Legitimationskrav på fritids kräver lösningsinriktade rektorer

Rektorer visar på stor kreativitet och förmåga till problemlösning för att uppfylla kravet på lärarlegitimation inom fritidshemmet. Det visar Richard Andersson som undersökt hur rektorer och skolförvaltning hanterar reformen.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag är ämneslärare i svenska, svenska som andraspråk samt filosofi i grunden och har alltid varit intresserad av skolpolitik, skolutveckling, styrning av skolan och hur den organiseras. Vad som särskilt intresserar mig är frågor kring vad som läggs i ord som kvalitet när det handlar om skolan – vad innebär det i praktiken?

Vad handlar avhandlingen om?

– Övergripande om hur rektorer och tjänstemän på förvaltningsnivå tolkar och införlivar kravet om lärarlegitimation inom fritidshemmet. Avhandlingen bygger på intervjuer med rektorer och tjänstemän på kommunnivå från åtta olika kommuner samt två fallstudier. Vad jag undersökt är hur rektorer och tjänstemän tolkar kravet på lärarlegitimation i fritidshemmet och hur detta löses i praktiken.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Ett centralt resultat är att det utökade legitimationskravet utlöser tre tydliga dilemman hos både rektorer och tjänstemän. Dels handlar det om fritidshemmets identitet, vad ska det vara och vad är det inte? Dels om kvalitet, vad innebär en kvalificerad fritidslärare, vad väger tyngst, legitimation eller erfarenhet? Det tredje dilemmat handlar om resurser – exempelvis om det finns legitimerade fritidslärare att anställa.

– Mellan dessa tre dilemman uppstår olika spänningsförhållandena och i dem navigerar rektorer och tjänstemän för att sedan skapa vad jag kallar pragmatiska rutinlösningar. Finns inga legitimerade fritidslärare att tillgå, vilket inte är ovanligt på exempelvis landsbygden, kan rektors pragmatiska lösning vara att erbjuda vidareutbildning till befintlig personal, uppfinna kreativa rekryteringsrutiner eller se över strukturerna i den befintliga professionella organisationen. Men detta förutsätter att tjänstemännen backar upp rektorn. Finns inte det stödet, får rektorerna ”trolla med knäna”, det vill säga hitta andra lösningar för att uppfylla legitimationskravet, oftast genom en ständig vikariehantering. Det kan med andra ord se väldigt olika ut beroende på om rektorer har stöd för sina pragmatiska lösningar från förvaltningen.

– Ett av syftena med det utökade legitimationskravet var att genom standardisering av professionen lärare i fritidshem garantera en mer kvalitativ och likvärdig undervisning. En slutsats jag drar i avhandlingen är att det är svårt att visa att reformen ensamt fått önskad effekt.

Vad överraskade dig?

– Jag blev väldigt imponerad av rektorernas kreativitet och förmåga att lösa problem. Det finns en medial bild av att rektorer ofta ser till den billigaste lösningen. Men i det här fallet tycks betydligt fler aspekter vägas in. Jag slogs också av hur stor påverkan kommunens tjänstemän har på vilka pragmatiska lösningar kring legitimationskravet på fritidshemmet som rektorer kan använda.

Vem har nytta av dina resultat?

– Primärt rektorer och förvaltningsledare då min avhandling synliggör hur viktig samverkan mellan dem är. Men avhandlingen riktar sig också till skolpolitiker på nationell nivå då min forskning belyser effekterna av lärarlegitimationsreformen inom fritidshemmet.