Elever på ett anpassat individuellt gymnasieprogram: skolvardag och vändpunkter

Elever på ett anpassat individuellt gymnasieprogram: skolvardag och vändpunkter.

Syftet med studien är att beskriva och undersöka elevernas väg in på programmet och vad detkan betyda för eleverna att gå på ett särskilt gymnasieprogram. Eleverna går i en särskild litenundervisningsgrupp baserad på den neuropsykiatriska diagnos, Aspergers syndrom, som elevernahar fått under sin skoltid. Med denna anknytning avser studien även att belysa och analyseramötet mellan gymnasieskolans organisation och elever som anses vara i behov av särskilt stöd,utifrån ett aktörsperspektiv, där elevernas skolsituation är utgångspunkt för studien.

När eleverna började på gymnasieskolan hade de en negativ bild av sig själva som skolelever.Den negativ och destruktiva erfarenhet som eleverna berättar om förändras när eleverna berättarom sin gymnasieutbildning och den lärandemiljö som de tar del av i gymnasieskolan.Tillgången till en särskild gymnasieutbildning med omsorg, empati och en förståelse förelevernas problematik från lärarna beskrivs av eleverna som en förändring i deras skolkarriär.Bemötandet som eleverna anser att de får, i denna skolmiljö är avgörande för deras upplevelseav skolan. Skolgången blir ytterligare en vändpunkt i elevernas berättelse om sin skoltid.Elevernas skolkarriär ändrar karaktär.

Utifrån deras perspektiv ett inifrån-perspektiv betonas både undervisning som de tar deloch det sammanhang som de är en del av, som något positivt. Elevernas samhörighet kännetecknasav deras medvetenhet om att elever inom programmet har haft olika svårigheter irelation till skolan. För eleverna innebar det skolmiljön sorts identitetsskapande plats där elevermed liknande svårigheter fick sin skolgång inom. För eleverna utgör diagnosen en central delav deras sätt att berätta om sig själva i relation till skolan och deras svårigheter.

Pupils in an individually adapted upper secondary school programme: Their daily lives at school and their turning points.

The purpose of the study is to describe and research students route into the programme, andwhat it means to students to follow a special secondary school course. The students attendeda small special needs teaching group based on the neuropsychiatric diagnosis of Asperger ssyndrome, which had been made during their years at school. In this connection, the studywill also clarify and analyse the interface between the organisation of a secondary school andthe special needs students, from the players perspective where the students attendance atschool forms the basis of their education.

The students already had a negative image of themselves as pupils before starting their secondaryschooling. This negative and destructive experience changed when they talked abouttheir secondary school education and the learning environment in which they participatedin secondary school. Attendance becomes another turning point in the students statementsabout their time at school. The experience of being at school has changed.

From their perspective an inner perspective both the courses they are taking, and theschool environment, is emphasised as something positive. The fact that affiliation to the programmeis positive is an ongoing feature in students statements. Identification with friendsof a similar age, who have comparable experiences, above all in relation to school, is emphasisedby most students as something positive. Students feeling of community is based on theknowledge that the reason why they are on programme is because they have had differentproblems in relation to school. For students, the school environment is a type of identitycreatingforum, where students with the same problems can undertake their education. Thediagnosis plays a central part in how students perceive themselves in relation to the schooland the obstacles they face.