som är svåra att hantera. Lärarna tenderar att pendla mellan uppdragets ytterligheter i samtalen: kravet att möta varje elev på deras unika villkor framställs som hur det bör vara, medan praktikens faktiska möjligheter betecknas som hur det är. Det finns inget sätt för pedagogerna att få dessa två att mötas, därför hanterar dem det genom att utveckla en yrkesetik i gruppen – de överväganden som pedagogerna gör i samtalen är yrkesetiska. Även om de faktiska begreppen inte används så framträder yrkesetiken implicit i samtalen. När intentionen om en skola för alla möter praktikens faktiska möjlighet så måste det ske utifrån ett yrkesetiskt perspektiv. Pedagogerna måste ta ställning till vad det är för värden som de vill ska känneteckna deras handlingar.
– Analysen av samtalen visar att lärare behöver utveckla ett yrkesetiskt språk som reflektionsverktyg, att bara diskutera för eller emot i en problemsituation fungerar inte. Den vägledande yrkesetik som skapas i samtalen skulle bli tydligare för lärarna om de hade ett språk för det, dessutom måste dilemman som handlar om värden hanteras tillsammans i lärarlaget – just därför blir språket så viktigt. Ett viktigt resultat är därför att vi behöver ett yrkesorienterat tal om en skola för alla.

Vad hittade du under arbetes gång som förvånade eller överraskade dig?

-Jag blev verkligen överraskad av kraften i de här samtalen: den sociala praktik som skapas och de värden som framkommer.

Vem har nytta av dina resultat?

-Jag tror att lärarutbildningarna kan ha nytta av resultaten, just för att lyfta det här dilemmat som finns. Sen tror jag givetvis att pedagogerna kan ha nytta av resultaten i yrkesvardagen, de behöver diskutera och möta det här med en skola för alla i arbetslaget, och på så sätt bidra till att utveckla ett yrkesorienterat tal kring det.

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?

– Jag tror på samtalets kraft och potential – den här studien visar att pedagogernas föreställningar utmanas och utvecklas i det kollektiva samtalet. Om lärare ges tid och mötesplats för samtal, kan det leda till en utveckling av en kollektiv och yrkesmässig beredskap för yrkesetiska ställningstaganden i det pedagogiska arbetet.

Hedda Lovén