Vikten av att se varandra i handling

Både lärare och officerare arbetar med pedagogisk verksamhet, säger Göran Fransson. Men lärare är mer benägna att rynka på näsan åt den pedagogik som bedrivs i det militära – kanske för att den förlegade bilden av kadaverdisciplinen fortfarande lever kvar. Men det finns organisatoriska och institutionella betingelser i den militära verksamheten som gör yrkesintroduktionen lättare för officerare än för lärare: de kan se varandra i handling.

Hur blev du intresserad av ämnet?

– Jag är lärare själv, och jag minns att den första yrkesverksamma tiden väckte en hel del funderingar. Att vara ny och oerfaren i sin roll som lärare finns det ganska lite svensk forskning om. Jag hade tidigare skrivit en licentiatuppsats i nom ett forskningsprojekt som utvärderade JAS-piloternas utbildning. Det väckte tanken att göra en komparativ studie mellan lärare och officerare. Det finns många likheter mellan den pedagogiska verksamhet som bedrivs i skolan och i det militära – men lärare vill oftast inte kännas vid att deras roller är jämförbara, medan militärer nickar igenkännande direkt. Det har till viss del med den förlegade bilden av den militära pedagogiken att göra: det handlar inte om någon kadaverdisciplin eller om att ”bryta ner” värnpliktiga som många tror. Det är därför oförtjänt att spontant rynka på näsan åt militärpedagogik. Sen ska man givetvis ha klart för sig att pedagogiken inom det militära är starkt förenklad i jämförelse med lärarpedagogiken. Men det behöver inte vara negativt: tvärtom upplevde jag att officerarna var tryggare och lättare gick ut med vad de hade lärt sig. Lärare, som hade läst mycket mer pedagogik med hade mindre praktisk
ledarefarenhet, var istället mer osäkra. Man hade för mycket att välja ur bland sina pedagogiska kunskaper – det gungade under fötterna.

Vad handlar avhandlingen om?

– Den handlar om yrkesgruppers yrkesarenor: under vilka villkor arbetar lärare och militärer? Hur är det att komma som ny lärare till en skola, i jämförelse med att vara ny fänrik på ett förband? Avhandlingen visar att det finns olika institutionella och organisatoriska betingelser som styr yrkesintroduktionen. För officerarna var dessa betingelser mer gynnsamma än för lärarna, eftersom det kom in i ett sammanhang där de arbetade i arbetslag. De lärde sig genom att se varandra i handling. Lärarna arbetar förvisso också i arbetslag, men det är mer en papperskonstruktion: de flesta lärare arbetar ensamma och har därför inte möjlighet att lära sig genom att iaktta någon annan. Officerarna fick respons och bekräftelse på sitt arbete av sina kollegor, medan lärarnas enda respons ofta var från eleverna. Det ledde till att lärarna var mer otrygga i sin roll. För officerarna var det nära samarbetet naturligt: ska ut i strid tillsammans och måste kunna förlita sig på varandra. Genom att stödja och handleda varandra kontrollerade officerarna att de fungerade ihop och att de delade samma kunskaper. För lärare finns inte riktigt samma incitament – om du som lärare inte sköter ditt jobb har det ingen direkt påverkan på dina kollegor i de närliggande klassrummen.

Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?

-Officersyrket är mer synligt för kollegorna än vad läraryrket är. Lärare ser sällan varandra i arbetet med barnen, eftersom verksamheten bedrivs i skilda klassrum. Ett annat resultat är att officerarna har samarbetet och det gemensamma lärandet inbyggt i sin kultur, eftersom det är en del av deras gemensamma uppgift. Genom att arbeta tillsammans förstod officerarna varandra bättre. Lärarnas arbete var mer privat och försvårade därmed möjligheten att skapa förståelse och tillägna sig varandras kunskaper, eftersom mycket skedde i det fördolda. Lärarna arbetade helt enkelt på olika arenor.

Vad hittade du under arbetes gång som förvånade och överraskade dig?

-Ett lärarlag som jag studerade stack verkligen ut: de gick faktiskt in och arbetade tillsammans i klassrummet. Därmed kunde de se varandra i handling inför eleverna, på samma sätt som officerarna. De hade satt gemensamma mål, där alla delade ansvaret för att eleverna nådde de uppsatta resultaten. Verksamhetens utformning gjorde det möjligt för dem att arbeta som ett lag, och de insåg att de faktiskt lärde sig mer på det sättet.
– Vad gäller den militära arenan är det intressant att det råder ett sådant kaos bakom den välstrukturerade ytan. Man får ofta uppfattningen att den militära verksamheten är välplanerad och lyder under tydliga direktiv, men verkligheten är en annan: det är mycket mer ad hoc-lösningar och improvisationer än vad man skulle kunna tro. Men det är egentligen inte negativt, eftersom den militära vardagen också kräver att man kan improvisera och lösa uppgifter och problem vartefter de uppstår.

Vem har nytta av dina resultat?

– Jag tror de kan vara intressanta för yrkesgrupper generellt, avhandlingen är ju en komparativ studie mellan två olika yrkesgrupper. Mer specifikt tror jag även att mina resultat kan vara till nytta för lärare, militärer och personer som är intresserade av kommunikation inom olika yrkesgrupper.

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?

– Som yrkesverksam lärare tror jag att man kan få ett nytt perspektiv på hur man arbetar genom jämförelsen med officerarnas verksamhet. Vad är det egentligen för organisation jag arbetar i? Alla lärare kan givetvis inte arbeta på samma sätt som officerarna: arbetssättet kräver sitt av personen, skolan kanske inte heller har förutsättningarna för att kunna erbjuda ett aktivt gemensamt arbete, en del trivs helt enkelt inte med att jobba i grupp. Men lärarutbildningen kan bli tydligare med att bygga ledarskap och de nya lärarnas självförtroende.