Peter Honeth: ”Forskning behöver vara praxisnära”

Det står nu klart att skolan får cirka en procent av anslagen i regeringens forskningsproposition.
På Vetenskapsrådets resultatdialog 2012 berättade statssekreterare Peter Honeth kort om vilka särskilda insatser som är aktuella för skola och utbildningsvetenskap. 

Peter Honeth är statssekreterare åt Jan Björklund med ansvar för högre utbildning och forskning. Honeth inledde med att konstatera att forskningsgrunden har varit för svag i lärarprofessionen – det yrke och den verksamhet som är bland de kanske allra mest betydelsefulla i vårt samhälle.
– Det har varit för lite reform, för lite kunnande och för lite professionell utveckling i skolan. Därför är en satsning på den utbildningsvetenskapliga forskningen väldigt viktig.

Inrättandet av forskarskolor var en viktig strategi för att rätta upp detta. Den satsningen kommer att fortsätta:
– Vi behöver ha personer i skolan som också har den kunskapen, träningen och förhållningssättet som man kan få genom forskning och forskarutbildning.
Men han konstaterade samtidigt att satsningen inte riktigt har fallit ut som man hade tänkt sig. Uppenbarligen ger forskarutbildningen som lärare går igenom så positiva impulser och erfarenheter att man i många fall inte vill gå tillbaka till skolan. Man vill fortsätta med forskningen.
– Det är positivt på många sätt, men det är klart att syftet trots allt var att vi ville ha fler personer med den typen av bakgrund och kunskap också i skolans egen verksamhet, sade han.

Så varför fortsatta medel till forskarskolorna?
Honeth menade att i kombination med de karriärtjänster som nu möjliggörs genom statliga medel så kommer satsningen att bära frukt fullt ut.
– Vår förhoppning är att det ska medverka till att de som har en forskarutbildning ser att det är en god grund för att utvecklas – inte utanför skolan, utan inom skolan.
– Man ska inte behöva bli skolledare för att ha en vidare roll än den egna undervisningen. Det är en väldigt viktig professionell utveckling för lärare som det här öppnar möjligheter för.
Framöver ser Honeth satsningen på forskarskolor som en permanent verksamhet, åtminstone under en lång tid framöver. Om forskarskolorna är ett led i en ökad evidensbas, är nästa led att i mer systematiserad form fånga upp kunskaper, erfarenheter och resultat, inte minst från forskningen.
– Jag vill använda forskningen och den systematiserade utvärderingen som två parallella begrepp: Båda är viktiga.

Men resultaten från båda dessa verksamheter behöver fångas upp på ett systematiskt sätt, menade Peter Honeth. Erfarenheter och kunskaper behöver spridas. Inte i första hand genom att tala om för lärare hur något ska göras, utan för att lärare ska få ett bättre, enklare sätt att ta till sig kunskaper, erfarenheter och resultat. Och förhoppningsvis också få bättre förutsättningar att skaffa sig ett eget förhållningssätt.
Här är det ytterst viktigt att skilja mellan spridningen av forsknings- och utvärderingsresultat, och föreskrifter som säger ”gör så här – det är det enda rätta sättet”, underströk Honeth.
– Forskningens roll bör vara att ifrågasätta de rätta sätten – det är viktigt att man som lärare har ett eget förhållningssätt till hur man bäst undervisar de elever man har, i de situationer man befinner sig i.
Spridandet av forskningsresultat är alltså viktigt och i propositionen avsätts 20 miljoner per år för att sprida forskningsresultat. Fem miljoner per år avsätts för att göra särskilda insatser inom det mycket svåra område som handlar om undervisningen inom naturvetenskap och teknik.
– Det är uppenbart att där finns det väldigt många elever som möter stora problem.

Hur ska då forskningen spridas? Ett institut kan vara en möjlighet, att knyta det till en befintlig myndighet en annan. Där nämns både Skolverket och Vetenskapsrådet som möjliga aktörer. Men det finns för- och nackdelar med båda varianterna, enligt Honeth.
– En befintlig myndighet är bra på så sätt att vi slipper en administrativ baskostnad. Nackdelen är naturligtvis att den här funktionen behöver ha en hög grad av självständighet, och inte uppfattas som föreskrifter. Fördelen med ett institut är att det blir självständigt, nackdelen är risken att en stor del av pengarna går till någon sorts administrativ baskostnad.
I propositionen finns pengar avsatta, men hur detta ska göras är således fortfarande oklart. Och Vetenskapsrådets utbildningsvetenskapliga kommitté, UVK, har en väldigt viktig roll i hela den här utvecklingen, menade Peter Honeth.
– Det är inte så enkelt att all forskning som är av vikt inom det här fältet sker med stöd av pengar från UVK, det ligger både inom andra ämnesråd och direkt inom Sveriges högskolor och universitet, men UVK har ändå den i särklass största samlande rollen och resursen för forskning med den inriktning jag har försökt beskriva här.

UVK har redan tagit en del steg i arbetet med att sprida forskningsresultat på ett systematiskt sätt, konstaterade statssekreteraren.
– UVK och den utbildningsvetenskapliga forskning som UVK stödjer har en väsentlig roll i att försöka möjliggöra insatserna som beskrivits, med en tydlig markering: Forskningen behöver vara praxisnära.

Hedda Lovén