Elevinflytandet får ny innebörd i skolans samtal
Genom att lyssna på ett arbetslag har Mats Danell undersökt hur elevinflytandet konstrueras i samtalet. Han ser en institutionell paradox, där pedagogerna slits mellan läroplanens intentioner och skolans egen informella styrning. Konsekvensen blir att intentionerna tolkas om i samtalet, för att passa in i skolans verksamhet.
Hur blev du intresserad av ämnet?
– Som lärare har jag följt frågan om elevinflytande under lång tid, men jag bestämde mig för att börja forska efter att ha arbetat i skolverkets projektet ”Skola i utveckling”. Elevinflytande var ett av frågeområdena i projektet, och i samband med att vi åkte runt och besökte olika skolor blev jag uppmärksam på hur komplext fenomenet var.
Vad handlar avhandlingen om?
– Hur elevinflytande formas och konstrueras i samtalet. Vad händer egentligen i det kollegiala samtalet när läroplanens intentioner om elevinflytande ska realiseras? Jag har utgått från ett arbetslags samtal om elevinflytande och noterat hur de bland annat neutraliserar intentionerna i läroplanen.
Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?
– Från kollegiesamtalet har jag lyckats få fram tre huvudspår, ett av dem visar till exempel på en begreppsförskjutning i samtalet: pedagogerna laddar, neutraliserar och växlar begrepp, allt för att bevara det individuella handlingsutrymmet. Jag kallar det även strategiska talhandlingar i arbetslaget: själva samtalet blir till ett språklaboratorium. Man förändrar innebörden av intentionen i läroplanen genom kollegiesamtalet. Det är en omedveten handling, som krävs för att passa in elevinflytandet i den verksamhet som pågår för stunden. Det blir en form av institutionell paradox, att försöka anpassa sig efter läroplanen samtidigt som man tampades med egna, informella styrningar.
Vad hittade du under arbetes gång som förvånade och överraskade dig?
– Resultaten av min licentiatuppsats visade att pedagogerna ofta krympte läroplanens intentioner när det skulle omsättas i praktiken, man växlade över till att prata om olika färdigheter istället, så det i sig var ingen nyhet. Men de olika strategier som jag hittade under forskningens gång var något nytt, ett tydligt mönster för hur man konstruerar elevinflytandet hade jag inte stött på tidigare.
Vem har nytta av dina resultat?
– Alla som arbetar med skolutvecklingsfrågor, givetvis pedagoger men även skolledare som behöver öka förståelsen för hur samtalet blir en strategiska arena. Utvecklingen drivs ovanifrån, men måste också ner på verksamhetsnivå.
– Det är viktigt att komma ihåg att samtalet ofta betraktas som den förlösande kraften, utvecklingen ska ske i dialogen. Men vad händer egentligen när man använder samtalet som verktyg? Vad är det goda samtalet? Min erfarenhet är att det inte alltid är klokskapen som styr, utan ibland behöver man faktiskt lägga ner de ineffektiva samtalen.
Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?
– Förhoppningsvis kan det vara till hjälp och stöd i arbetslagen, men samtidigt också utmana pedagogers sätt att arbeta. Jag upplever att decentraliseringen har stannat – man behöver tilldela pedagoger och rektorer mer ansvar. Arbetslagen bör ha stor frihet, men även en nära kontakt med sin arbetsledare. Frihet är alltid lätt att önska, men svårt att realisera.
– För praktikernas del tror jag att avhandlingen kan bidra med förståelsen för hur samtalet kan vårdas för att kunna leda till utveckling.
Hedda Lovén