Kunskapen finns i rörelsen

När äventyrssportare ägnar sig åt olika friluftsaktiviteter är de totalt koncentrerade – upptagenheten med vad de gör är unik, säger Johan Arnegård. Att utöva kontroll och kunna sätta egna mål är viktiga faktorer inom flowbegreppet, som skapar en känsla av glädje och tillfredsställelse som varar långt utöver själva aktiviteten. Om vi ska kunna stimulera en liknande typ av lärande i skolan, krävs att vi låter eleverna sätta egna mål och vara med och styra över sitt eget lärande, säger Johan.

Hur blev du intresserad av ämnet?

– Jag är idrottslärare och utbildad bergsguide – jag har helt enkelt alltid varit intresserad av friluftsliv. När jag byggde på min lärarutbildning med studier i pedagogik blev jag intresserad av hur man på ett nytt sätt lär sig saker och ting – hur ser den pedagogiska resan ut? Det roliga är faktiskt att valet av forskningsämne faktiskt var lite slumpartat: jag hade inte en tanke på att skriva en avhandling om idrottspedagogik, jag var helt inne på rena pedagogiska studier, kanske lärprocesser. Men när jag skulle välja inriktning på C-uppsatsen var det inget som riktigt tilltalade mig, så valet föll till slut på pedagogisk psykologi. Som tur var (så här i efterhand) så missade jag introduktionstillfället för den kursen, och hamnade av misstag på kursen för idrottspedagogik. Och där stannade jag!

Vad handlar avhandlingen om?

-Den handlar om äventyrssport som praktik: om lärprocesser och upplevelser i samband med äventyrsport. Hur lär man sig en praktik? Hur får man dispositionerna för att tycka om vissa saker? Det finns en styrka i fysiska upplevelser – hur kan man lära sig av dem? Avhandlingen har tre delsyften: dels ville jag undersöka vad det finns för strukturella förhållanden och betingelser som gör att man väljer att ägna sig åt äventyrssporter, dels ville jag veta vad som är så spännande och lockande med just de här aktiviteterna. Slutligen ville jag jämföra äventyrssportarnas upplevelser med elevers situation och lärandemiljö i dagens skola. Har eleverna upplevelser som liknar de som äventyrssportarna berättar om?
– När det gäller just äventyrssporter så är det tydligt att utövarna är helt uppslukade av aktiviteten, den har helt enkelt en sådan utformning att man tvingas till total koncentration. Allt annat försvinner, och det är det som beskrivs som så underbart: upptagenheten, att förlora sig själv i det man gör. Den här upptagenheten är unik: det finns andra aktiviteter som är roliga, men de kräver aldrig samma upptagenhet som vid utövandet av en äventyrssport – det finns alltid utrymme att tänka på något annat under tiden. De dimensioner som gör den här flow-upplevelsen möjlig i äventyrssporterna kännetecknas av den fysiskt aktiva kroppen, uteliv i naturen, tydliga och mycket fordrande utmaningar (med inslag av balans – det måste finnas en reell möjlighet att man kan klara av utmaningen), total fokusering och känslan av att utöva kontroll. Just det här med att utöva kontroll tror jag är viktigt, i vardagliga livet är det oftast så mycket annat som styr. Här finns en möjlighet att kontrollera en upplevelse själv.

Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?

– De elever i årskurs nio som deltog i studien fick använda sig av små personsökare som ”pep” under deras skoldag. Varje gång den pep fick de fylla i ett frågeformulär om blanda annat var de befann sig, vad de gjorde, hur de kände sig och vad de upplevde för stunden. Det som framkom var att eleverna väldigt sällan tänker på vad de faktiskt gör: de funderar på något annat, eftersom de inte tycker att skolan är särskilt rolig. Å andra sidan kunde de vara koncentrerade och tycka att lektionerna var viktiga, känna att de fick utmaningar och användning för sitt kunnande – men det är ändå aldrig roligt enligt deras vittnesbörd. Äventyrssportarna kunde ju tala om en glädjekänsla som höll i sig långt efter att själva aktiviteten var över. En sådan känsla lyckas skolan inte skapa, däremot så finns det likheter med de olika flowdimensionerna i praktisk-estetiska ämnena som bild, idrott och slöjd. Det som skiljer dessa ämnen åt från övrig undervisning är att eleverna har möjlighet att påverkasituationen – de tillåts göra saker med händerna och förflytta sig i klassrummet, och med det gavs möjlighet att uppleva de fem flowdimensionerna.

Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?

-Den starka bakgrund som äventyrssportarna har haft i sin uppväxt överraskade mig. De har fått praktiken att i en vidare bemärkelse ta sig an utmaningar och äventyr på ett fokuserat sätt, eftersom det har varit ett tydligt och utpräglat inslag i deras uppväxt. Det barn får göra inom familjen får stort utslag i livet! Får barn utmana sig själva genom att vandra eller åka skidor så lär de sig: jag klarar det här, jag fixar att gå med ryggsäck, det gör inget om man blir lite svettig. Jag orkar, jag är stark! De barnen får ett utökat kapital, (både kroppskapital och kunskapskapital) men också ett utökat självförtroende. De lär sig att de kan lära. Alla kanske inte blir äventyrssportare, men vad de får med sig genom fysiska aktiviteter sprider sig även till andra delar av deras liv. Alla äventyrssportare som jag har intervjuat i min studie har sysslat med någon form av friluftsliv under sin uppväxt. Övervägande del var från övre medelklassen, många av äventyrssportarna var också akademiker. Det som drev dem framåt i livet var inte främst meriter eller beröm, utan egenvärdet av upplevelsen. Det avgörande för flowperspektivet är hur tillfredsställande det känns under vägen, inte hur mycket vi får eller uppnår vid vägens slut – det visar på egenvärdets kraft i lärprocessen.

Vem har nytta av dina resultat?

– Pedagoger i allmänhet, lärarutbildare och utbildare inom idrott. Lärare, som kanske behöver uppmärksamma värdet av de praktisk/estetiska ämnena, men också för att se att det är viktigt att ta vara på ungdomar tidigt: vad har de för upplevelser utanför skolan, vilka erfarenheter har de med sig, och hur vi kan dra nytta av dem? Äventyrssporter kan man utöva hela livet, medan många andra aktiviteter, i synnerhet tävlingsidrotter, slutar man med när proffståget har gått. Många barn har få möjligheter till livsglädjeämnen: finns inte det kulturella eller ekonomiska kapitalet inom familjen, måste barnet få möjlighet till fysiska aktiviteter och upplevelser någon annanstans. Skolan måste spela en större roll i att grundlägga fysiska aktiviteter som varar livet ut.

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?

– Genom att lyfta fram de pedagogiska konsekvenser fysisk aktivitet och lärande medför: att aktivera kroppen ger större möjligheter att fokusera. Det måste finnas valmöjligheter och beslut som inte är utstakade av någon annan, där eleven får möjlighet att välja själv. Att det finns vägval i själva lärprocessen som du har kontroll över själv. Det är just det som gör att flowdimensionen uppstår i de praktisk/estetiska ämnena. Lustigt nog har egenvärdet försvunnit från de flesta skolämnena. Om skolan kunde utvecklas till att stimulera elevernas glädje i att lära, istället för fokusera så mycket på givna mål och ramar, skulle mycket vara vunnet.

Hedda Lovén