Alla barns ska sjunga: Om den lustfyllda estetiken
Inställningen till den estetiska verksamheten i skolan förändrades i början på 2000-talet: vid lärarutbildningsreformen lyftes plötsligt estetisk verksamhet fram som en angelägenhet för alla lärare – oavsett ämne och skolform. Monica Lindgren uppmärksammade den generella satsningen på estetiken i skolan, och bestämde sig för att undersöka hur lärare och skolledare beskriver sin egen verklighet när det gäller skolan och de estetiska ämnena.
Hur blev du intresserad av ämnet?
– Jag har arbetat inom det estetiska fältet, både som lärare och lärarutbildare. När lärarutbildningen reformerades i början på 2000-talet skrevs det estetiska fram som en angelägenhet för alla lärare, oavsett ämne och skolform. Jag arbetade med att utforma innehållet i den estetiska verksamheten enligt den nya lärarutbildningen. De diskussioner som uppstod i samband med arbetet väckte massor av intressanta frågor: vad är estetisk verksamhet? Vilka ämnen ska ingå? Att estetiska ämnen har blivit så framskrivna, och att man har satsat så mycket på dem, ledde till att jag bestämde mig för att börja forska inom det här området.
Vad handlar avhandlingen om?
– Den handlar om hur lärare och skolledare talar om estetisk verksamhet i sin egen praktik: det finns massor av uttalanden från annat håll som beskriver och formulerar den estetiska verksamheten, men jag var intresserad av hur man beskriver den själv, inom verksamheten. Därför har jag fört samtal med lärare och skolledare inom grundutbildningen och gymnasieskolan om deras estetiska verksamhet. Ibland har jag pratat med samtliga anställda på en skola, eftersom alla ansåg sig bedriva estetisk verksamhet, ibland har det blivit en enskild lärare inom ett specifikt ämne, till exempel musik.
Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?
– Estetiskt verksamhet framställs som något unikt av dem som arbetar med det. Det är lustfyllt, till skillnad mot skolans övriga verksamhet. Man talar ofta om att estetisk verksamhet hjälper barn på olika sätt, eftersom de får möjlighet att ge utlopp för sina känslor. Verksamheten beskrivs som fri och individualiserad: man styrs till exempel inte av läroböcker i särskilt stor utsträckning. Men det som är intressant är att man inte pratar om den estetiska verksamhetens innehåll i sig, samtalen har istället rört sig kring formen för det estetiska arbetet. Det blir generella utsagor som att estetisk verksamhet ska vara kul, att man tillgodoser det individuella behovet och främjar en utveckling av självgående elever. Det finns en genomgående frånvaro av konstnärlig terminologi.
– Syftet med avhandlingen är delvis att problematisera den generella terminologin som kom att känneteckna beskrivningen av den estetiska verksamheten. Ett exempel är uttalandet att estetisk verksamhet är roligt och ska vara roligt – det är ett ofta uttalat mål i samtalen. Men då måste man också fråga sig om alla barn tycker att samma saker är roligt. Tycker överhuvudtaget alla barn att estetisk verksamhet är kul? Vad är det egentligen att ha roligt? Att barnen skrattar? Visar alla barn glädje på samma sätt? Den här generaliseringen står i stark kontrast mot beskrivningen av den estetiska verksamheten som individualiserad. Jag saknar en diskussion om det estetiska utifrån ett konstnärligt perspektiv, som tar tillvara på de andra värden som den estetiska verksamheten kan skapa. Ett exempel kan vara existentiella frågor, som skapar en djupare förståelse av sig själv – utan att för den sakens skull vara rolig.
Vad hittade du under arbetes gång som förvånade och överraskade dig?
– Att man beskriver verksamheten som så unik, samtidigt som den bygger på en generell skoldiskurs. Jag har undersökt ett visst antal skolor och bara tittat på vad de säger, inte vad de faktiskt gör, det är viktigt att komma ihåg. Men det kan ligga en fara i att konsekvent generalisera om sin egen verksamhet: om man enbart talar om den estetiska verksamheten i allmänpedagogiska termer – betyder det att det mer ämnesinriktade konstärliga arbetet i klassrummet uteblir? Den frågan saknar än så länge ett svar, men jag hoppas att framtida forskning kan fylla det tomrummet.
Vem har nytta av dina resultat?
– Som forskare skriver man främst för vetenskapssamhället, men det utesluter inte att lärare skulle kunna ha nytta av mina resultat. Jag tycker att avhandlingen främst har bäring på lärarutbildningen och skulle givetvis bli jätteglad om den kom att användas där. Lärarutbildningen ska ju vila på en vetenskaplig grund.
Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?
– Jag hoppas givetvis att mina resultat kan påverka arbetet i skolan, främst genom att diskutera och problematisera sättet man ser på estetisk verksamhet. Kanske kan man sluta ta saker för givet och börja fundera på vilka konsekvenser sättet man talar om estetiskt verksamhet få.
Hedda Lovén