Visuellt läsande och skrivande skapar utmaningar för elever och lärare

Det blir allt vanligare med digitala visualiseringar i skolans värld. Ulrika Bodéns forskning visar att både elever och lärare behöver stöd att utveckla strategier för visuell litteracitet.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag har varit lärare i SO-ämnen i över 20 år, och har alltid varit intresserad av digitala medier och verktyg. När jag fick erbjudandet att delta i projektet Visual Storytelling in Education, Vise, och låta eleverna testa interaktiva visualiseringar i klassrummet blev jag nyfiken. Jag och mina elever fick använda ett visualiseringsverktyg baserat på officiell statistik från exempelvis Världsdatabanken och Statistiska centralbyrån som heter Statistics Explorer, liknande Gapminder. En tid senare öppnades möjligheten att söka som doktorand i Vise-projektet.

Vad handlar avhandlingen om?

– Jag har forskat om vad som händer när elever läser på en skärm bestående av interaktiva visualiseringar i form av kartor, tidslinjer, textrutor, bubbel- och stapeldiagram, där de också kan förändra läsytan genom att ändra vilken statistik som ska visas. Jag har också undersökt hur eleverna, utifrån vad de har förstått i en visualisering, kan producera en egen visualisering och visa vad de har lärt sig. Tidigare forskning har visat att det är problematiskt att redogöra för insikter från en informationsrik visualisering genom skriven text. Därför har jag också tittat på hur eleverna kan visualisera sin kunskap med kunskapsvisualiseringar, där fokus inte är att skriva mycket text utan att visualisera det man har lärt sig i form av främst visuella presentationer. Avhandlingen handlar om vilka förmågor eleverna behöver för att lyckas läsa och skriva visuellt, och hur lärare kan stötta eleverna i att utveckla visuella litteracitetförmågor.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Mina resultat visar att det blir ett dynamiskt läsande med visualiseringar och att läsningen är väldigt performativ, det vill säga styrs i hög grad av färg, form och rörelse. Ögat fastnar ofta på färgade bubblor i ett diagram eller länder i en världskarta, rörelser i en tidslinje och så vidare, och det blir svårt för eleverna att zooma ut och förstå att det finns skriven text som de ska läsa också. Så eleverna missar till en början att både läsa visualiseringar och skriven text och lärare behöver guida dem. Vi möts i allt högre utsträckning av visualiseringar i vår vardag, även i skolan, så det är viktigt att elever och lärare inte lämnas ensamma i det här. De behöver få insikt i vilka strategier som behövs för att tillgodogöra sig visualiseringar på bästa sätt.

– Det blev också tydligt att det är väldigt svårt för både elever och lärare att släppa det traditionella skrivandet när eleverna ska visa vad de har lärt sig. Resultaten visar att lärarna behöver utveckla sina kunskaper i visuell litteracitet för att kunna guida eleverna i att visualisera sin kunskap i presentationer där budskap kan förstärkas med hjälp av exempelvis skärmdumpar, pilar, understrykningar och så vidare. Det blev till slut väldigt fina kunskapsvisualiseringar i elevernas presentationer.

Vad överraskade dig?

– Hur oerhört stark den här performativiteten är – att ögat fångas av färg, form och rörelse i så hög grad att den skrivna texten nästan blir osynlig. Det blev tydligt att läsningen inte enbart styrs utifrån vad eleverna själva väljer att titta på och interagera med, utan att visualiseringarna i sig styr vad ögat kopplas upp mot, vilket påverkar läsprocessen avsevärt.

Vem har nytta av dina resultat?

– Avhandlingen genererar kunskap om visuell litteracitet, att läsa interaktiva och multimodala texter och att skriva kunskapsvisualiseringar, vilket forskningsvärlden har nytta av. Men resultaten är också relevanta för praktiken eftersom det blir allt vanligare med visualiseringar i skolans värld. Lärare lämnas ofta ensamma i hur man ska stötta eleverna i att utveckla sådana förmågor, eftersom de själva inte har lärt sig det. I min avhandling poängterar jag att både lärarstudenter och lärare ute i verksamheten behöver kompetensutveckling. Det behövs också ett nationellt tänk kring hur läsande och skrivande kan ske digitalt på ett utvecklande och medvetet sätt. I relation till dagens skoldebatt anser jag att elever behöver utveckla både traditionellt (analogt) och digitalt läsande och skrivande.