Gymnastiksalen – ett rum för tävling
Tidigare forskning visar att undervisningen i idrott och hälsa i stor utsträckning är inriktad på bollsport och tävling. Det är problematiskt eftersom det är svårt att förena med skolans kunskapsuppdrag, menar Åsa Liljekvist. Hennes forskning visar också att tävlingsdimensionen finns inbyggd i gymnastiksalarnas utformning.
Född 1973
i Huskvarna
Disputerade 2013-01-25
vid Stockholms universitet
Rum för rörelse: Om kroppens bildning och utbildning i skolans gymnastiksalar
Varför blev du intresserad av ämnet?
– Jag är utbildad lärare i idrott och hälsa och tycker att det är ett viktigt ämne som behöver beforskas mer. Ämnet förtjänar mycket högre status än vad det har idag. Ofta blir det betraktat som ett aktivitetsämne, mer som en paus från de ”riktiga” skolämnena. Många ser det inte som ett kunskapsämne.
Vad handlar avhandlingen om?
– Den handlar om vilka budskap det fysiska rummet, gymnastiksalen, ger om hur rörelse ska gå till. Jag har studerat det fysiska rummet, men även tittat på vad lärare förmedlar för värderingar, synsätt och normer på kropp och kroppsrörelse. För eleverna är det faktorer som är avgörande för hur de ska uppfatta vad kroppsrörelse ska gå ut på och vad kroppslig kunskap är.
Vilka är de viktigaste resultaten?
– Något som framträder väldigt tydligt är tanken om kroppsrörelse som tävling och prestation. Det tar sig uttryck exempelvis i att bollsporter dominerar i gymnastiksalen, trots att det inte överensstämmer med kursplanen. Spelplanen är hela tiden närvarande genom linjer i golvet som markerar var man får springa och exempelvis basketkorgar som visar att två lag ska spela mot varandra. Det blir problematiskt eftersom det är svårt att förena med skolans kunskapsuppdrag. Enligt kursplanen är idrott och hälsa ett kunskapsämne där man ska öva och utveckla sina kroppsliga förmågor. Det försvinner i tävlingsdimensionen, där det är resultat som räknas.
Vad överraskade dig?
– Att själva rummet verkar vara en ickefråga. Jag har analyserat en tidskrift som vänder sig till idrottslärare och det var väldigt sällan som själva gymnastiksalen omtalades. Det kan bero på att man tänker att det inte går att göra något åt, att salen är som den är. Många lärare och rektorer har svårt att se att det finns andra lokaler i skolan och samhället som man kan använda som komplement, där tävlingsdimensionen inte blir så stark. Exempelvis musiksalar, danslokaler, salar för motionsgympa av typen Friskis & Svettis eller liknande.
Vem har nytta av dina resultat?
– Dels de som planerar och inreder gymnastiksalar. Exempelvis kan man placera basketkorgar på långsidorna i olika höjd så att övningsdimensionen blir mer framträdande, det signalerar att vi ska öva på kompetensen att kasta boll, inte tävla.
– Sedan önskar jag att lärare och rektorer ska lyfta blicken och se vilka andra platser som finns. Gymnastiksalen skulle kunna vara en av fem eller tio platser som man använder i undervisningen. Det vore lättare att följa kursplanen om man inte var så styrd av den traditionella gymnastiksalen som är så tydligt utformad för bollspel med sin rektangulära form, linjer på golvet och målanordningar för spel som basket, handboll och fotboll.
Åsa Larsson