Uppfattningar om specialpedagogiska insatser: aspekter ur elevers och speciallärares perspektiv
Dennis Groth har studerat hur elever med särskilt stöd upplever de specialpedagogiska åtgärder som skolan riktar mot dem. Han säger att elevernas generella självbild påverkas negativt av skolans åtgärder på grund av omgivningens reaktioner – men däremot så verkar stödet ha en positiv effekt på deras akademiska självbild. Om eleverna slipper plockas ut ur klassrummet alltför ofta så är det bra, säger han, men det får aldrig ske på bekostnad av lärandet.
Dennis Groth
Professor Vappu Sunnari samt fil.dr Gunilla Johansson.
Professor Jerry Rosenqvist
LTU – Luleå Tekniska universitet
2007-01-29
Uppfattningar om specialpedagogiska insatser: aspekter ur elevers och speciallärares perspektiv
Institutionen för utbildningsvetenskap
Uppfattningar om specialpedagogiska insatser: aspekter ur elevers och speciallärares perspektiv
Syftet med studien har varit att studera elever och speciallärares uppfattningars om de riktade åtgärderna inom den specialpedagogiska verksamheten. Konkret så har det handlat om att utröna det som elever och speciallärare uppfattar som meningsskapande i den specialpedagogiska verksamheten med avseende på självbild, självvärdering och lärande. Studien har genomförts i tre norrbottniska kommuner i Sverige med tre speciallärare och sex elever. Studien har sin teoretiska grund till övervägande delen i ett socialt interaktionistiskt perspektiv där den symboliska interaktionismen (Mead, 1967,1976; Cooley, 2003), stämplingsteorin (Leissner, 1975) och den sociala konstruktionismen (Berger & Luckmann, 1979; Gergen & Gergen, 1991; Gergen, 1991, 1994) har varit teoretiska utgångspunkter. Vad dessa har gemensamt är att de till övervägande delen betraktar människans självbild som en produkt av den sociala interaktionen. Metodmässigt så har studien influerats av den kvalitativa forskningstraditionen där den kvalitativa forskningsintervjun har varit datainsamlingsmetod. Tolkningsprocessen har inspirerats av den hermeneutiska metoden. Resultatet kan tyda på att den specialpedagogiska åtgärdsstrukturen påverkar elevernas självbild och självvärdering. Det som resultatet även kan tyda på är att den integrerade formen av specialpedagogik som studien har belyst, av dessa elever och speciallärare förknippas med skolrelaterad problematik som överförs till eleven via den sociala interaktionen. När det då gäller lärandeaspekten så uppfattar jag att eleverna till övervägande delen är positiva till den hjälp de får. Studien kan tyda på att det kan ske en överföring från speciallärarnas individuella synsätt, i detta fall en antydd patologisk syn på läs- och skrivproblem, till eleverna med den följden att de kan erhålla en uppfattning att de generellt har problem med sitt lärande. Den negativa påverkan av den specialpedagogiska verksamheten som denna elevgrupp uttrycker kan mildras genom att kopplingen till skolmisslyckanden tonas ner. Samt att även det antydda patologiska perspektivet på läs- och skrivsvårigheter, som i förlängningen av eleven kan uppfattas som lärandeproblematik generellt, tonas ner. För att kunna förekomma det negativa utpekandet som den specialpedagogiska verksamheten i denna studie verkar medföra, och som i förlängningen kan leda till stämpling och stigmatisering, är det enligt min mening önskvärt att klassystemet som organisatorisk form i skolan tas under omprövning. Detta till förmån för ett organisatoriskt system som innebär att inte vissa avvikelser blir betraktade som negativa och dåliga. Ett förslag kan vara att generellt införa något mindre studiegrupper som är flexibla över tid och utifrån studieområde, samt att den kulturellt betingade synen på normalitet och avvikelse tas under beaktande.
Abstract in English
The aim of this thesis has been to study pupils and remedial teachers conceptions of thetargeted measures in special educational work. In concrete terms it has been a matter offinding out what pupils and remedial teachers experience as significant in special educationalwork as regards self-image, self-esteem and learning. The study was performed in three NorthBothnian municipalities in Sweden with three remedial teachers and six pupils. The study stheoretical basis is largely a socially interactionist perspective, in which symbolicinteractionism (Mead, 1967, 1976); Cooley, 2003), the labelling theory (Leissner, 1975) andsocial constructionism (Berger and Luckmann, 1979; Gergen & Gergen, 1991; Gergen, 1991,1994) have been theoretical starting-points. What these have in common is that they largelyregard people s self-images as a product of social interaction. Methodologically the study hasbeen influenced by the qualitative research tradition, in which qualitative research interviewshave been the method of data collection. The interpretation process has been inspired by thehermeneutic method. The results may indicate that the special educational measure structureaffects the pupils self-images and self-esteem. What the result may also indicate is that theintegrated form of special education elucidated in the study is associated by the pupils andremedial teachers with school-related problems transferred to the pupils via social interaction.As regards the learning aspect, I find that the pupils are on the whole positive to the help theyreceive. The study may indicate that there may be a transfer from the remedial teachers individual attitudes to the pupils, in this case an implied pathological view of reading andwriting disabilities, with the result that the pupils may get the conception that they havegeneral problems with their learning. The negative influence of the special educationalactivities expressed by this group of pupils may be mitigated, if the connection to educationalfailures is toned down as well as the implied pathological perspective on reading and writingdisabilities, which in the long term may be experienced by the pupils as a general learningproblem. In order to prevent the negative categorization that the special educational workseems to involve, and that in the long term may lead to labelling and stigmatization, it is inmy opinion desirable that the class system as the form of organisation in schools bereconsidered in favour of and organisational structure that does not mean that some deviancesare regarded as negative and bad. One suggestion might be to introduce somewhat smallerstudy groups in general, which are flexible over time and in terms of areas of study, and alsothat the culturally conditioned view of normalcy and deviance be taken into consideration.